Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Indien 1988
 
   
   
 
Den 27 (eller 28) september sätter hon sig på ett flygplan från Arlanda med destination München för vidare transport till New Delhi dit hon anländer den 29. Som ressällskap har hon en väninna som förmodligen var den som tipsade henne om det här äventyret. Hon berättade efter hemkomsten hur planet till New Delhi kom in i en luftgrop och föll handlöst några tusen meter och att hon efteråt förstod att detta var en första test i tillit. Allt gick bra och väl framme i New Delhi väntade sedan vidare transport norrut enligt det program som står här under.

Här ser vi Connie på plats i Indien i någon av de två ashram hon besökte i oktober.

 
 
 
 
 
Haidakhan
 
Det första bevarade brevet kommer från Haidakhan och är troligtvis skrivet fredagen den 7 0ktober där Connie berättar om sina intryck just då. Hon har nu varit i detta första ashram i fem dagar och det är lätt att förstå att alla nya intryck är omtumlande. Stilen är lite spretig men komprimerad och speglar en önskan att på begränsat utrymme få med det viktigaste.
 
 
"Kära Ola
Hur har Du det? Hoppas bra. Du ser på papperet att det är fuktigt här. Vårt program är så späckat så det varken blir mycket skrivet eller läst. Från 4 på morgonen till 10 på kvällen. Hur ska jag kunna berätta om allt. Det är verkligen träning med stort T. Vi gör karmayoga, jag har arbetat i trädgården, gjort chapati i köket, gått uppför ett berg över 2000 m. Andra dagen kunde jag inte stå på ena benet, men jag fick "support". Things happen! Det här ger mycket självkännedom för vi ställs inför många oväntade situationer som vi ska hantera. Vi varvar praktik och chanting, fokusering på Gud. Har eldceremonier och andra gamla ceremonier. I dag har vi haft te-party efter klockan 8.30 vid floden med indisk musik och dans innan vi gick till karmayoga mellan 9 - 12. Nu är det bara en dag kvar innan vi åker vidare söndag morgon. Det hela är en oförglömlig upplevelse. Så mycket hängivenhet. People are very relaxed and pure here and they have learned simplicity. Här är väldigt fina och starka energier. Vi går alltid barfota kl. 4 på morgonen när det är kolmörkt och bara stjärnorna lyser. Jag går alla trappstegen ner till floden. Ibland eskorterad av halvvilda hundar. De ger perfekt service och tjänar Babaji på ett fantastiskt sätt inte minst vid klättringen upp till berget. Lammen är de däremot inte lika skonsamma mot. Gymnastikskorna var inte bra att gå i. Jag kunde inte stödja på ena foten efter /.../. En lång amerikanare tog mig in till templet på sin rygg som en annan baby.
Kramar Connie"
 
Haidakhan Ashram i norra Indien.
Här var Connie de första fem dagarna för att sedan fara vidare till Chilianaula Ashram.

Det finns en film på YouTube från Haidakhan 2008, som visar en del av den yttre miljön. Länken dit finns HÄR.

 
 
Chilianaula
 
Den 9 oktober reste gruppen vidare till Chilianaula och därifrån finns två brev bevarade. Det första poststämplat den 15 oktober men skrivet några dagar tidigare.
 
   
   
"Käraste Ola!
Nu är jag i Chilianola sedan 3 dar. Här är väldigt vackert. Vi går upp när det är mörkt och upplever gryningen och soluppgången. Det är mycket ceremionell och vi är mesta tiden i templet. Vi äter en gång om dan. God mat. Jag har fått aptit av luften här. Väskan är omöjlig att få upp utan verktyg så den måste vi reklamera.


Alla har sina 'case' i en sån här grupp så det hela blir lite jobbigt ibland men det är nog en nyttig erfarenhet. Bara detta att bo 10-15 i ett rum och ha samma badrum. Vi hämtar varmvatten på morgonen. Mycket händer som vi får processa. Många är halvbra, förkylda och har olika besvär.

 

 
Jag har inte hunnit vara utanför ashramet. Programmet är späckat. Undrar hur Du har det. Ibland känner jag mig ensam trots alla dessa människor. Jag övar förstås upp min engelska men här finns ingen svenska i detta rum och lika bra det för de är knepiga var och en på sitt sätt. Man ser mycket tydligt att var och en har sitt 'case'. Ledningen tycker jag är okey. Sondra [en av gruppledarna] tycker jag om. Hittills har jag lyckats följa allt och fått uppmuntran. Jag är i 'Divine Mother' tempel. Jag saknar Dig.
Connie"
 
 
Det tredje och sist bevarade brevet är poststämplat den 21 oktober och skrivet efter ca en vecka i Chilianaula.
 
"Kära Ola!
I dag när jag åt lunch lossnade samma krona igen som jag fick isatt på Regeringsgatan. På ashramet finns en italiensk tandläkare men jag har inte fått tag på honom. Kan Du anmäla detta till Folksam för det kostar mig mycket att ringa till Köpenhamn.

Du har min adress i Madras: c/o Curt Berg, Besant Gardens, Theosophical Society, Adyar Madras, 600020 India.

Nu är det kväll och jag har äntligen haft 'my reading by Shastrigi'. 'It was to be in the light and I feel blessed'. Jag fick bekräftat att jag levt många liv i Centrala Indien. Nu förstår jag i ett sådant möte varför jag kommit hit. Det är att vara i ljuset. Men oj vilken reningsprocess det varit dessförinnan. 'The divine mother and Babaji' har tvättat mig utan och innan för att jag skulle kunna tona in.

Jag processar mig själv en massa. Det är jobbigt ibland. Men nog får jag kunskap om hinder från det förflutna. 'I Connie am good enough. I surrender'.

I dag tisdag har jag varit med en grupp på 'chai' (te) hos Municaj.

God bless You.
Connie"

 
 
Av dessa rader framgår ju ganska väl vilka svårigheter och utmaningar som Connie fick ta itu med, såväl praktiska som alla de inre skeenden vars problematik hon tvingades konfrontera.
 
 
Bilden visar sjukhus, tempel och ashram i Chilianaula.

Även härifrån finns en film på YouTube. LÄNK

 

 
 
  [At the foot of Mount Kailash, a mountain in the Himalayas considered to be the dwelling place of God since the earliest times, Babaji appeared in June 1970 in a cave beside the Gautama Ganga river opposite the village of Haidakhan. His appearance was that of a young man of about 20 years of age -the form of the eternal youth in which He has been revered throughout the ages. Shri Babaji established a beautiful spiritual ashram at Haidakhan and another at Chilianaula, overlooking the Himalayas, near the town of Ranikhet. He has drawn people to Him from everywhere in the world through dreams, visions and through special circumstances. He came to re-establish the Sanatan Dharma - the eternal religion on which all faiths are based and whose teaching can be summarized in three words : Truth, Simplicity and Love. He taught that repetition of the name of God in the form of the mantra « Om Namaha Shivaya » ~ « I surrender to God » ~ was one of the highest forms of devotion and encouraged those who came to him to practice Karma Yoga - any work dedicated to God. He left His body on St Valentine´s day, February 14th 1984, having given His heart to humanity.]

[bilden ovan och texten är hämtat från webbsidan BABAJI (Hairakhan Wale Baba] 

 
 
I dag finns det mycken info från dessa båda platser. Dessutom en sida med 'livestreams' från olika ceremonier. Kanske samma typ som Connie deltog i....
Sidan finns att öppna HÄR
 
 
Vid något tillfälle, troligtvis i Chilianaula, beslöt hon sig för att, likt många andra deltagare, låta raka av sig sitt långa vackra hår som ett led i en reningsprocess.
Bilden är tagen vid ett senare besök i Adyar, Teosofiska sällskapets centrum utanför Madras vid Indiska Oceanen, där skummande böljor gick höga.
 
 
Den 22 oktober var vistelsen Chilianaula över och gruppen återvände till New Delhi.
Connie och hennes väninna vistades där under några dagar. Connie hade ådragit sig en förkylning med svår hosta och måste uppsöka läkare. Trots detta orkade hon bl.a. besöka det berömda Taj Mahal.
 
 
 
Adyar
 
Uppenbarligen var det planerat från början att de skulle avsluta indienresan med ett besök i Adyar, Teosofiska sällskapets centrum utanför Madras i södra Indien. Där träffade hon en gammal bekant från Stockholm, Curt Berg, som varit en av ledarna för Teosofiska Sällskapet i Sverige. Tiden här förflöt med bad i Indiska Oceanen, shopping och intressanta samtal med representanter för teosoferna.

Exakt när Connie återvände till Sverige minns jag inte men någon gång i månadsskiftet okt/nov. Däremot minns jag mer än väl när hon som sista passagerare dök upp i ankomsthallen på Arlanda dragande på en stor bagagevagn och med en scarfs lindad runt sin hjässa. Connie omnämnde detta många år senare i ett brev till en vän med dessa ord:

22858575 22852950 (`@````````` 266 263 5 110183775 110178150

"Det är fint att ha varit där men oj vad jag längtade hem till Ola trots allt möjligt spännande. Och så kom jag hem med turban men inget hår. Ola tog det med jämnmod som väl var. Jag mötte honom med en hög trave väskor så det syntes bara en röd och vit sidenturban. skymtande ovanför väskorna. På så sätt hann han bli riktigt nyfiken på min kosmopolitiska förvandling."

En äkta indisk Sari fanns också med i bagaget. Så hade hela detta äventyr kommit till sin slutpunkt. Nu väntade en tid med reflektion över allt hon varit med om. Vi hade spännande samtal om allt detta.

 
 
Jag har samlat en del bilder som Connie och andra tog under vistelsen i Indien samt några mer detaljerade upplysningar om resan som skickades ut ett halvår före avfärden. Dessutom en karta över norra Indien. De finns under dessa länkar:

BILDER 

DOKUMENT

KARTA

 
   
   
  NÄSTA SIDA - [1990-talet]