Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Brev & Händelser 1968 - 1973
 
   
   
 
Anno 1968
 
 
 
 
Några citat ur brev till min mor.
 
Stockholm den 8/7-68

"Connie är hemma för tillfället då hon drabbats av en tillfällig trötthet i stämbanden. Hon bor ju som sagt på Fjellstedska skolan i ett dubbelrum, så när vi i fredagskväll varit i domkyrkan på konsert kunde hon härbärgera mig under samma tak."
Ola

 
Skogshem d. 29.8-68

"I Uppsala var jag inte lika nöjd men jag hade ju då besvär med rösten och så kändes det ovant med den stora kyrkan helt fullsatt, inte minst ur akustisk synpunkt. Dessutom var det inte någon reda med repetitionstider och dylikt. Det blir väl så, när det skall vara ett sådant enormt uppbåd av musik, som det var under de dagarna. Men lärorikt och man får vänja sig vid att göra både goda och mindre goda erfarenheter."
Connie

 
Troligtvis handlar detta om ett evenemang i Uppsala i samband med 1968 års ekumeniska världskongress i början av juli månad. Riktigt vad dom sysslade med där i domkyrkan vet jag inte men att Connie medverkade med sin sång på något sätt framgår ju tydligt.
 
 

Emy & Connie (aug -68)

Connies mor var på besök hos oss i samband med Connies födelsedag i augusti och i ovan citerade brev berättar hon på sitt vanliga skissartade men målande sätt om våra aktiviteter runt om i storstan mm. Det som inte minst framgår av brevet är hur kul mor och dotter kunde ha det tillsammans, trots sitt jobbiga förflutna.

Brevet finns att läsa på denna länk. Dessutom några rader från Emy till Emil Svensson i Degeberga.

 

 
 
Den sista upplysningen under detta år återfinns i några rader jag skrev till min mor i november.
 
Stockholm 8.11.68

"Hejsan!
Här sitter jag på ett fik mitt i stan och väntar på Connie som är och dansar balett. Det är så länge sen jag skrev men då detta kort är litet till formatet får det väl mera bli en hälsning.

Vi har det annars bara bra. På lördagar eller söndagar åker vi till ett av STF:s vandrarhem, 'Domarudden', ett par kilometer från Åkersberga och badar äkta finsk bastu med dopp i sjön mellan varven. Så småningom när isen har lagt sig så blir vi väl riktiga vinterbadare. Det är jätteskönt och inte alls så kallt som det låter. Bastun är varm, 100-110 grader.

Och så ska min bror fara till Filipinerna av alla platser på jorden. Men det är ju klart att det är ett fint tillfälle för honom att komma ut och se sig om. Vi är erbjudna att överta huset under tiden och vi har ännu ej beslutat hur vi kommer att göra. Det är ej lätt. Större utrymme men längre resor och dyrare omkostnader i största allmänhet.

Det går nu snabbt mot jul och vi har något pratat om att åka ner som tidigare, men ej definitivt. Hälsa nu alla så varmt från oss båda och hoppas att 'gåsen' smakar.

Tillgivne Ola"

 
 
Ett litet JUBILEUM dessutom.
Denna höst var det tio år sedan vi träffades första gången i Lund.
 
 
 
Anno 1969
 
 
Detta år kom att medföra en del ganska stora förändringar i vår tillvaro.

Jag avslutade mina studier med examen i pianopedagogik vid KMH och sökte och fick anställning som pianolärare i Järfälla Kommunala musikskola fr.o.m. höstterminen - en anställning som skulle komma att vara i 34 år.

Efter fem fina år i vår lilla stuga 'Skogshem' i Täljö blev vi tvungna att söka nytt tak över huvudet eftersom fastigheten skulle säljas. Så var flyttkarusellen igång igen under några år framåt.

Det finns bara några få brev och dokument bevarade från denna tid. Eftersom de egentligen är de enda tillförlitliga källorna, och minnet inte alltid så säkert med detta tidsavstånd, så har jag valt att återge dom via de markerade länkarna. Dessutom återger de inte bara fakta utan också mycket av tänkandet och atmosfären runt Connies liv under den här perioden.

Först ett brev från Connie till hennes mor från den 14 april 1969 där hon som avslutning även hälsar till Emil. Emil Svensson vars dotter Signe hade varit en god vän till Emy. 11 år senare - 1980 - gifte sig Emy med Emil S.

I ett av två bevarade brev jag skrev till min mor under vårterminen, 22 april 1969, framgår bl.a. att jag jobbar hårt inför slutprovet i pedagogexamen och att vårt hyreskontrakt blivit uppsagt från den 1 oktober.

I det andra, 15 maj 1969, att jag hämtat ut mitt examensbetyg och att jag i början av juni styrde kosan söderut till Hörby för det planerade organistvikariatet. Tyvärr framgår det inte vilka sommarplaner Connie hade.

Och så till sist ett brev till Connies födelsedag från hennes mor daterat den
10 augusti 1969

Som sagt, den 1 oktober måste vi flytta och då till en ny bostad i Åkersberga med adress V. Banvägen 134. En gul villa, även den uppe på en höjd. Våra värdar var ett trevligt pensionärspar som vi hade mycket fin kontakt med.

 

V. Banvägen 134 Åkersberga

Sommar i gula huset Åkersberga

 
Här kom vi att bo i två år med undantag för sommarmånaderna då vårt värdpar själva ville disponera huset. Då fick vi istället, när vi måste vara kvar i Stockholmstrakten, inkvarteras hos vänner och deras bekanta. Skåne var i övrigt ett givet alternativ. Det skulle ta ytterligare några år innan vi åter fick en någorlunda permanent plats att bo på.
 
 
 
Anno 1970
 
 
"I söndags var jag på Södersjukhuset och införlivade några stolar och bord i vårt möblemang. Det var så att en avdelning helt skall förses med ny inredning och så utförsåldes de gamla inventarierna till vrakpriser. Fynd med andra ord. Lägenheten blir möblerad och resten får stå på vinden så länge."
 
(Hämtat ur ett brev till min mor den 20 februari.)
 
Lägenheten i fråga låg på Riddarplatsen i Jakobsberg och den hade jag fått överta efter en kollega på musikskolan i Järfälla, där jag nu hade mitt heltidsjobb. Den använde jag för övernattning vissa nätter. Vår fasta punkt var ju annars hyrvillan i Åkersberga. Connie undervisade, under vårterminen, fortfarande på musikskolan i Sundbyberg.
 
Ur samma brev:
"I morgon kväll ska vi gå på operan och se ett nytt verk av Lars Johan Werle. 'Resan' heter den och har fått mycket god kritik."
 
Den 25 mars såg vi en utställning med verk av Paul Gauguin på Nationalmuseum med motiv från hans Söderhavsvistelse. Connie var en stor beundrare av fransk konst, inte minst impressionisterna.
 
 
I juni gjorde vi ett besök på västkusten hos Connies faster Torborg i Strömstad och kusinerna. Ett kärt återseende. Följande kort skickades till min mor i Hörby.
 
Strömstad 21/6 -70
"Hejsan!
Vi har nu haft ett  par underbara dagar
här på västkusten med värme och salta
böljor tillsammans med fastrar, kusiner,
kusinsvägerskor och kusinbarn. Just nu
sitter vi på fasters balkong inne i stan
och lyssnar på kyrkklockan och
rådhusklockan. Strax far vi ut till "Bogen"
till de övriga för att bada och ha det skönt.
I morgon styr vi antagligen kosan söderut
i lugnt tempo. Hälsn. Ola & Connie" 
 
 
I ett brev till Connie från mig i slutet av juli framgår det att hon sen en tid befann sig i Hörby och jag var kvar i Jakobsbergslägenheten. Skälet till att jag var kvar i Sthlm var väl mitt sedvanliga sommarvikariat, den här gången sannolikt i Sundbyberg. Eftersom vi under sommaren bara disponerade den lilla ettan i Jakobsberg så föll det sig väl naturligt att Connie åkte söderut i förväg när inget annat höll henne kvar i storstan och längtan till Skåne blev för stor. En fråga som lätt inställer sig är ju varför Connie valde Hörby och inte besökte sin mor i Degeberga. Sanningen är ju att besöken i Degeberga fungerade bara i undantagsfall och då endast om vi båda gjorde sällskap dit. För Connie hade mitt hem i Hörby blivit något av hennes skånska fristad där hon alltid kände sig respekterad och välkommen. Jag vet att detta betydde enormt mycket för hennes välbefinnande.
 
En vecka in i augusti for även jag ner till Hörby för att vi under ett par veckor skulle koppla av och tillsammans samla krafter inför den kommande terminens arbete. Det var som alltid en lättnad att komma bort från storstadens brus och larm och få landa i den lungna skånska myllan.
 
Connie sände mig följande rader i ett odaterat brev inför min ankomst till Hörby:
 
"Kära Ola
God morgon Käraste, hoppas Du sovit riktigt gott inför resan. Ångrade nästan genast i går att jag ringde eftersom jag inte vill oroa Dig i onödan. Tant Marta [?] har genom sitt trevliga sätt och sin förståelse hjälpt mig att hålla humöret uppe så det går ingen nöd på mig. Det bara faller sig naturligt att vara trevlig och avspänd när tant Marta är med och på sätt har kommunikationerna mellan Din mamma och mig i dag återupptagits relativt normalt. Stor kram och lova kör försiktigt!
P.S. Jag sitter i trädgården och skriver och har det soligt och skönt. Hoppas det blir fint väder också när vi träffas."
 
Det blev ju lite av en chock för mig när det visade sig ha uppstått misshälligheter mellan Connie och min mor denna sommar. Utan att gå in på detaljer kan man bara konstatera att det handlade om två starka personligheter som av olika och ganska bagatellartade anledningar kommit på kollisionskurs. Båda var förstås djupt olyckliga över den uppkomna situationen, men troligtvis lugnade det hela ner sig och med bibehållen integritet och ömsesidig respekt för varandras olikheter gick livet vidare.
 
Min mor har i åtminstone två brev till Connies mor kommenterat förhållandet mellan de båda och med stor förståelse försökt gjuta olja på alla upprörda känslor. Jag återger här det ena från den 6 september 1970.
 
Det slutar med följande förhoppning:
 
"Jag kan inte annat än hoppas, att ni en gång i framtiden skall kunna träffas igen, och att du och jag kan vara vänner, fast våra ungdomar går sina egna vägar, en gång kanske de böjer av igen mot våra.
Din tillgivna Ingegerd"
 
Det andra brevet återkommer jag till längre fram.
 
 
Här under ses Connie på plats i min mors trädgård i Hörby. Kan mycket väl vara från denna sommar.
 

Blomsterprakt

 
   

Yoga på gräsmattan

 
   

Helfigur

 
   
 
Vi återvände till vårt hus i Åkersberga och jobbade på med elever och kantori. Connie hade fortfarande pianoelever i Sundbyberg men nu även 20 uvt på musikskolan i Österåkers kommun, där vi bodde.
 
 
Den 22 december plitade jag ner några rader till min mor och mina syskon i Hörby med bl.a. detta innehåll:
 
"Fr.o.m. idag är vi lediga båda två och det känns verkligen jätteskönt. Connie har börjat baka julkakor. Mandelmusslor blev dom första. Städningen klarade vi till i söndags då min lilla Albykör var här och fyllde huset med sång och massor av gott humör. En mycket lyckad tillställning.
 

Connie med några av Albykörens korister
hemma hos oss i Åkersberga december 1970

 
 
 
Anno 1971
 
 
Det nya året vakade vi in i Ekhagen hos min moster Margit Du Rietz och hennes familj efter att tidigare på kvällen ha varit på teatern och sett en pjäs med Jarl Kulle, (oklart vilken).
 
"Sällan har vi väl skrattat så mycket... Efteråt seglade vi med flaggan i topp in till Margit för att invänta det nya året."
[ur ett brev den 12 januari]
 
 
Och så kom trettonhelgen med fest i dagarna två.
 

Connie med paret Ågren 5 januari 1971...

 

...och med min mors syskon 6 januari 1971

 
Så här kunde det bl.a. låta när jag i ett brev beskrev besöket av min mors två syskon hos oss på V. Banvägen, trettondagen 1971:
 
"...Connies kulinariska finesser får dock inte glömmas bort i sammanhanget. Friterade havskräftstjärtar ('Scampi Fritti' enl. originalspråket) som förrätt och härlig fruktsallad till dessert bidrog naturligtvis inte minst till en hellyckad afton."
 
 
STABAT MATER och STIPENDIUM-ansökan
 
Lördagen den 20 februari sjöng Connie tre arior ur Pergolesis Stabat Mater på helgmålsbön i Järfälla kyrka med mig vid orgeln.
 
"Det hela var en liten generalrepetition inför söndagens framträdande i Katarina kyrka på söder men då förstås ihop med sopransolist, Katarina flickkör och en stråkkvartett. Det var planerat sen två veckor dessförinnan, två verkligt roliga veckor med intensiva förberedelser. Men så gick det också fantastiskt bra. Connie sjöng som hon aldrig förr har sjungit med en fantastisk inlevelse och med en för mig helt ny behärskning av rösttekniken. Jag har ju faktiskt inte hört henne på riktigt på ett helt år eller sen hon började för Birgit Stenberg. Hon har gjort underverk med rösten och är dessutom en människa som Connie verkligen högaktar. Ett fruktbart samarbete!"
 
Denna lilla 'lovsång' fick jag till den 4 mars 1971. I samma brev berättar jag att vi sett Wagners 'Ragnarök', Händels 'Alcina' och 'Barberaren i Sevilla' med gästspel av Tereza Berganza. Så nog 'badade' vi i musik alltid!
 
 
Mera Stabat Mater blev det i Alby kyrka den 14 mars, där jag tjänsgjorde som kyrkomusiker. Då sjöng Connie hela verket tillsammans med Ingeborg Nordenfeldt och med mig spelande orgel efter klaverutdraget (i original 4 stråkstämmor och orgel). Programet finns att läsa HÄR
 
 
Samma månad sökte Connie Stockholms läns landstings kulturstipendium och med denna ansökan skickades ett intyg från hennes dåvarande sångpedagog Birgit Stenberg daterat den 1 mars 1971.
 
Huruvida Connie erhöll något stipendium vid detta tillfälle kan jag ej verifiera. Konkurrensen om slantarna var som vanligt stenhård.
 
 
TJÄNST I JÄRFÄLLA MUSIKSKOLA
 
Eftersom jag vid denna tid redan var verksam i Järfälla musikskola så fick jag tidigt kännedom om att tre nya tjänster skulle tillsättas inför höstterminen. Bl.a. en 1/2 tjänst i piano och blockflöjt. Den var ju som gjord för Connies räkning. Att få arbeta på samma skola och kanske få möjlighet att hitta en bostad i närheten kändes minst sagt lockande. Ansökningshandlingar skickades in tillsammans med bl.a. intyg från Österåkers musikskola daterat den 17 maj 1971. Tjänsten tillsattes den 17 juni 1971 - och fr.o.m. HT var vi kollegor på samma skola.
 
 
 
SOMMAR -71
 
Ur ett brev till min mor den 23 maj 1971:
 
"Varje år vid den här tiden börjar längtan till landet göra sig gällande och för oss är detta synonymt med Skåne framför allting annat. Trots bundenheten här uppe större delen av sommarmånaderna skulle det en vecka eller så vara underbart att byta miljö. Här får vi som förra året bo kvar till den 15 juni och sedan är vi lediga till midsommar då jag börjar en dryg månads organistvikariat i S:ta Klara kyrka. Under den tiden har vi talat om att kunna åka ner..."
 
Några ytterligare citat ur samma brev:
 
"Connie blev väldigt glad över Ekelundurklippet. Hon har ju alltid haft en speciell förkärlek till denne författare."
 
Wilhelm Ekelund, den asketiskt särpräglade Lundapoeten med bl.a. sina djuplodande aforismer, stiftade Connie bekantskap med redan under Lundatiden och var, åtminstone under 60-talet, en av hennes ständigt litterära följeslagare.
 
"Mörkret har fallit över vårt gula hus och det är snart läggdags. Vi har tagit vår vanliga kvällspromenad runt kvarteret - ett skönt och avstressande moment efter varje arbetsdag."
 
 
Ännu en sommar med blandat innehåll stod för dörren. Huruvida vi for ner till Skåne före midsommar finns det inget belägg för men det är ju inte osannolikt...
 
Följande citat, från ett brev den 7 juli 1971, ger några glimtar av tiden efter midsommar:
 
"Just nu sitter jag i en park (vad den nu heter) i korsningen Odengatan - Sveavägen och njuter i stora drag av en varm kväll med trafikbullret på så där lagom avstånd. I väntan på Connie som dansar hade jag tänkt att öva orgel men fann klimatet alltför lockande för innesittande och dessutom är man ganska slak efter en lång dag."

"Vi för en något ambulerande tillvaro denna sommar, inkvarterade hos diverse grannar och bekanta under deras semesterfrånvaro och i gengäld passar vi marsvin och vattnar blommor mm. Postadress som tidigare."

 
 
 
'TENN-bröllop'.
 
Den 21 juli detta år hade det gått tio år sedan vi stod framför altaret i Vittskövle kyrka och lovade inför Gud och alla närvarande att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljde oss åt. Det gjorde vi.
 
 
 
AUGUSTI -71
 
Denna månad tillbringade vi tio dagar i Skåne och njöt i fulla drag av den ledighet vi unnat oss, frihet från allt vad blomvattning, marsvinspassning, orgelspelning eller vad allt vad vi nu sysslat med tidigare under sommaren. Nu väntade sköna dagar med bad i havet vid någon av östra Skånes alla sandstränder, från Åhus i norr till Sandhammaren i söder eller i någon simbassäng. Det var ju inte heller långt att ta sig i motsatt riktning över Öresund till den danska huvudstaden och inte minst att hälsa på släkt och vänner lite varstans. Kort sagt, att ladda batterierna!
 
Utanför STF:s vandrarhen i Haväng
 
 
 
Ur ett brev till min mor den 4 september 1971:
 
"Tiden bara rinner iväg och mycket har hänt sen vi lämnade Hörby och det sköna Skånelandet. När man så här i efterhand ser tillbaka på sommaren så var den just så innehållsrik och avkopplande som man önskar sig. Resor, trevliga människor, arbete, motion - allt bidrog till att bygga upp såväl kropp som själ inför det nya arbetsåret."

"Resan till Stockholm gick den här gången helt utan komplikationer och på torsdagskvällen flyttade vi så åter in i vår villa på Banvägen."

"Alla elever har vi träffat nu den här veckan och det är väldigt kul att arbeta på samma skola. Måndag, tisdag och fredag far Connie med tåg ut till Järfälla (en lång-lång resa) och börjar kl. 2 ungefär och vid sjutiden är vi båda klara och tar då eventuellt ett dopp i kommunens nyöppnade simbassäng innan vi tillsammans tar bilen hem till Åkersberga och det stora lugnet. Frågan är väl om inte dessa stora avstånd förr eller senare tvingar oss att flytta västerut, hur det nu skall gå till. Hittar vi bara ett likvärdigt bostadsalternativ så blir det nog så i alla fall."

"Connie hälsar så mycket och tackar liksom jag för de sköna dagarna i augusti.

Hälsningar
Ola

 
 
 
TANKAR kring ett brev
 
I ett brev till Connies mor, från den 13 september, berättar min mor att vi varit på besök i Hörby i augusti och att vi återvänt till Sthlm och lite om våra förhållanden där. Det förefaller som om hon kände det angeläget att hålla Emy informerad om vad vi hade för oss, medveten om att Connies kontakt med sin mor kanske var, om inte helt obefintlig, så i vart fall mycket sporadisk under de här åren.
 
"Kära Emy

Varmt tack för de båda hälsningarna du sänt mig under årets lopp. Hos mig är det som vanligt, en rörlig sommar med friskt utearbete och alltid någon gäst i huset, en lång ensam vinter."

"Ola och Connie var här 7-17 aug. Ola tjänstgjorde i Klara i Sthlm juli månad, de bodde då i goda vänners villa, eftersom de flyttar ur sin egen 15 juni. 19 aug flyttade de tillbaka och ska bo där denna vintern också, men resorna tröttar dem, då Connie nu har en ord. halvdagstjänst på samma skola i Järfälla. Så nog vill de flytta närmare den, om det kunde bli något tillfälle."

"Om du undrar över Connie, så försäkrar jag dig, att vi gör detsamma. Vad är det som gör, att hon skall vända sig mot sina egna, där hon möter kärlek men naturligtvis också ofullkomlighet? Hur kan hon begära fullkomlighet av alla andra men inte av sig själv?"

"Kära hälsningar från din tillgivna Ingegerd."

 
Jag vet ej om det fortfarande fanns ouppklarade problem mellan min mor och Connie, men att min mor var bekymrad framgår ju tydligt men även att hon verkligen brydde sig. Hon förstod att hennes svärdotter hade problem att brottas med. Det berättade hon också senare för mig.

Att det gnisslade i förhållandet mellan mor och dotter - alltså mellan Emy och Connie - var ju allmänt bekant och det lade ju emellanåt sordin på den annars så spontana glädjen. Vi som stod lite vid sidan om hoppades ju i det längsta att disharmonin skulle vändas till harmoni och förståelse. Försöken var otaliga.

Det blev också till en livslång process för Connie. Hon sökte hjälp och lösningar både när och fjärran inom, bl.a. olika andliga rörelser, men framför allt sökte hon svar i djupet av sitt eget inre universum. Kärleken till musiken och litteraturen blev för henne en tröst och en kraftkälla att ösa ur för att hitta svar på livets stora frågor. I sin sång fick hon möjlighet att ge uttryck för sin frustration och sitt sökande efter mening, på ett mycket personligt sätt.

 
 
 
Några citat ur ett brev från Connie till 'Ingegerd-dagen':
 
Stockholm d. 5/11-71

"Kära Tant Ingegerd!
Sänder en hälsning till Ingegerd-dagen. Ola har talat om att skriva men jag vet ej om han hinner förrän efter helgen. Han är just hos våra goda vänner här ute och stämmer deras piano. Sedan skall vi in till stan och se ut en mörk kostym som han gärna vill ha tills i morgon då han även har kören. Nu är det också bara 4 veckor tills han skall ha jubileumsmusik med kören i kyrkan så det är full rulle ett tag in i dec."

"I morgon skall vi på middag hos en gammal skolkamrat till mig och hans engelska fru och på söndag är den underbare Varviso här igen med 'Ringen'. Det blir således upp emot 20 timmar musik veckan framöver och jag får slopa mina vanliga aktiviteter. Dansen som jag har på torsdagskvällen och föredrag, symposier och samtal om jämförande religioner som jag besöker om tisdagskvällarna."

 
"De flesta av mina nya barn är mycket gulliga. Vi har så kul. Jag har väl si så där en 50-60 barn i 8-9 årsåldern (i grupp) och en sa häromdagen mamma till mig när han räckte upp hand och var så där riktigt i gasen och då skrattade alla de andra hjärtligt. En liten kille heter Ola minsann. Ja det var några glimtar medan jag satt i torkhuven och badar fötterna.
Kära hälsningar
Connie"
 

HT 1971

 
 
forts. d. 21/11

"Fick just en puff från Uppsala så jag satte mig och skrev in mina rader som jag tecknade ner för 14 dar sedan."

"Det är en förfärlig vinter här med massor av blötsnö och svårt på vägarna. Ola har suttit i kyrkan nästan hela lördagen och söndagen - jag reste dit ut i eftermiddags med smörgåsar och noter i bagaget - vi övade ytterligare 1 timme sedan lagade vi kaffe och körde hem."

Och så ett lite P.M. från mig som avslutning på samma brev:

"När nu Connie förekommit med gott exempel får jag ju försöka hänga med med en rad. Det bidde en snygg dubbelknäppt mörk kostym. Den gamla har väl varit i tjänst i minst tio år och såg också ut därefter. På fredag spelar jag med gambaensemblen ute i Waxholm och om två veckor firar min kör tioårsjubileum med konsert i kyrkan och middag på restaurang. Två fullspäckade veckor minsann!

Kära hälsningar
Ola"

 
 
 
Flyttning till Kullevägen mm
 
 
I Connies sist bevarade brev från 1971 berättar hon lite om våra förehavande i början av december. Om influensavirusar, Albykörens 10-årsjubileum, julfest med Dagmar Gustavsson-föreningen, om flyttningen till ett gammalt trähus i Jakobsberg och om ett annorlunda Luciafirande. Brevet som helhet finns att läsa under DENNA LÄNK

Vi hade under hösten letat efter något bostadsalternativ i Järfälla för att slippa dessa långa och tidsödande resor. Önskemålet var att hitta en friliggande villa eller liknande så att vi ostört skulle kunna härja fritt med vårt övande utan att störa eller bli störda. Vi fastnade för en omöblerad träkåk på Kullevägen 13, med kokseldad värmepanna i källaren och i övrigt ganska omodern men med idealiskt läge och gott nog för våra dåvarande behov. Så hade vi till sist landat i Järfälla där vi skulle bo och verka i 32 år framåt.

 
I ett julbrev från den 22 dec. 1971 berättar jag bl.a. om flytten till den nya bostaden och finns att läsa under DENNA LÄNK
 

Kullevägen 13 - 40 år senare
(bild från 2012 - huset numera tillbyggt )

 
 
 
Anno 1972
 
 
"Den här helgen börjar så smått att ebba ut och vardagen åter närma sig och därmed har vi även lite ordning på det som väl får kallas vårt första riktiga hem, åtminstone vad inventarierna beträffar."

"Huset består av kök, hall och vardagsrum på n.b., två sovrum på ö.b. och så källare med panna och bad + toalett, en liten nackdel är att man måste gå genom pannrummet för att komma dit. Lite färg här och där gör mycket."

Ja, så där kunde det låta i ett försök att kortfattat beskriva 'vårt hus' i ett brev i början av januari 1972. Här bodde vi i ett drygt år.

 
 
Matteuspassionen 26 mars 1972
 
 
 
 
I början på vårterminen 1972 fick Connie en förfrågan från Thorwald Mellergård, organist i Östersunds kyrka och studiekamrat från musikkonservatoriet i Lund, om att sjunga altpartiet i Bachs Matteuspassion på Palmsöndagen. Detta gladde henne naturligtvis stort och svaret var givet. Det blev en fin erfarenhet för henne och ett utsökt tillfälle att pröva vingarna i detta magnifika verk, som vi hade hört framföras nästan varje år i Engelbrektskyrkan i Stockholm.
 
Det finns en recension av framförandet från en Östersundstidning HÄR
 

Uppsjungning

Repetition i kyrkan

 
 
Jakobsberg 8.6.72

"Kära mamma!
Terminssluten är alltid den jobbigaste tiden på året med elevavslutningar, lärarträffar m.m. i all oändlighet. Förra veckan var vi borta samtliga kvällar utom en: måndag vårfest med Dagmar Gustavssonsällskapet på Ulriksdals värdshus, tisdag musikskolans avslutningskonsert och samtidigt ett tack och farväl till Gunneflos som nu lämnar Järfälla för domkyrkoorganisttjänst i Skara. Onsdag kollegium, torsdag Albykörens avslutning, fredag hemmakväll, lördag B. Nilsson på operan, söndag opera på Drottningholm och därefter besök hos Margit på Skarpö där vi också hörde näktergalen f.f.g."

"...längtan tillbaka till Skåne har nu blivit vår och i nästa vecka hoppas vi har klarat av denna terminen för gott och då styr vi nog kosan söderut ett tag."

"Midsommar och veckan därefter tillbringar vi i de norska fjällen tillsammans med utvecklings- och meditationsgruppen och från den 9. juli spelar jag i Klara kyrka.

Hälsningar
Ola"

 
 
Vårterminen avklarad och ännu ett sommarlov väntade med alla sina olika aktiviteter. Någon Norgeresa har jag inget minne av men uppenbarligen var den åtminstone planerad. Vi hade under vårterminen deltagit i en meditationsgrupp där vi även studerade indisk religion och sanskrit. För Connie var detta säkert inkörsporten till hennes intresse för Vedanta, en riktning inom hinduisk filosofi, som sexton år senare skulle föra henne ut på en månadslång resa till ett ashram i norra Indien. Gruppen träffades bl.a. på lördagsmorgnarna för meditation i Johannes kyrka och därefter gick vi till ett konditori på Kungsgatan för frukost och samtal om intressanta filosofiska spörsmål. Gruppen träffades även några gånger hemma hos oss på Kullevägen.
 
 
I det enda bevarade brevet ur Connies hand detta år berättar hon om livet efter hemkomsten från augustivistelsen i Skåne. Det mest intressanta är upplysningen om hennes första kontakt med Scientologikyrkan, som denna gång förmodligen stannade vid besök på ett informationsmöte. Men ett frö hade kanske slagit rot. 1980 återupptogs kontakten och då med ett djupare engagemang där vi båda under ungefär ett års tid studerade denna filosofi. Men mera därom i ett kommande inlägg.

Brevet finns att läsa under DENNA LÄNK

 
 
Under hösten skriver jag minst två brev till familjen i Hörby. Där beskriver jag bl.a. hur dagen kunde gestalta sig en lördag den 14 oktober:
 
"Denna dag har varit innehållsrik. Ingen vilodag, fast kanske ändå på sitt sätt då de olika sysselsättningarna blir till en motvikt mot veckans övriga aktiviteter. Först en simtur i badhuset mellan 8-10, en pianostämning till kl. 12 och sen in till Stockholm för att handla mat i hälsobutiken för nästa vecka. Ungefär vid tvåtiden sätter jag mig på orgelpallen och övar, övar, övar för nästa söndags musikandakt. Klockan hinner bli halv fem innan jag far in till Cirkus på Djurgården för att hämta Connie som varit där på konsert. Hem för att äta en god middag tillsammans. Pannan i källaren har för ovanlighetens skull slocknat under dagens lopp så Connie får mixtra till vår festmåltid på egen hand medan jag sätter fart på koksen. Värmen och matdoften sprider sig snart i vår lilla stuga och vi slår oss ner och äter vegobiffar, spenat, rårivna morötter och äpplepaj. Mumsmums! Nu är det uppdiskat och här sitter jag med benen på bordet med tårna i vädret och Connie har snurrat ihop sig i soffan för att gå igenom dagens tidningar. Tystnaden i grannskapet är total, endast pennans raspande och kurrandet i magen blir till hörselförnimmelser."
 
Gulligt var ordet. Samtidigt en information om att vi nu förmodligen hade gått helt över till vegetarisk mat. Följande dock gulligt i betydligt mindre grad...
 
"Höstterminen slutar ju här i skolan redan första veckan i december. Sen kanske vi måste flytta den 15 december om inte värden går med på förlängning av kontraktet, vilket han visserligen har lovat till hälften men ej ännu avgett ett definitivt besked. På måndag hoppas jag få detta. Vi har ingenstans att ta vägen, vad vi vet nu, så måtte alla goda krafter stå oss bi så vi får ett halvårs respit. Vi trivs för övrigt så fantastiskt bra i detta hus att man önskar ibland det vore vårt på riktigt. Men jag tror det är allt för gammalt och slitet för att det ska vara en vettig placering. Allt för dyrbart i underhåll mm."
 
Jaha! Så var det alltså dags igen. Vi visste förstås vad som gällde när vi flyttade in i detta hus men situationen blev ju mot slutet av året lite lillspetsad när vi inte riktigt visste var vi skulle ta vägen. Men det skulle lösa sig! Med en ny tillfällig lösning...fram på vårterminen. Vi fick några månaders respit för avflyttning.
 
 
"Vi hade så gärna velat vara tillsammans med er om inte tjänsten i kyrkan satt stopp för det och så är ju eldningen i den här gamla kåken ett problem."
 
Ovanstående från ett julbrev till Hörby den 19/12.
 
 
Årets sista rader...

"Torsdag och fredag bakar och städar vi. Lördag, lilljulafton, träffar vi en indier hemma hos en bekant och denne svensktalande representant för indisk kultur och filosofi ska efterhand inviga oss i sanskrit, de flesta språks ursprung. Spännande! Och sen kommer helgen. Skönt ska det bli!

En riktigt God Jul
önskar
Ola o. Connie"

 
 
 
Vårterminen 1973
 
 
Stäket d. 30/4 -73
 
Ovanstående brevdatering, hämtat från ett brev från Connie till min mor, visar att vi nu lämnat stugan på Kullevägen och flyttat upp till norra delen av Järfälla. Åter igen: 'Fru Fortuna' hade stått oss bi - med bistånd av en kollega på musikskolan. Här stannade vi fram till februari 1976 med adress Bonäsvägen 16.
 

På plats på Bonäsvägen, Stäket

 
Delar av ovan nämnda brev lyder så här:

"Vi tackar så hjärtligt för trevligt påskfirande på underbara Gerdsgården. Idag pustar vi ut efter en intensiv vecka. I onsdags sjöng jag kvartett vid en minneshögtid över Leif Asp. Vi var hemma hos Jan Eyron och repeterade för vår uppvisning i onsdags e.m. Jag hade varken sett eller hört stycket av Schubert förr men vi repeterade som sagt och efter en stund frågade Jan om vi inte ville ställa upp vid nämnda högtid och så tog vi taxi direkt till kyrkan. Det var mycket högtidligt det hela. Först spelade Domnerus, Riedel och Gustavsson, bengt Hallberg, Putte Wickman, Jan Eyron och till sist sjöng vi. Det gick bra och vi ska inte tala om hur bra de spelade och improviserade. Otroligt! Bland de närvarande var bl.a. Bengt Arne Wallin, Monica Zetterlund, Povel Ramel, Hjördis Pettersson, Greta Eriksson m.fl."

"I torsdags och lördags hade vi nya repetitioner med Jan + generalrep hela lördagskvällen. Sedan uppvisning med eftersläckning på söndagen. Jag sålde biljetter. Oj vad stressigt. Biljetterna tog slut och folk bara strömmade in. Flera sångare från Operan bl.a. Arne Tyrén, Saeden och Jehrlander som jag sjöng med i Messias. 5 kr kostade det per skaft men jag släppte in Ola för 4 vad det nu kan få för efterräkningar. Han är så självsvåldig ibland Ola. Han sa att han bara hade 4 kr. Som sagt det var en helt underbar publik och stämningen var hög. Jag hade min långa klänning från festen. Mycket uppskattad!"

 
Jag har för tillfället inga närmare upplysningar om den uppvisning hon nämner, vare sig i dokument eller i minnet. Däremot finns det bevarat en odaterad inspelning från ett framförande av Messias där Connie sjunger altpartiet. Kan vara från detta år och  förmodligen i Sundbybergs kyrka.
 
Vidare berättar hon följande om sina förberedelser inför en fest på Strandvägen med anledning av en av mina kusiners förlovning:
 
"Jag började förbereda mig på f.m. genom att för ovanlighetens skull gå till frissan - en viss herr Axén som brukar figurera i damtidningarnas spalter. En liten smart man med temperament, van att bli hörsammad samt skicklig. Han sa 'Vad gör vi med detta långa hår' och så kom saxen fram och vips låg 5 cm på golvet. Sålunda uppiffad for jag efter 2 timmar (är det inte hemskt) direkt till mina elever och sedan hem och i klänningen, i bilen och till Strandvägen. Vi hade inte väntat oss ett folkhav, ca. 100 p. Vi seglade in, presenterade oss och sökte upp bekanta..."

"Efter en drink slog gästerna sig ner vid mindre bord i 3 olika rum. Gröna dukar och påskliljor på alla bord. Därefter bjöds vi på paella, sweizerost, painriche, sallad, jordgubbssorbet och citronsorbet med mandelkakor och då vi dansat ett tag fanns frukt, cheddarost och de mest utsökta chokladpraliner uppdukat."

"Vi gick vid 11-tiden eftersom arbete väntade nästa dag. Men det var ett uppiggande mellanspel förvisso."

Hjärtliga hälsningar från oss."

 
 
Sommaren 1973 närmade sig med raska steg. Några upplysningar i ett brev från mig till min mor i Hörby får bilda upptakt till nästa period i Connies liv.
 
Järfälla 6/6 1973

"Hejsan
Om en liten stund far jag in med Connie till ABF-huset på Sveavägen där hon från kl. 15.00 skall göra de sista förberedelserna för kvällens operauppvisning (Aida, Trollflöjten). Så sätts det punkt för ett första års operastudier i 'Operastudio-67:s' regi. Det har varit både spännande och lärorikt och framför allt jobbigt men, att döma av generalrepetitionen i gårkväll, också mycket framgångsrikt. När detta läses är det hela över men sen tar sångkursen för madammen från Wien (vad hon nu heter) vid och pågår fram till midsommar."

"Förresten har hon bytt ordinarie sånglärare, sjunger nu för före detta hovsångaren och operachefen Joel Berglund som i måndags firade sin 70-årsdag. Det blev ett nödvändigt och uppenbarligen framgångsrikt byte.

Ola"

 
Dessa rader ger tre viktiga upplysningar.

Studieåret 72-73 på Operastudio-67 blev hennes första och troligtvis enda period där hon fick pröva sångvingarna i en någorlunda genomarbetad operaproduktion.

Joel Berglund kom att bli den siste av hennes svenska sångpedagoger. Närmare bestämt den sjätte i raden efter att hon blivit antagen som elev vid KMH HT-60.

Sångkursen före midsommar arrangerades av Svenska sångpedagogförbundet och hade som lärare engagerat prof. Elisabeth Radó från Wien. Denna kontakt kom för Connies del att medföra ett antal längre eller kortare studieperioder i Wien fr.o.m. HT-73 under sju år framåt. Denna period kommer att få ett eget kapitel.

 
 
 
NÄSTA SIDA - [Wien HT 1973]