Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Gesäuse - Saanen 1974
 
   
   
  En alpvandring i juli månad
 
 

Gesäuse

 
 
"Hej och tack för ditt brev... Det var ett spännande förslag du kom med och jag skall försöka ta mig ner till Wien när min semester börjar och vara där tisdag den 9:e...Skulle vi kunna lägga ett par dagar på Neusiedlersee? Det är en av Europas finaste fågelsjöar och ligger c:a 5 mil från Wien. Vi ses - Anders" [1974 29/6]
 
"Nu är vi på språng söderut mot 'die höhe Gebirge'. Mitt på dagen i morgon far vi iväg alla tre. Connie går med Anders och mig några dagar och i slutet av nästa vecka åker vi så till Schweiz. Här har vi kalasat på jordgubbar, blåbär, vinbär och hallon. Smasken! Allt har ju kommit så mycket längre här. Aut wiederhören. Ola" [1974 9/7]
 
 

Min bror Anders och jag hade tidigare under året diskuterat en eventuell vandring i de svenska fjällen under juli månad. Av någon anledning ändrades de nu när jag befann mig så nära de österrikiska alperna. Alltså kom han ner och vi åkte mycket riktigt till Neusiedlersee för att därefter fara vidare till Gesäuse. Bortsett från en kämpig magsjuka som drabbade oss alla i tur och ordning så gick allt som planerat.

Connie och jag hade skaffat information om olika mål för vandring i bergen och blivit rekommenderad detta område. Vi inköpte vars ett par grova vandringskängor med flera lämpliga klädesplagg och därefter gav vi oss iväg alla tre i min lilla WW, fullpackad med tält, sovsäckar och diverse andra prylar. Ett minne för livet väntade på oss... och där bortom - Saanen i Schweiz.

 
 
 

Här övernattade Connie och på ängen till vänster utanför bild tältade Anders och jag.
Ett icke avsänt vykort med Connies text här under.

 
"Kära Eva! Tusen tack för Ditt brev. Jag har nu vandrat med Ola och hans bror några dagar i bergen och känt mig som en del av dem som man ju gör när man tar sig fram till fots i alla väder, svettas, insuper alla dofter, gläds åt alla dessa blommor som blickar mot en i en vidunderlig färgskala, den sköna vinden, bad och svalka i strida bäckar och allt emellanåt mötande vandrare som hälsar med 'Grüss Gott'. Det passar så fint i allt detta sköna. I veckan far vi vidare till Saanen för att höra Krishnamurti. Det ska bli spännande att möta och få lyssna till en av vår tids stora genier i verkligheten. Allt gott och varma hälsningar från Connie och Ola. [1974 15/7]
 
 
Vi gjorde en fin vandring upp i bergen och besegrade bl.a. berget Kalbling.
 

Kalbling höjd 2196 meter

 

Connie med berget Kalbling i bakgrunden (foto: Ola)

 
Här finns några fler bilder från turen. LÄNK
Det finns en webbsida med detaljer om denna fantastiska plats. LÄNK
 
 
 
Saanen - Krishnamurti
 
"Krishnamurti menade att det inte finns någon bestämd väg eller metod som kan tillämpas för att finna sanningen om tillvaron och oss själva: "Sanningen är ett rike utan vägar" (Truth is a pathless land). Han tillfogar att "Ingen organisation äger sanningen". Han strävade fram till sin död för sin gärning och reste runt i världen för att förklara sin syn på människan och tillvaron inför stora åhörarskaror. Vid dessa möten talade han om vikten av att se ögonblicket som det är utan att referera till det förflutna." [Från Wikipedia]
 
Redan före Wientiden hade Connie, via Teosofiska Samfundet i Stockholm, kommit i kontakt med denne indiske filosofs tankevärld. Tankar som i mycket ställer våra vardagliga begrepp på huvudet. Hon läste honom flitigt efter ankomsten till Wien och det var naturligtvis en fantastisk möjlighet att få möta honom i verkligheten i den vackra schweiziska orten Saanen dit han återvände unde flera år på sina världsvida resor.
 
Det finns ett stort antal webbsidor med anknytning till denne märklige man t.ex. denna: Krishnamurti
 
 
 
 

På webben finns nästan alla Krishnamurtis föredrag och samtal i utskrift och här finns en länk till det som kanske var det föredrag vi tre hörde tillsammans i Saanen.

Connie stannade kvar ungefär en vecka medan min bror och jag vände hem mot Sverige efter ett par dygn.

 
 
"Käraste min, jag förstår inte alls var alla dessa dagar har blivit av sedan jag kom hem. Det är ju precis en vecka sen vi tog farväl vid vägskälet ner mot ditt hotell och Anders och jag styrde kosan mot norr. Man vänjer sig nog aldrig vid dessa 'skilsmässor'. Det känns varje gång vid avskedets stund som om man ryckte loss en del av sig själv (den värdefullaste!) motvilligt och smärtsamt och far iväg med sorg i hjärtat. Först så småningom inser man att ingenting har förändrats i grunden, bara till det yttre, allt detta värdefulla man trodde sig lämnat kvar finns helt plötsligt inom en igen och man känner sig åter hel, som om själarna behövde en tid för att återknyta kontakten utan hjälp av den fysiska närvaron. Nu väntar jag dig bara hem hit medan det ännu är en liten bit av sommaren kvar. Ola"  [1974 28/7]
 
 
Dessa rader, säkert inspirerade av de gångna två månadernas upplevelser, skrev jag efter hemkomsten till Connie i Saanen. Tyvärr hade hon tydligen redan rest därifrån när brevet kom fram så det återsändes till avsändaren. Det blev läst.
 
 
 
 

 

   
  NÄSTA SIDA - [Wien 1975]