Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Musikhögskolan 1960 - 1961
 
   
   
 
FÖRSTA STUDIEÅRET
 
I denna byggnad kom vi att vandra in och ut under större delen av 60-talet.
 

Musikhögskolan Stockholm

 
 
Jag lämnade min kantorstjänst i Högseröd den 15. augusti 1960 och därefter åkte vi upp till Stockholm för att på plats förbereda inträdesproven som skedde i början av september. Connie sökte till musiklärarutbildningen och kom till en början in som aspirant.
 
I mitten av september får hon följande meddelande från Musikhögskolans Direktör:
 
 
[Jag sökte till både organistklassen och pianoklassen och blev antagen som elev i den förstnämnda.]
 
Till en början var vi inkvarterade hos släkt och vänner men ganska snart fick vi hyra en dubblett (!) på Kammakargatan, granne med Johannes kyrka. Det kändes nog så lyxigt med sängkläder och handdukar ingående i hyran men därför även lite väl dyrt. Men vi hade plötsligt ett eget "krypin" i Kungl. Huvudstaden och det kändes ju helt fantastiskt. Där bodde vi under första terminen i Stockholm. Skulle följas av många "krypinbyten" under de kommande åren.
 

Kammakargatan 4

 
Connie hade brevkontakt med sin sånglärare från Finland, Jolanda di Maria Petris, vilken i ett brev till Connie, daterat den 28 augusti, ger henne lite tips på vägen.
 
I ett brev till Jolanda från den 26 oktober skriver Connie lite om provet i sång och om sina planer och funderingar kring sin fortsatta sångutbildning. Dessa båda brev finns att läsa i faksimil under DENNA LÄNK.
 
Något ytterligare brev från Jolanda finns inte bevarat.
 
Här under lärarstaben som lotsade Connie fram till musiklärarexamen 1966.
 

Carl Erik Dramstad
Sång

 

Arne Sunnegårdh
Sång

 

Sven Brandel
Piano

 
Bertil Appelbom
Violin
 

Lars Edlund
Gehörslära

 

Bo Wallner
Musikhistoria & formlära

 

Valdemar Söderholm
Harmonilära

 
Eric Ericsson
Kördirigering
 
Plus några till i bl.a. undervisningsmetodik och rytmik.
 
 
Några rader ur ett par brev från Connie till hennes mor i Degeberga.

"Stockholm den 20/9 -60
Hej!

/---/ Jag måste be om mina betyg eftersom jag skall göra avskrifter till en ansökan. Vi skulle behöva ha hit radion men hur skall det gå till. Ni vet inte någon som kör bil hitupp? Har det kommit något meddelande angående mitt lån som jag söker nu. Det måste ni meddela så fort som möjligt eftersom jag har stora utgifter nu med lektioner, hyra, terminsavgift, provavgift och elevkårsavgift. För att inte tala om allt som gått åt till resor. /---/
Hj. hälsn. Connie"

 

"Sthlm den 6/11 -60
Hejsan!
Hjärtligt tack för de fantastiska kakorna. Det vat precis sådana vi tycker om. I går åt vi middag med Birgit på Margaretaskolan. Vad tyckte Ni om radioutsändningen? I hast och en riktigt glad Mårten!
Skriv snart!
Hälsningar Connie och Ola"

 
Ekonomiproblemen var ju ständigt närvarande men för Connie var det viktigt att kunna koppla av från studierna i glad kamratkrets och med talrika konsert- och operabesök. Ett tillfälligt jobb på posten (Sth Ban kortexp.) med sortering av julpost veckan före jul bidrog lite till förstärkning av kassan.
 
 
 
FLYGELPROJEKTET
 
Connie hade redan tidigare i Degeberga blivit bekant med den fine pianisten Sigurd Fredriksson. Han var uppvuxen i grannbyn Huaröd där hans pappa var kyrkoherde. Nu bodde han i Stockholm, var klar med sin solistexamen och hade gett ut sin första skiva. För Connie betydde denna kontakt säkert mycket då Sigurd kunde bistå med goda råd och tips om livet på "Ackis". Hans debutskiva var inspelad på en helt nykonstruerad flygel av den kände gittarbyggaren Georg Bolin. Den salufördes av pianofirman Aug. Hoffman på Malmskillnadsgatan och gick under namnet "Akademi".
 

Sigurd Fredriksson
med Bolinflygeln

 
Så, för att göra en lång historia kort: vi bestämde oss hastigt och lustigt för att satsa på en beställning av detta märke. Kostnad: lite drygt 9.000 kr. om jag minns rätt. Den levererades någon gång under vårterminen 1962. Fram till dess lånade Hoffman ut ett ersättningspiano. Avbetalningarna drogs vi sedan med i åtskilliga år men vi fick ett instrument som vi haft stor glädje av och som var till stor nytta för studierna.
 
Flygeln fick sedan vara med om många oturliga äventyr under alla de flyttkaruseller vi utsatte den för under årens lopp. Nu står den där den står ,ensam och övergiven, i väntan på helrenovering (om nu någon vill åtaga sig jobbet) eller försäljning. Connie tillbringade många, många timmar vid klaviaturen (så och jag). KÄRA FLYGEL "Tack för att du tjänat oss så väl i drygt 50 år".
 

Flygelns nuvarande plats i Degeberga

 
 
BOSTADSBEKYMMER
 
Studierna kom igång på allvar under höstterminen. Det var tuffa tag och pianot på Kammakargatan klingade, om inte dygnet runt så i alla fall större delen av dagarna. Det skulle senare visa sig att allt detta spelande blivit ett hett samtalsämne mellan grannarna i huset. Efter julfirande hos våra familjer i Skåne återvände vi till vår "dubblett" och där låg ett mindre välkommet brev från vår värdinna och väntade på oss:
 

"Östermalmsgatan den 28/12 -60
Bästa Frk Conny Andersson o Hr Ola Hylander!

Först o främst ett hjärtligt tack för Era vackra julblommor till min Mor och mig. De gladde oss mycket. Jag hoppas Ni haft en trevlig jul hemma med mycket hemlagad mat o sånt!

Vad jag nu har att säga är inte fullt lika roligt, men måste tyvärr sägas.
 
I den snäva krets som bebor `Champs Elysée` eller Kammakargatan 4-8 samt Johannesgatan 22-28 är det cirka 12 familjer som äro släkt med varandra o resten känner varandra väl. - Tyvärr är pianospelningen i Mors våning ett stort samtalsämne bland dessa familjer. /---/ osv.

Med bästa hälsningar
o ring mig gärna
Fru Ingrid Hall"

 

Hela brevet med de restriktioner som ålades oss finns att läsa HÄR

Historien slutade med att vi av övningsskäl blev tvungna att finna en annan bostad och därmed startade vår 30-åriga flyttkarusell i Stockholm med omnejd.

 
1. februari 1961 flyttade vi in i en rivningsfastighet på Sibyllegatan 8 hos en Fru Jansson, alldeles intill Östermalmstorg. Om detta skriver Connie något lakoniskt hem till sin mor:
 

7/2 -61

"Kära Mor
/---/ Jag måste vidare berätta, att när vi kom upp var där ett brev till oss, där det stod att vi inte fick spela mer än en timme om dagen. Vi har därför måst söka oss en annan bostad. Vi har nu två rum hos en dam på Sibyllegatan 8. De är omöblerade med kallt vatten och oljekamin, men det är ju nära skolan, och så har vi fått tillåtelse att öva där. Hyran är förstås också billigare. Så vi är nöjda. /---/
Hälsn. Connie"

 
Jag skrev även hem till mina föräldrar om saken:
 

"Stockholm 19/1 -61

/---/ Detta är ju som mamma kanske förstår en ganska omöjlig situation för oss. För det första räcker det ju inte på långt när med två timmars övning och för det andra att det ska kontrolleras allt vad vi gör. /---/ Sådan är vår situation just nu. Den kan synas hopplöst men jag varken vill eller kan se pessimistiskt på saken. Det har framgått av samtal vi haft med personer som är insatta just i bostadsfrågor att det är oerhört svårt att få någon bostad eller lokal där man, utan att störa andra, kan få öva. Det har spritt sig som smitta i Stockholm att pianospelare och musiker i allmänhet skall man inte befatta sig med för det blir bara tråkigheter. Men vi försöker se optimistiskt på saken och om vi kommer över något så flyttar vi omgående. /---/
Ola"

 

"Söndag kväll 5/2 -61

Ja , här sitter jag nu i vår nya `våning` /---/ Som ni väl förstår, är det en väldig skillnad på dessa rummen och dem på Kammakargatan. Tapeterna är smutsiga, möblerna slitna osv. Varmvatten finns det inte och vi får hämta vatten från köket i hinken när vi skall tvätta oss. Någon värmeledning finns det inte utan en oljekamin i det ena rummet som duger bra den också.
Men vad betyder allt detta när man trivs så bra som vi gör. /---/
Ola"

 

"Stockholm 13/2 -61

/---/ De två rummen vi bebor är del av en våning på fem rum och kök. De övriga tre disponerar vår värdinna. Våra två har förut använts som bostad och en tid även som kontor. De flesta möblerna fanns uppe på vinden som vi flyttade ner söndagen innan vi flyttade in (1. februari). Vi hade betalat hyra på Kammakargatan till den 15/2 och den kunde vi givetvis inte få tillbaka eftersom det är 14 dagars uppsägningstid. Varför vi då flyttade den 1:a berodde på att en sådan chans får man ytterst sällan och därför tvekade vi inte. Vår goda genius sviker oss ej ännu! /---/
Ola"

 
 
MORMOR
 
Den 2 april 1961 fyllde Connies mormor Hilda Holte 75 år.
 
 
Knappt sex veckor senare, den 11 maj, tog hennes liv slut.

Den 20 april hade hon skrivit ett brev till Connie och berättat lite om sin födelsedag och vad Connies mor önskade sig i present på sin 46 födelsedag den 26 april. Så här skriver hon i början:

 
"Kära lilla Connie!
Det är som balsam på hjärtat att få ett rart brev från dej! /---/"
 
Det blev den sista kontakten mellan Connie och hennes mormor. Hela brevet finns att läsa HÄR
 
Jag minns inte hur Connie tog det hela men helt oväntat kom väl inte dödsbudet med tanke på de dokumenterade hjärtbesvär som Hilda lidit av en längre tid.
 
Den 12 maj skrev min mor bl.a. dessa rader till mig:
 
"Hörby 12 maj 61
Kära Ola
I går e.m. fick jag budet i telefon, när Emmy ringde hit. Man blir så bestört, och jag kan ju tänka mig hur det även berör Connie och dig på det närmaste. /---/

Hon ville så gärna få se, hur det skulle gå de två unga människor, som var hennes intresse och kärlek, det sade hon en gång till mig, och man kan ju säga, att hon i alla fall fick se er börja gå mot ett bestämt mål och att mycket de sista åren vat ljust och förhoppningsfullt. Vi ska i kväll åka nerom till Degeberga, om vi kan träffa Emmy vet vi inte, men vi kör i alla fall" /---/ Ja, kära Ola vi kommer väl då att råkas fortare än vi nånsin tänkte oss. Hälsa Connie, det här blir bara en hälsning, vi ska strax ge oss av.
Mor"

 
Vi for naturligtvis så fort som möjligt ner till Skåne för att vara vid Emmys sida. Jordfästning i Degeberga kyrka den 18 maj.
 
För Emmy var det här ett hårt slag då hon nu blev ensam i lägenheten på Hästavägen. Det finns i ett brev från en av hennes vänner antydningar om att hon gärna ville lämna Degeberga för gott. Nu blev det inte så. Hon kom att bo kvar på denna adress i ytterligare 10 år och flyttade då till en nybyggd fastighet i norra delen av Degeberga.
 
 
TERMINSSLUT
Bröllopsplaner och Eksjövikariat
 
Hildas bortgång gjorde naturligtvis att våra, sedan en tid tillbaka, planer på ett sommarbröllop kom att ifrågasättas. Inte minst med hänsyn till Connies mor. Men som jag minns det så var vi trots allt överens om att fullfölja planeringen. Bröllopsfesten har fått en egen sida.

I slutet av vårterminen fick jag av en av mina lärare ett erbjudande om att åta mig ett organistvikariat i Eksjö under ett drygt halvår fr.o.m. den 15 juni. Så blev det men det medförde inga ändringar i våra planer i övrigt.

Vid terminsslutet var det också fest för Dramstads sångelever och då framfördes ett litet "poetiskt mästerverk", antagligen som allsång. Här ett litet utdrag.

 
 
Så hade vi då till sist genomfört vårt första händelserika studieår på Musikhögskolan. Innan vi lämnade Stockholm njöt vi en vecka av Stockholms Festspel med operabesök. Orfeus och Eurydike på Drottningholmsteatern, Rucklarens väg i regi av Ingmar Bergman på Kungl. Operan bl.a.
 
Sommaren 1961 stod för dörren och de högt ställda förväntningarna inför framtiden skulle nu testas.
   
   
  NÄSTA SIDA - [Bröllopet 1961]