Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Musikhögskolan HT 1961
 
   
   
 
TUVEHAGSGATAN 4 Eksjö SIBYLLEGATAN 8 Stockholm
 
Ett tudelat boende
 

Tuvehagsgatan Eksjö (bild från 2012)

 
 
Efter bröllopet i juli 1961 flyttade vi in i den lägenhet som kyrkan erbjudit mig på Tuvehagsgatan i Eksjö under min tid som organistvikarie i Eksjö församling. Här tillbringade vi ca sex veckor tillsammans innan det var dags för Connie att återvända till den omoderna lägenheten på Sibyllegatan i Stockholm för att fortsätta sina studier på musikhögskolan. Jag kom att vara kvar i Eksjö året ut för att dels tjäna lite pengar och inte minst för att få erfarenhet av kyrkomusikeryrket i en stadsförsamling.

Eksjö kyrka

 
Den 12 augusti firade vi Connies 25:e födelsedag i Eksjö med bl.a. en festlig kräftskiva. Det var nog med lite blandade känslor vi bar hem en hink med levande kräftor för att sedan tillaga dem på sedvanligt vis. Därmed hade också ett andra kvartssekel av tre tagit sin början för Connie.
 
Emmy, Connies mor, var hos oss någon dag för att tillsammans med oss fira sin dotters födelsedag. Även mina föräldrar kom samtidigt på besök på sin genomresa på väg till Finland. Så det blev ett riktigt födelsedagskalas i vårt första hem som gifta.

Mina föräldrar lyckönskade

 
Min mor skrev senare i ett brev från den 14 september om sina intryck om detta:
 
"Kära Ola,
Den vackra festen i ert första hem kommer jag aldrig att glömma, att Emmy och vi skulle sammanstråla där till Connies 25-årsdag, det var då verkligen ett evenemang. Och så duktig Connie var, så trevligt och rart hon ordnat det, och så fint. De kräftorna och den pizzan, det var då ett mästerverk. Det var en rolig inledning till vår bilfärd, hur väl ser jag er inte stå där på gatan och vinka, när vi gav oss iväg på söndagseftermiddagen."
 
 
Men tyvärr blommade de gamla motsättningarna mellan mor och dotter upp även vid detta tillfälle. Connies känsliga natur reagerade starkt på den kritik hennes mor, medvetet eller omedvetet, delade ut, i synnerhet vid högtider. Detta mönster var uppenbarligen väldigt svårt att komma till rätta med och det kom mer eller mindre att följa dem åt under hela livet. För Connie var detta säkert en tung börda att bära men lika uppenbart var att hon också älskade sin mor.
 
Min mor fick anledning att fundera kring detta i ett brev från den 9 oktober:
 
"Kära Ola!

/---/ Jag måste ringa upp Emmy i dag för att säga till henne också, hur söt hon är och hur mycket vi tycker om henne. Och det sade jag också till henne men ack, om det kunde smälta lite granne omkring henne. Hon var så bitter, för att det blev så misslyckat, när vi träffades, och jag sa, att jag begrep ingenting, och att jag bara tyckte det var förtjusande. Och Connie hade förolämpat henne och hon kunde ju inte bara tala om, vad hon fått tåla. Och jag sa, att hon hade då inte gjort det, så vi hade hört något. Ja, men Ola hade säkert fått höra det - och jag sa att, att Ola tyckte så mycket om henne, och de ville ju säkert göra allt de kunde för henne, och hon fick hoppa över allt det negativa, det kunde vara mest oförstånd eller missförstånd."

 
Avslutningen på detta brev innehåller många tänkvärda tankar. Detta och delar av ett brev från mig till Emmy samt min mors funderingar runt bröllopskostnaderna finns att läsa HÄR
 
Bortsett från detta var dessa veckor i Eksjö en tid då vi båda tyckte oss ha en ljus framtid att se fram emot. Vi njöt verkligen av denna tid tillsammans. Söndagen den 17 september infann sig emellertid och därmed ett smärtsamt avsked på järnvägsstationen i Nässjö. Connie måste återvända till sina studier i Stockholm och en ny fas i hennes liv påbörjades.
 

Vår bostad på Sibyllegatan 8
låg precis t.h. utanför bild.
(Bild från 1961)

 
Jag skrev bl.a. så här till Connie när jag på kvällen kommit tillbaka till Eksjö efter avskedet i Nässjö:
 
"Eksjö efter hemkomsten den 17.9.61
Min Käraste!
Vilka underliga och annorlunda känslor fyller mig inte när jag åter sitter här i min ensamhet efter att ha tagit ett av de svåraste farväl...
/---/
...medan jag gick omkring på gatorna i Nässjö försjunken i mina dystra tankar dök plötsligt en bild av Dig upp i mitt inre; en bild av Dig i Dina lyckligaste ögonblick så fylld an inre balans och harmoni och då förstod jag med ens att hopplösheten bara var ett tillfälligt moln som seglat
upp över horisonten och att jag med denna bild av Dig skulle kunna övervinna alla de dystra stunder som kanske kan uppstå. /---/ Vi har så oändligt mycket att se fram emot; så mycket att gemensamt arbeta för och så mycket att glädjas åt, så mycket att vara tacksamma för. Vi måste försöka se det positiva i varje ögonblick och aldrig förlora vårt mål ur sikte. /---/ Ringer Dig i morgon kl. 19.00 om Du ej ringt mig tidigare. /---/ Din Ola"
 
Vi ringde varandra!!!
 
Connies första bevarade brev från Stockholm innehöll bl.a. detta:
 

"Stockholm den 24/9-61
Min Älskling
Du skulle se hur Dina blommor pryder upp mitt rum. Det är tre ståtliga gladiolus som jag naturligtvis placerat på det runda bordet där de i sanning pryder sin plats. Du vet ju att ingenting kan kan göra mig mera glad än blommor framför allt när de kommer från Dig. /---/ Har Du lust att se Don Juan när Du kommer hit. Jag ser redan fram mot Din ankomst till staden eller vill Du ha hemmakväll tillsammans med mig. /---/ P.S. Det är väldigt kul och dyrt att tala i telefon med Dig. /---/
Din Connie

 

Stockholm den 25/9-6
Min Älskling
Måste skriva en rad idag också. /---/ Jag skulle även ringa Statsstipendienämnden men där är stängt. Jag har nu slut på mina pengar eftersom jag idag måste köpa böcker för 27 kr, Det är kanske bäst att Du skickar mig litet för säkerhets skull. /---/ I morgon har jag nog den jobbigaste dagen.

Sång 8.30-9.00
Kördir. 10.30-12.30
Taltekn. 12.30-13.00 (tillfälligt)
Harmonil. 13.30-13-00
Koralsång (tillfälligt) i Hedvig Eleonora

Jag skulle haft gehörslära också men den skall jag visst flytta på. Jag är annars ganska nöjd med schemat. /---/ När tänker Du ringa Linder? Jag är så spänd på hur det skall bli. Nu måste jag sätta igång med min harmonilära. Hej på ett tag!

fortsättning: Har just sjungit intensivt minst en halvtimma. Det har gått jättefint. Det är bara att koppla på intensiteten. /---/ Birgitta ville ha mig med och lyssna på en organist som heter Heiler. Han skulle spela och även improvisera i Jacobs kyrka i kväll. Jag är emellertid ganska ståndaktig och vill nu komma ordentligt igång innan jag ger mig ut och travar på stan. Du är väl inte intresserad av vad jag äter här men om ifall så skall jag tala om att jag ätit fisk nästan alla dagarna. Det befrämjar intelligensen som Du vet. Annars räcker det smöret och brödet som jag fick upp från Eksjö. Det är inte illa. Ja det var lite glimtar härifrån nu måste jag bums ner och posta det här annars får Du inget brev i morgon.
Puss puss
Din Connie"

 
Och jag skrev:
 

"Eksjö den 26.9.61
Hejsan!
/---/ Annars är allt här som det skall och jag fick ett brev i morse nästan på sängen. Sov väldigt länge som Du förstår och kan man börja dagen på ett bättre sätt än att läsa några rader från Dig. - Sedan har jag förstås varit nere och spelat orgel i kyrkan och varit på pastorsexpeditionen och talat med Brodin.
/---/ Dessutom trodde han absolut inte att det blev några förrättningar på mån- och tisdag. /---/ Så saken är ju tämligen klar att jag kan komma upp. Kul, inte sant? Nu återstår bara att se om jag kan få lektion någon av de dagarna också. /---/ Jag skickar Dig omgående lite pengar idag. Hoppas att det skall hjälpa Dig något.
/---/
Senare på dagen / Jaha Älskling, nu har jag just ringt Linder och vi bestämde lektion på tisdag i Oscarskyrkan kl 19.30 på kvällen. Han trodde inte att jag skulle behöva ta lektioner privat utan jag skulle få dem som skolans elev. Men det förutsätter givetvis att jag får betala terminsavgift. /---/

Hej så länge och tusen puss, puss, puss ----
Ola"

 
Ungefär så här fortsatte vår kommunikation hela denna hösttermin. Brev nästan dagligen. Jag besökte Stockholm för bl.a. orgellektioner för Alf Linder och Connie besökte också Eksjö för att kolla att jag skötte mig och även i övrigt var mig lik.
 
Connies studier tuffade på. Denna termin fick hon byta sånglärare till Arne Sunnegårdh då hennes tidigare pedagog, Carl Erik Dramstad, troligtvis avgick med pension. Bytet var en förändring som på många sätt gav henne nya infallsvinklar på det som låg henne varmast om hjärtat. Så här skriver hon vid terminens början:
 
" /---/ Det här med Sunnegård är nu ändå dagens händelse. Hur ska nu detta avlöpa. Jag har de största förväntningar. Alla hans elever är mycket förtjusta i honom. Du måste hålla tummarna på lördag då jag skall sjunga på gemensam lektion. Har Du något att föreslå? Jag håller på med nytt - Brahms förstås. Men jag är lite trött med att bara hålla på med Schubert, Schuman, Brahms. Sunnegård är ju säkert mycket mer á jour med den repertoar som finns. Förut har jag alltid fått välja själv. Dessutom lär han kompa jättebra. Ja, Du förstår att jag undrar. - Men han lär förutom alla nämnda goda egenskaper ha ett gräsligt humör. Vad tror Du om det hela? /---/"
 
Hon beskriven även i detta brev att hon har en väldig arbetslust och att detta i mycket beror på det gångna sommarlovet som hon betraktar som det första där hon fått känna sig som en människa.
 
"/---/ Men jag måste verkligen gripa mig an med mina uppgifter ordentligt redan nu så att jag snart kan se ngt resultat. /---/"

"/---/ Jag blir så inspirerad så jag sätter igång och spelar utan att kontrollera och öva metodiskt. Nåja, jag får väl skärpa mig. Sunnegård träffade nog prick då han under en av de första lektionerna sa att jag var så ivrig och därför måste allt organiseras desto mer. Det är något jag bör tänka på ständigt! /---/"

"/---/ Idag kom jag fram på gemensam sånglektion. Underligt när man inte får sjunga hemma. Han [Sunnegård min anm.] svor och domderade men på ett så gulligt sätt att jag trots allt känner mig stimulerad av detta. Sunnegård har uppmanat alla eleverna att säga sssss när de möter mig så det skall väl gå om ganska kvickt tänker jag. Han sa bl.a. att det inte gick an att en snygg sak gick omkring och sa s (på mitt sätt alltså). Jag kan inte se annat än att man måste hålla med honom. För övrigt tyckte han att rösten inte klingade så dumt och det är ju f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t för att komma från honom./---/"

"/---/ Måtte vi alltid kunna hålla vår kärlek frisk och levande. Du har skänkt mig så oändligt mycket under de dagar Du varit hos mig. Det märker jag nu mer än någonsin i mitt arbete inte minst. Dock inte vad modulationerna beträffar. Du måste faktiskt hjälpa mig annars tar de all must och kraft ur mig utan att jag tycker mig ha något större utbyte av mödan. /---/"

 
... och om att hålla värmen i lägenheten...
 
"/---/ Det går lite bättre med eldningen nu. I morgon måste jag emellertid köpa mera ved. /---/ Du må tro man har ett litet helsicke med kakelugnen ibland. Det är i sanning ett äventyr var gång man ska sätta eld. Utgången är alltid synnerligen oviss. /---/ Tag inte mitt kvirr så allvarligt! (med kakelugnen menar jag.) /---/"

" /---/ I går hade jag 2 svarta sotarmurrar hos mej. De var mycket gulliga, lärde mig små knep bl.a. för att det skulle gå lättare med eldningen. Inte så dumt! /---/"
 
... och så närmade sig slutet på terminen och all stress med studierna började ta ut sin rätt...
 
"/---/ Jag har varit lite försumlig med brevskrivandet men jag har faktiskt haft så mycket att stå i att jag kommit lite ur gängorna. Slavgörat tråkar ut mig. I dag är det lite bättre emellertid. Inte minst tack vare Ditt brev. Underbart att skönja min käre, glade, optimistiske Ola bakom raderna.
I dag har jag haft kördirigerings grupplektion. Jag var väldigt nervös i början. Jag förstår inte varför. Mot slutet av lektionen fick jag emellertid den där uppgiften jag talat om, att spela ett improviserat generalbasackompanjemang. Jag hade förberett mig på det så det gick fint varvid Ericsson förtjust utropade 'precis som jag tänkt mig det'. Efteråt undrade de andra flickorna i gruppen hur jag bar mig åt. Har Du hört på maken. Nåja det var i alla fall en liten uppmuntran. Senare i dag var Appelbom väldigt söt trots att jag nästan inte spelat fiol på närmare 14 dar. Hemskt att ta itu med det då men jag tog till min envishet och arbetade koncentrerat i går och i dag så han var nöjd. Söderholm håller på och tjatar om sin kontrapunkt. På onsdag skall jag uppsöka Uddén [lärare i kontrapunkt min anm.] Det var bestämt före Söderholms tjat. Desto bättre! Kontrapunkt, instrumentation, fy!!!!. Jag vill inte!!!!
/---/ Jag har svarat på en annons om en villa men den kostade 550 kr/mån. Hutlöst! /---/ Det märks att det är mot slutet av terminen. Nu är det bara 14 dar kvar. Jag skall väl försöka kämpa mig igenom dem också, men sen skall jag ta mig en funderare över vad jag lärt den här terminen. Jag har dock gjort mitt bästa. Inte tycker man att man lärt sig så mycket ändå. Det måste vara fel nånstans. /---/
Din på allsköns teorier trötta
annars pigga flicka.
 
Vi visste troligtvis redan vid denna tidpunkt att vi måste hitta en ny bostad till vårterminen och så blev det. Dock ingen dyr villa utan istället ytterligare en omodern tvåa. Nu på Krukmakargatan på söder.
 
Men innan dess - vår första jul tillsammans - i lägenheten på Tuvehagsgatan i Eksjö. Efter nyår lämnade vi Eksjö för gott och for ner till Skåne och Hörby hos mina föräldrar för några dagar över Trettonhelgen.
 
Följande skrev jag den 13 dec till mina föräldrar i Hörby:
 
"Min tid i Eksjö börjar närma sig sitt slut. På lördag kommer min kära Connie hit och så ska vi fira julen tillsammans. Förmodligen kommer vi sedan till Hörby den 4:e eller 5:e januari och stannar över Trettonhelgen. Connie ska nu definitivt tenta av en del i musikhistoria och måste därför ägna alla sina lediga stunder åt det.
Hälsningar till er alla
Ola"
 
Inte ens ferierna var fredade. Ja, kära nån, vi som verkligen var i behov av avkoppling...
   
   
  NÄSTA SIDA - [På väg 1962]