Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  På väg 1962
 
   
   
 
Detta ateljefoto kan vara taget när som helst under 60-talet. Eftersom det uttrycker så mycket av bestämd vilja och självmedvetenhet så ser jag i det ett exempel på den
framåtanda som var utmärkande för Connie under alla
hennes studieår - och förvisso även senare .

 

 

 
 
 
NY BOSTAD - den tredje i ordningen
 
 
1962 väntade en ny vårtermin och den 25 januari skrev jag bl.a. detta till mina föräldrar i Hörby:
 
"/---/ Först och främst måste jag tacka för så hemskt mycket för veckan hos er. Det var precis vad Connie och jag behövde. Nu har studierna tagit fart igen även om det kändes lite motigt i början. Connie har skrivit musikhistoria idag och det klarade hon bra. Hon har suttit fastnitad vid sina böcker ända sen vi kom hit.

Vår bostadsfråga har ännu inte löst sig men vi har å andra sidan fått löfte om att få bo kvar här även i februari. Men som sagt, ju förr vi kommer härifrån, desto bättre. /---/

Connie har ju under hösten haft elektriskt ljus nere vid pianot men nu har elmätaren tagits bort och följaktligen har vi bokstavligt talat hamnat ur 'askan i elden'. Men - vi klarar även det med hjälp av några stearinljus även om det inte blir någon tillfredställande belysning./---/"

 
 
Vi hade alltså blivit uppsagda på Sibyllegatan. Via en uthyrningsbyrå fick vi i sista stund ett andrahandskontrakt på ett år i en lägenhet på söder med adress Krukmakargatan 8 i kvarteret Mullvaden. Även detta en omodern bostad i en framtida rivningsfastighet. Någon kanske minns husockupationen av denna fastighet ett antal år senare, närmare bestämt 1977-1978. Läs mer om detta HÄR
 
 

Hyreskontrakt Krukmakargatan

 

Kvitto förmedlingsavgift

 
 
Vistelsen i denna bostad blev inte heller så långvarig. Ett brev till mina föräldrar, daterat Viggbyholm 27/6, bekräftar den saken. Orsaken var säkert allt oväsen från gatan från tidig morgon (sopbilar och grävmaskiner bl.a.) till sena kvällen vilket inte gav oss den ro vi behövde för att orka med våra studier.

I februari blev vårt köp av den nya flygeln klart. Efter många turer med bl.a. letandet efter borgenärer så kunde avbetalningskontraktet undertecknas och flygeln levereras.

Connie hade i januari gjort sin första tenta i musikhistoria och det hade gått alldeles utmärkt. Nu tuffade studierna på av bara farten. Avbrott för konsertbesök då och då. T.ex. hörde vi för första gången Fischer-Diskau i en romansafton på konserthuset och det var ju en enastående upplevelse.

 
 
Så här skrev jag i ett brev:
 
"På tal om sång ja. Ni anar inte vad Connie gör framsteg. Det är verkligen roligt. Hon drunknar ju nästan i alla sina olika ämnen. Så är det i musiklärarklassen. /---/ Med det brinnande sångintresse Connie har så måste det ju uppstå problem men hon tycks klara det."
 
 
Vi firade påsk hos min bror och svägerska i Stockholm och såg La Traviata med Margareta Hallin på operan. Mot mitten av maj var det så dags att fara söderut till Lund för att uppvakta min syster på hennes studentdag och vi fick sedan några välbehövliga dagars avkoppling i Hörby prästgård. Här ett brev från Connie till mina föräldrar som jag återger i sin helhet.
 
"18 maj -62
Im wunderschönen Monat Mai..

Kära Tant Ingegerd och Farbror Einar!
Ola och jag tackar varmt för det senaste trevliga besöket. Det var mycket festligt och roligt det hela och vi känner oss båda enormt stimulerade av Skåneresan. Den goda verkan gör sig märkbar inte minst när man åter tar itu med arbetet. Allt går så lekande lätt efter ett besök i den trivsamma prästgården.

Ola skriver av hjärtans lust. Han har just blivit färdig med en storartad körsats. En dylik borde i examensprovet ge ett mycket högt betyg vad jag förstår.

Själv är jag så pigg så pigg. Sjuder av arbetslust där jag ligger i min säng. Ja, så är det. Alldeles förskräckligt olämpligt eftersom jag fått extra sånglektion i morgon. Jag hade inte väl kommit hem från Ackis idag förrän jag började få ont i halsen. Nåja, jag får väl ge mig till tåls och skriva brev under tiden.

Jag har just kladdat ihop någonting till Feminas Resetjänst i Hälsingborg. Jag läste i senaste numret att man därifrån kan erhålla upplysningar om lägenheter och dyl. i Tyskland m.fl. länder. I annonsen stod också en del om möjligheterna att att bli paying guests (det låter inte så dyrt) på engelska bondgårdar och följande tanke började leka i min hjärna: Tänk om Ola och jag fick låna Anders charmerande sällskap och slå oss ner på en engelsk gård med fågeltrevnad, thea and sympathy, en månad ev. nästa sommar. Vilda idéer, men man kan ju alltid spekulera även om man föga vet vad framtiden bjuder.

Det har nu ordnats sig beträffande Olas sommararbete. Själv har jag ringt Studentförmedlingen för att få arbete en månad bara, eftersom jag måste få tid för mina musikhistoriestudier. Det tycks emellertid vara lite svårare då det gäller så pass kort tid men jag ska hålla kontakt med förmedlingen för att passa på om det kommer in något lämpligt.

Många kära hälsningar från
tillgivna Connie"

 
 
 
SOMMAREN 1962 & den fjärde bostaden
 
Nu var två studieår avklarade och vi hade väl blivit ganska varma i kläderna. Stockholmsluften gick att andas och (sång) vingarna bar. Men som sagt, vi sökte oss bort från Krukmakargatan och om jag minns rätt var det en studiekamrat som tipsade oss om en bostad ute i Viggbyholm. Vi nappade och tog vårt pick & pack inkl. flygeln och flyttade dit. Troligtvis den 1 juni. Vi disponerade två rum, kök och badrum på andra våningen i en villa på Gästisvägen. Fullt modernt alltså. Vilket lyft! Värden disponerade ett rum och vi delade kök och badrum med honom. Det tycktes fungera fint.
 

Gästisvägen 32 (foto från 2012)

 
 
" Ja, så är man då konduktör vid A/B Stockholms Spårvägar klädd i terylenuniform och med väska dinglande på magen. Verkligen dråpligt. Connie utvecklar sina talanger som försäljerska på Tempo. Företaget lär gå med vinst"
 
Ovanstående rader är hämtade ur ett brev från den 27 juni till mina föräldrar. Vi jobbade alltså för fullt denna sommar för att hålla ekonomin flytande. Men det var en nyttig erfarenhet. Vi kom båda i kontakt med många intressanta människor även om kontakterna var av det mer ytliga slaget.
 
 
"Hörby 10 aug. 62
Kära Connie
Hjärtligaste lyckönskningar till din födelsedag på söndag från oss alla här hemma. Må den bli solig och ljus, så också det år som ligger framför dig. Det kommer i varje fall att föra dig mycket närmare din examen, 4 år är långt när man börjar, men nu kan ni ju faktiskt se mot slutet. Vi undrar mycket hur ni har det nu med resp. semesterarbete, kanske har det varit bra tröttsamt." /---/
Ha det så bra, ni båda kära
Tant I."
 
 
"Viggbyholm den 17/8 -62
Kära Tant Ingegerd!
Varmt tack för brev och present. Jag blev så glad.../---/ Om jag får, så kommer jag kanske några dar före Ola och fortsätter min läsning i någon lugn vrå. Ola försäkrar att han hört sig för om möjligheten. Om utifall att, så slår vi en signal först och meddelar Anders, som väl då sköter huset.Vi drar båda en lättnadens suck, när vi lämnar Stockholm bakom oss ett tag. Visserligen har den här sommaren gett oss många nya erfarenheter, något som väl alltid är övervägande positivt, men nu skall det som sagt bli skönt att röra på sig ett tag. Så hoppas jag innerligt att Tant Ingegerd och Farbror Einar får en trevlig semesterresa med vackert väder!
Många kära hälsningar till hela familjen från
tillgivna Connie"
 
 
Sagt och gjort. Vi kuskade ner till Skåne. På vilket sätt minns jag inte men däremot liftade vi tillbaka i mitten av september efter att min pappa transporterat oss upp till den dåvarande riksettan. Där fick vi lift till Jönköping av en person med vilken vi hade ett mycket intressant samtal. Connie beskrev det i ett brev så här:
 
"Att det gick så bra [liftningen] berodde naturligtvis på att vi kom så pass tidigt ut på riksettan tack vare Farbror Einar. Det uppskattade vi mycket. Sedan gick ju fortsättningen som en dans. Framför allt hade vi mycket trevligt i den charmerande generalkonsulns sällskap, för sällan fanns det väl mera intresserade och ivriga lyssnare.
 
 
Jag minns inte idag något av dessa samtal eller vad denne generalkonsul berättade men jag har mina aningar. Efter sökningar på webben har jag hittat en konsul Yngve Ekmark, som representant för STAB och Röda Korset, på den svenska beskickningen i Budapest 1944-45 och där figurerade i samband med Roul Wallenbergs försvinnande. Inte osannolikt att det är samma person som hade vänligheten att plocka upp oss i sin bil.
 
 
Här till vänster uppgifter från Projekt Runeberg: Svensk biografisk handbok / 1969
 
 
Ett festligt efterspel beskrev jag i ett brev så här:
 
"Pappa kanske minns att jag nämnde om en generalkonsul från Schweiz som gav oss skjuts till Jönköping. Glömsk som jag är lämnade jag kvar mina handskar i hans bil och då trodde jag förstås att jag sett dem för sista gången men se där räknade jag fel. Några dagar senare ringer man från akademien och säger att ett par handskar anlänt i rekommenderat brev med några rader undertecknade av Y. Ekmark - Generalkonsul samt med en vänlig hemställan om att handskarna om möjligt torde återställas till dess rätte ägare som jämte fru var bosatt i Viggbyholm. Inga namn."
 
 
 
WALDORF pedagogik ett STUDIEBESÖK
 
 
 
Ett studiebesök på Stadshuset kom att intressera Connie för Waldorfpedagogiken och i förlängningen Rudolf Steiners antroposofiska filosofi. Ett intresse som följde henne hela livet.
 
 
Den 8 oktober -62 skriver hon:
 
"Följande dag var jag på Kristofferskolans utställning i Stadshuset tillsammans med min pedagogikgrupp och vår lärare Franzén. Det var mycket, mycket intressant, och jag måste säga att jag finner de grundläggande idéerna för den pedagogiken så självklart riktiga. Jag hade även tillfälle att tala med en av lärarna om utbildningsmöjligheter och dyl. för att bli antagen som lärare vid Kristofferskolan. Då denne lärare fann, att jag var intresserad, lovade han att meddela mig, när de har sina speciella sammankomster, så att jag skulle kunna informera mig mera om deras arbete, som jag verkligen finner mycket inspirerande."
 
 
Denna impuls ledde inte vidare till någon Waldorfutbildning men hade väckt ett stort intresse för idéerna som ligger till grund för pedagogiken och dessa kom att bli en ständig inspirationskälla för henne under hennes framtida verksamhet som musikpedagog.
 
 
Jullovet närmade sig med stormsteg. Ett par sista brev före terminens avslutning.
 
"Viggbyholm d. 12.12 -62

Kära Mor!
/---/ Förlåt att det dröjt litet med brevet men det är knappast att man hinner med sina uppgifter. Detta har gjort att jag skjutit på att skriva. I dag har jag emellertid haft ledigt på förmiddagen eftersom jag varit hos doktorn för värk i ena axeln. Jag har blivit rekommenderad behandlingar på Karolinska. Jag får väl se. Förmodligen har jag övat fiol lite oförsiktigt. /---/ Det var lite avkoppling efter allt pianospelande tidigare på dan. Jag har inte haft en ledig söndag denna höst. Brandel ligger efter en söm en hök. Fick han råda skulle man spela piano hela dagarna. Jag inser att jag måste jobba mycket även under jullovet om jag skall orka nästa termin.

Men träffas måste vi väl ändå, Jag undrar så hur Du tänkt Dig? Skulle Du inte tycka det vore roligt att vi samlas alla i Hörby. Det blir förmodligen sista julen alla är samlade där. Tant Ingegerd kommer säkert att snart fråga Dig om Du vill fira julhelgen där. Skriv eller ring gärna mig och säg vad Du tycker skulle vara trevligast. Ola vill så gärna att Du skall komma dit.

Så var det julklappslista, ja som jag vill ha. Det kan inte bli stora ting för vi har knalt med kosing men klappar ska det bli. Julglädjen ligger ju heller inte i klapparnas storlek.  /---/

Bästa hälsningar
tillg. Connie"

 
 
"Hörby 12 dec 62

Kära Emy.
Skulle du ha lust att fira jul här hos oss i Hörby? Det skulle glädja oss mycket, om du ville det.
Tillgivna Ingegerd"

 
 
Ett par veckor firade vi jul i Skåne, i huvudsak i Hörby. Huruvida Connies mor var med oss där vid något tillfälle har jag inget minne av men det är väl mycket sannolikt.
 
 
 

Prästgården Hörby

   
   
  NÄSTA SIDA - [På väg 1963]