Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

 

 

 

 

  På väg 1963
 
 
 
 
GERALD MOORE & FISCHER-DIESKAU
 
 

Gerald Moore & Fischer-Dieskau

Efter ett par veckors vila i Skåne tog vårterminen 1963 sin början. För Connie innebar det bl.a. att i januari som passiv åhörare delta i en kurs i sånginterpretation med den välkände engelske pianisten Gerald Moore. Detta blev en storartad upplevelse för henne och gav nya friska impulser till hennes egen sång. Gerald Moores bok "Am I too loud" blev en trogen följeslagare den närmaste tiden. Inspelningar med Fischer-Dieskau och Gerald Moore med Lieder av Schubert och Schuman kom att stå högt på önskelistan. Fischer-Dieskau var ju som sångare en av hennes stora förebilder.
 
 
 
FORTSATTA STUDIER
 
 
Så här skriver jag den 11 mars:

"Connie är också i full fart /---/. Frisk som en nötkärna med marsipan på! Hon har börjat auskultera i skolorna med två timmar/vecka och om en tid börjar hon sina serielektioner med allt vad det innebär av pressat tidsschema."

 
 
och så här kommenterar hon själv detta i ett brev till sin mor från samma datum:

"Jag har varit i skola och auskulterat 2 ggr. Det verkar som om jag fått en väldigt trevlig handledarinna. Jag skall ha 2 olika klasser när jag nu snart sätter i gång att undervisa. Det blir spännande."

 
 
och den 22 april så här:

"Nu har jag avverkat 3 serielektioner i denna vecka. Första lektionen framför allt var strålande, en av de bästa min handledare hört påstod hon. Betyget blev litet a utan vidare och jag vandrade hem som i trance, det kan Du ju förstå. Hoppas att det kommer att gå bra i fortsättningen också. /---/

(nästa dag)
Ännu en glädjande nyhet. Min 4:e lektion i dag, efter sånglektion + 3 timmars dirigering (jag dir.) och bums till Årsta, blev en verklig topp.

Utdrag ur hennes [handledarens] kommentar, som följer skriftligen efter varje lektion: Bra arbetat. Bra rytmövning. Bra acceptera allt efter tid och ork. Bra förhör och högsta betyg åt ett ledigt och naturligt uppträdande med alltid väl valda ord, m.a.o. ett vackert språk.

Hoppas Du blir lika glad som jag

 
 
 
Connies pianostudier går också framåt och hennes lärare prof. Brandel är uppenbarligen nöjd med hennes resultat och så även jag som i ett brev berömmer hennes framsteg.
 
 
 
Under påsklovet var vi några dagar i Degeberga hos Connies mor. Här några inledningsrader från ett brev till hennes födelsedag.
 
Stockholm d. 22/4 -63
"Vi gratulerar!
Tack så mycket för sist. Det var några sköna dagar. Tänk sån tur vi hade med vädret. Bara jag tänker på den underbara promenaden på långfredagen blir jag rent lyrisk."
 
 
 
Ekonomiska bekymmer var ju alltid närvarande.
 
" /---/ ...jag har det minst sagt knalt. Allt detta notmaterial håller nästan på att ruinera en och på maten har jag inte vågat vara alltför sparsam. Ändå har jag lagat hemma hela tiden vilket blir både billigare och näringsrikare. /---/"
 
 
Ibland kunde allt övande ta ut sin rätt.
 
" /---/ Vet Du vad, i dag vaknade jag kl. 11.05 och sumpade därmed min första sånglektion efter Påsk. Hur kan sådant hända! Jag har inte sovit så länge på år och dar. /---/"
 
 
Och så prov i kördirigering.
 
" /---/ Nu vet jag att skall upp i kördir. den 14/5 som nr.3. Då måste Du hålla tummarna. Herbert Blomstedt, Hilda Waldelands goda vän + Direktören + vår instrumentationslärare + Eric Ericsson kommer att agera jury. Vi dirigerar då var sitt förberett stycke + 1 nästan förberett. /---/"
 
 
 
Några moderliga råd inför provet. [med lite tjänstemannaaktig ton]
 
"Degeberga den 9 maj 1963

Kära Connie!
I dag har jag ordnat blommor till Lillemor Jönsson från Dig, Ola och mig själv genom Flora.

Så har jag funderat på Ditt hår. Du kunde ju kanske få litet permanent framtill. Det brukade jag ta, när jag hade långt hår. Du kan väl höra efter hur kostbart det blir. Men hinner Du ordna det före examen? Litet lugg och upplagt på hjässan var så trevligt förr. Man kan även lägga en ring och hästsvans därifrån. Jag vet inte hur Du klär hästsvans. Du måste nog först samla håret på hjässan.

Hur har Du det med den rutiga dräkten? Den går väl att ändra? Man kan ju även skaffa en slät kjol i avvikande färg som matchar. Du ser väl till så Du inte får malhål i kläderna.




I dag har jag fått brev från Annie. Hon är i Stockholm nu.

I kväll skall jag på Lottaträff i Huaröd. Sommaren har kommit till Skåne nu, så länge det varar.

I avvaktan på Ditt brev sänder jag här en hälsning från Britta, Mille och

Din Mor"

 
 
 
NY TERMIN & NY BOSTAD den femte
 
 
Av någon anledning kände vi oss manade att återigen plocka ihop vårt "pick & pack" och flytta till ny bostad. Vi hade trivts bra på Gästisvägen. Vår värd där hade väl andra planer med lägenheten. En möjlighet är att han själv ämnade flytta därifrån.
 
 
Redan den 11 mars meddelar jag i ett brev till mina föräldrar följande:
 
" /---/ DuRietz har lovat att vi får ställa flygeln i deras lägenhet i sommar. Så nu är det problemet ur världen. Var vi gör av allt annat skräp vet jag ännu ej. Skönt i alla fall att slippa ha bostad här uppe över sommaren. Spårvägarna får klara sig på egen hand den här gången. /---/."
 
 
Alltså, vi tillbringade hela sommarlovet i Skåne. Vi vikarierade som kantorer och Connie hade dessutom ett jobb som nattvak på Hörby Lasarett, om jag minns rätt.
 
 
Inför höstterminen hittade vi på något förunderligt sätt en liten röd stuga på Viggbyholmsvägen, jag minns inte hur det gick till men vår sedvanliga tur svek oss inte. Stugan ägdes av dam bosatt i Stockholm. Här bodde vi hela det kommande läsåret innan det var dags för nästa flyttäventyr.
 
 
Så här tecknade Connie stugan i ett brev till sin mor.
 

Connies planritning

 
och så här beskrev hon sina intryck till mina föräldrar:
 
"Nu är vi i vårt bo, som är något sjusärdeles extra. Kring stugan växer högt gräs, som man kan plumsa i. Äpplen lyser röda och här finns även svamp. lite varstans. Det är bara att ta för sig. I lördags hade vi äppelsoppa till lunch och blodrisksmörgås till middag. Förträffligt! Billigt!

I stugan har vi fått det mesta i ordning, så här ser riktigt mysigt ut. /---/

Men hu vad det är mörkt och hemskt att komma hem hit kl. 12 på natten. Det har vi gjort de senaste två kvällarna. T.o.m. Ola tycker att det är litet otäckt och jag tittar in i alla garderober och prången innan jag kryper under täcket.

Vi har ett mycket rikt djurliv här. I dag har jag sett en stor svart katt med vit svansspets. Den stod och jamade här utanför och ville bestämt komma in. Stora långbenta spindlar kliver längs väggarna och fullt med bruna myror kilar kring på trappan och stenläggningen här utanför. /---/ Tre myrstackar på tomten. En ödla hälsade på första kvällen jag var här, så nog är här liv alltid, bara på annat vis än vi är vana vid här uppe.

Själva är vi också osedvanligt livaktiga. Bl.a. bär vi vatten ut och in, som om vi aldrig gjort annat i hela vårt liv. Det är en fröjd mot sus och brus i vattenledningsrör, som bara stör. /---/"

 
 
Tilläggas kan att på tomten fanns ett "hemlighus" som frekventerades då och då, även under smällkalla vintern. Åter till naturen blev vårt valspråk.
 

Stugan på Viggbyholmsvägen

 
 
För att få varmt i denna stuga införskaffade vi en oljekamin av märket Warm-Wind som jag med viss möda lyckades ansluta till rökkanalen i skorstenen.
Den höll oss varma hela den långa vintern.
 
 
 
Jag skrev i ett brev:
"Oljekaminen och flygeln har kommit och den skall stämmas."
 
 
Flygeln hade fått uppleva sin fjärde transport. Hittills utan problem. Men det skulle bli annorlunda. Mer därom i senare inlägg.
 
 
I ett brev från min äldste bror finns följande att läsa:
"Hörby den 18/11 -63
/---/ Att ni inte kan annat än trivas nu, när ni har ett helt hus för er själva med en oljekamin, som sprider mycken god värme, och radio, bandspelare, som f.n. operor spelas in på, samt inte det minst viktiga, en flygel, som det kan spelas hur mycket som helst på, utan att grannar knackar i väggar och tak eller stampar i golv. På tal om oljekaminen har pengar kommit ännu för den, som blev stulen? [Den historien minns jag ingenting av!] Sedan är det en annan sak också, som jag undrar över, nämligen om förbrukningen av 200 lit/mån. är beräknad efter ständig drift, eller om kaminen då är släckt på nätterna? Nåväl, det är i alla fall bra, att den verkar att räcka till med god marginal, hur än nu vintern kan bli."
 
 
Denna termin avslutades med några sluttentamina för oss båda.
 
 
Jag gjorde klart mitt examensprov i solistiskt och liturgiskt orgelspel samt harmonilära. Liturgik och musikhistoria samt piano blev klart först nästa termin. Gehörsläran blev även den klar för både Connie och mig. Därom skrev jag den 16/12 följande:
 
"Har idag fått veta resultaten av gehörsprovet. Vi är klara båda två. Connie hade 10 poäng bättre än undertecknad. Det är jag verkligen glad åt. Hon har inte känt sig så säker i just det ämnet. På onsdag har vi avslutning."
 
 
Vi längtade ner till Skåne men av olika skäl blev vi tvungna att stanna kvar i vår stuga över jul- och nyårshelgerna. Följande rader till mina föräldrar den 11/12 klargör orsaken:
 
"Och så är det snart jul. Visst vore det skönt att få lämna denna nordliga latitud för en tid.../---/ Nu har vi dock av olika orsaker funnit oss nödsakade att bli där vi är. Det största och viktigaste är att oljekaminen dessvärre inte sköter sig själv mer än högst två dygn.../---/ Vidare har jag blivit erbjuden och bestämt mig för ett organistvikariat i Hagsätra en månad framöver, d.v.s. till VT:s början. /---/ Vår önskelista är inte så omfattande. I första hand en brödrost. Den gamla är utbränd vilket säger något om vilken plats tingesten i fråga intar i vårt liv. Vi tycks ju vara dömda att föra en ambulerande tillvaro. d.v.s. det är ej alltför långt mellan flyttlassen och då är det en stor fördel att bohaget är så litet som möjligt"
 
och längre fram i samma brev:
 
"Halv två kommer Connie hem, strålande glad. Hon hade haft ensemblesång tillsammans med några andra. Sunnegårdh grälade på dem; Connie fick enbart beröm. Hennes enastående energi och envishet har gett resultat - Sunnegårdh kan ej längre undvika att visa sin uppskattning."
 
 
 
I december spelade vi in en julhälsning på band och skickade till min familj i Hörby. Där sjunger Connie ett par sånger. Detta är hennes första bevarade inspelning. 'Lovoffer' av Josephson och 'Litanei' av Schubert. Jag sitter själv vid pianot.

Klicka på bilden t.v.

 
 
Och här en hälsning från mina föräldrar...
 
"Till Connie och Ola
Högtid och Guds välsignelse över Er Jul i eget bo önskar vi av allt hjärta.
Mor

Och häri instämmer jag av allt hjärta! Måtte julen ge er det bästa vi önskar er! Från oss alla - En God Jul!
Pappa"

 

   
   
  NÄSTA SIDA - [På väg 1964]