Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  På väg 1964
 
   
   
 
EN NYTT ÅR - vad månde bliva?
 
 

Legitimerat foto

"Till ackompanjemang av Connies utantillrabblande ur pedagogikens historia avslutar jag mig här och önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året. VAD MÅNDE BLIVA?"

Så avslutade jag ett långt brev till mina föräldrar efter att ingående ha beskrivit Connies och mitt julfirande i stugan på Viggbyholmsvägen.

 
 
Connie skrev också ett långt brev som jag återger delar av här under.
 
Viggbyholm d. 7.1.64
[om julklappar...]
 
"Kära alla i prästgården!
Mycken tack för den innehållsrika jullådan. Alla julklapparna med rim och allt gladde oss mycket. [bröd]Rosten är vi väldigt förtjusta i, för brödsmulorna trillar ur den alldeles av sig själva och vi har ju användning av en dylikt varje dag, eftersom vi föredrar att äta Stockholmsbrödet rostat. Duken tycker jag också alldeles fantastiskt mycket om både vad beträffar kvalitet, färg och storlek. Korven skall vi inte tala om och kakorna är absolut oöverträffade. En hel tekanna har vi inte haft på länge. /---/ Av Ola fick jag en liten svart skinnväska i kuvertmodell. Ola har säkert fått nog av min stora shoppingväska, som jag alltid släpat med överallt."
 
[om operabiljetter...]
 
"Apropå detta skall jag berätta om cirkusen kring biljettköpet till Aida. När jag kom till operan på morgonen fick jag erfara, att det satts upp 400 nummerlappar vid operan kvällen innan. Dessa var slut då jag kom. Jag började då undersöka om jag kunde få köpa biljetter av dem som hade fått nummerlappar. De hade nämligen lov att köpa 6 biljetter till varje föreställning, något som berodde på ett missförstånd. När jag köat i över 4 timmar lyckades jag ordna 3 biljetter, strax innan de tog slut. Jag frågade mig under tiden jag stod i trängseln, vad jag stod där för egentligen då jag ej hade nummerlapp och biljetterna ej skulle komma att räcka till mer än 200 av dem som hade nummerlappar. Jag tyckte det var retfullt framför allt för mors skull, att jag helt enkelt inte kunde förmå mig att gå därifrån. Plötsligt var det två tanter som tröttnade och gav bort sina lappar till 2 flickor, tomhänta som jag. En av dessa delade genast med sig åt mig. En sån fantastisk tur. Det hjälper ofta att önska och hoppas riktigt mycket, det fick jag erfara, när jag stod där och hörde på alla som bara pratade om hur hopplöst det hela var och att man ej hade matematikshuvud, som inte kunde räkna ut, att det hela var lönlöst. En sån tur att man saknar sånt då! Biljetterna är emellertid till 11/1, den andra av de två föreställningarna med Birgit Nilsson, så Mor kommer hit först då."
 
[om litteratur...]
 
"Vad det skulle vara roligt att höra vad tant Ingegerd tycker om Vägmärken. Jag köpte den samma dag den kom ut och beställde flera exemplar för jag ville att alla skulle ha den; tänkte att det var en lämplig julklappsbok, men sen fick jag ju veta att tant Ingegerd redan fått den. Det ena ger det andra. När jag sedan i jul gick förbi ett antikvariat på Drottninggatan fick jag syn på Augustinus bekännelser i Sven Liedmans översättning, vilken jag inköpte. Vidare har jag läst Pascals tankar. Det är också alltid intressant att läsa Abenius böcker exv. Kontakter. Det har ju kommit ut en ny bok av henne i höst som heter Memoarer från det inre. Det är säkert något att önska sig någon gång. Har tant Ingegerd möjligen klippt ut någon recension om den eller Vägmärken. Hoppas jag får läsa. Det enda vettiga jag läst ang. Vägmärken har Kerstin Anér skrivit i blaskan Aftonbladet. Jag köper den ibland för att ej invagga mig i tron att allt går lugnt och städat till. Olof Lagercranz skrev recensionen i Dagens nyheter. Den var i mitt tycke allt för reserverad."
 
[om avkoppling...]
 
"Ola och jag har kopplat av en hel del inför den jobbiga termin som förestår. Bl.a. genom att promenera, läsa och mata djuren på tomten.
Mina hjärtligaste hälsningar
Connie"
 
[och ett svar från min mor...]
 
Hörby 15 jan 64
"Käraste Connie.
Det var roligt att får ditt långa brev, att du gett dig tid att skriva ett riktigt brev till oss, att du ska ha så hjärtligt tack därför. Så roligt att höra om er jul och diverse äventyr, inte minst biljettköpet, som förvisso var märkligt. Tack också för kortet efter Aida, du gör oss en stor glädje med en liten hälsning. Ofta går tankarna till er och man undrar, hur ni har det. Erik sade i telefon efter sitt besök hos er, att det var verkligen så mysigt i stugan. Nu måste jag ringa upp Emy också en dag och få hälsning genom henne. /---/ Tusen hälsningar till er båda. Tacka Ola från mig för hans långa brev, han får nog svar med tiden, jag hinner inte i dag.
Tant I."
 
 
 
BOSTADSBEKYMMER igen
 
 
Vi hade ju i denna stuga på Viggbyholmsvägen funnit en idealisk studiemiljö och hoppades att få bo kvar där länge. Till sommaren skulle jag påbörja min värnplikt och att då lämna Connie ensam i stugan bekymrade mig, vilket framkommer i dessa rader till mina föräldrar:
 
Viggbyholm den 18 februari 1964
" /---/ Som jag sa i telefon, vi har här funnit en miljö som är helt idealisk för oss och vårt arbete och kan svårligen tänka oss att behöva lämna den. Nästa läsår gör jag ju min värnplikt och Connie måste klara sig utan mig till mycket stor del. Tanken på att Connie skulle bo här ensam tilltalar mig inte alls även om hon själv har mod nog att tänka sig det så. /---/ Ja, detta får väl funderas på och jag vet ännu ej bestämt om värdinnan kan tänkas uthyra kåken i fortsättningen. Att få fram ett besked därom blir min närmaste uppgift. /---/
Connie hälsar liksom jag till er alla!
P.S. En räv passerade utanför vårt fönster i dag - naturen inpå knutarna."
 
 
Och i ett senare brev två månader senare:
 
Viggbyholm den 29/4 1964
" /---/ Förmodligen vet ni ej om huruvida vi ska bo kvar i detta paradis i fortsättningen! Så är tyvärr inte fallet. Värdinnan har lämnat klart besked på den punkten - hon ämnar av allt att döma överhuvudtaget inte hyra ut stugan mera, utan ska ha den för egen räkning. Tråkigt, tråkigt... /---/

Besvikelsen lyser ju igenom lång väg.
Men...(i samma brev):

"I sommar har Connie fått bostad på Lidingö i ett litet rum där en studiekamrat tidigare bott, men bara till september. Därefter är ingenting klart. Naturligtvis vill vi i allra första hand ha något liknande detta, en egen stuga med andra ord, den enda lösning vi finner helt acceptabel.
Hälsningar
Ola"

 
Denna tillfälliga lösning blev vår sjätte bostad på 4 år.
 
 
De första åtta terminerna vid musikhögskolan närmade sig sitt slut. De hade väl, i det stora hela, infriat våra förhoppningar. Både Connie och jag avlade slutprov i piano i maj månad. Jag fick mitt examensbetyg i handen medan Connie av allt att döma fortsatte sina pedagogik- och sångstudier. Hon fick ut sina betyg först två år senare.
 
 
 
SOMMAREN -64
 
 
Vi var alltså tvungna att åter igen flytta och denna gång från en bostad vi verkligen hade trivts med. Connie tog med vårt pick och pack ut till Lidingö och flygeln fick en tillfällig magasinering i musikhögskolans källarlokaler. Fr.o.m. den 3. juni måste vi åter skiljas åt, åtminstone partiellt, eftersom jag ryckte in till min första värnpliktstjänstgöring på Svea Livgarde i Solna där jag framöver kom att tillbringa 15 långa månader. Innan dess hann vi koppla av några dagar i Skåne.
 
 
Den 9 juni skrev Connie ett långt brev till mina föräldrar där hennes berättartalang blommar ut för fullt. Här några avsnitt:
 

"Tackar allra hjärtligast för senast. Det var allt väldigt kul, att vi kom iväg till Skåne ändå, men det hängde på ett hår. /---/ I fredagskväll hade Ola permis och då var vi i konserthuset och hörde Verdis Requiem under Sixten Ehrlings ledning med Birgit Nilsson som en av solisterna. Det var inte så dumt. Synd bara att Ola hade så ont i sina tår. Han håller på att gå in kronans hårda skor och det var nog lite menligt för koncentrationen. Kvällen före var Birgit och jag och hörde Mahlers Lied von der Erde med Fischer-Dieskau. Det gav en större behållning främst tack vare Dieskau förstås.

På förmiddagen var det en cirkus. Jag brukar nämligen gå på repetitionerna ibland. Det är mestadels tillåtet för Ackiseleverna. Naturligtvis ville jag gå nu när Dieskau skulle komma. Vid ingången till konserthuset mötte jag emellertid en kamrat från Ackis, som säger: 'Jaså, Du har också fått tillstånd av Dr. Schmidt-Isserstedt', dirigenten. Jag drog öronen åt mig men lunkade i alla fall efter honom och ett par andra till Portvakterskan. Hon var emellertid omedgörlig. De tre fick gå in men inte jag. Det fordrades tillstånd av dirigenten och Dieskau fick inte störas. Då jag inte förstår denna logik, smet jag givetvis in, då någon kom och skymde portvakterskans sikt. Tyvärr fanns det en stor stark påpasslig vaktmästare, som såg mitt tilltag och han grep mig i rocken. Jag förklarade emellertid att jag ämnade mig till konserthuschefen Norrby, så han släppte sitt grepp och jag kutade uppför trappan in i stora salen och satte mig precis innanför dörren. Repetitionerna skulle just börja. Kl. var 10 på f.m. Jag hade inte suttit där många sekunder, förrän den store vaktmästaren kom efter mig och sa, att det var det fräckaste han sett och om jag inte skulle till Norrby, som jag sagt. Jo, sa jag och fortsatte ut och upp för trapporna. 'Nej ta hissen', sa vaktmästaren, annars går ni kanske bara upp och sätter er på andra raden istället. Jag lydde, tog hissen till tredje våningen. Dir. Norrby var emellertid inte på sitt rum utan bara hans snälla sekreterare, som berättade att hon också smitit in en gång för att höra Seefrid. Den snälla människan gick med mig ner till stora salens första rad och bad mig sätta mig uppe vid väggen för säkerhets skull. Främst i raden satt en massa kritiker, som tydligen inte alls störde med sin närvaro. Medan jag begrundade detta, såg jag dir. Norrby gå ut genom en dörr från första raden. Jag hade hittills suttit som på nålar. Jag slank efter och talade om min belägenhet och den stora vaktmästaren, som var efter mig. Då klappade Norrby min hand och sa att jag fick visst höra på. Jag borde bara sitta lite bättre ansåg han. Lycksalig sjönk jag ned i en av fåtöljerna. Kl. 11.30 kom Dieskau och jag, som hade inhandlat partitur fick tillfälle att studera, hur Dieskau arbetar under en repetition. Det är något helt fantastiskt.

På kvällen råkade just den store vaktmästaren ta emot våra biljetter, men då var både han och jag idel stora leenden!
/---/
Det går nog att vänja sig vid det lilla rummet så småningom, men de första två dagarna slog jag emot överallt, så bortskämd som man har blivit med en hel stuga det senaste året.
/---/
Ola är härlig. Han berättar för mig dagen lång, hur det fungerar på Svea Livgarde och som de vaccinerar honom sen. Det är ingen ände på det. Ola tycker det hela är intressant men är också glad att ibland komma bort från luckan med 14 som snusar om nätterna till ett alldeles vanligt tyst och lugnt rum.

Mina allra hjärtligaste hälsningar från mitt sommarbo.
tillgivna Connie

P.S. Olas sommarsemester blir den 10-19 juli vet vi nu. D.S."

 
 
 

CYKELUTFLYKT TILL BORNHOLM

 
 
Vik 14/7 -64
"Fullkomligt berusade av sol, vind och dofter har vi anlänt till "Nordens Rivieran". Connie körde med en häpnadsväckande energi vilket dock resulterade i en punktering strax före S:t Olof. Det fixades på en timma med Connies hejarop. Vattnet här är bara +7 vilket inte hindrade Connie från att dyka i - jag stod på stranden och hejade! Vi stannar nog här över natten för att ta vara på den fantastiska dagen. I morgon: Bornholm! Gyllebo på hemvägen hoppas vi.
Hälsningar Ola & Connie"
 
 

På min lediga vecka i juli vistades vi i Skåne och satte oss på lånade cyklar fullpackade med tält och sovsäckar, spritkök och kokkärl mm. Färden gick söderut från Hörby med Bornholm som mål. Vi fick punktering på en av cyklarna så jag fick fixa reparationen. På vägen övernattade vi bl.a. på stranden vid Viks fiskeläge och på hemvägen besökte vi mina fastrar i Gyllebo.

 
 
 
 
 
 
 
Connie stannade kvar en tid i Hörby efter att jag måst återvända till "luckan". Följande rader skickade hon mig den 22/7:
 
"Tack för brevet som gladde mig mycket. Jag är så snäll, så snäll efter vår utevecka. Jag går ärenden, plockar bär på förmiddagarna och dukar. Efter maten diskar jag. Sedan läser jag litet för nöjes skull och trivs på det hela taget mycket bra. /---/ Hör Du vi måste allt skriva och tacka Dina fastrar i Gyllebo. Cykeln har jag lämnat i dag + 2 kr som betalning. Mycket billigt. Jag åker till Stockholm fredag morgon och hoppas finna nyckeln i lådan (i ett kuvert)."
 
 
 

HÖSTTERMINEN - 64

 
 
Åter tillbaka till verkligheten i huvudstaden väntade en mängd problem på att lösas. Connie nämner, i början av hösten, i brev till mina föräldrar och sin mor, framför allt bostadsfrågan samt problem med stämbanden och ekonomin. Alla återkommande bekymmer. Men optimismen, energin och känslan för livets både stora och små glädjeämnen lyser igenom och är alla oförbrukade.
 
Några brevcitat:
 
Lidingö 7/8 -64

"Kära Tant Ingegerd o Farbror Einar

Ett varmt tack för de obeskrivliga dagarna sist. Sommarens semester har verkligen på alla sätt varit så lyckad."

"Dels det här med bostaden, som ej har ordnat sig ännu. Det tar så mycket tid att kolla alla annonser i tidningarna och ranta runt stan för att svara på sådant som verkar bra o.s.v."

"För att få veta, om jag skulle kunna gå på denna [sångkurs för prof. Sunnegårdh], måste jag idag ringa en läkare, som även är sångare samt verksam på Karolinska sjukhuset. Det var i sista stund, för han ämnade sig iväg på semester idag. Jag fick ila dit och var naturligtvis väldigt orolig, men jag fick mycket lugnande och klargörande besked."

"Jag har ringt upp Mor. Kunde dock ej säga att vi varit i Skåne. Hon frågade om vi kom och hälsade på och jag svarade, att det skulle bli vid tillfälle." [kontakten var som så ofta präglad av stor osäkerhet från båda håll]

"Vidare har jag köpt en stor basthatt för 8,50 som jag bär högt och känner mig mycket pigg i. Andra blir också mycket pigga, när de ser den."

"En sak måste jag berätta. Ola har vaktat slottet. Ja inte ensam, men i alla fall. Det tog sig mycket stiligt ut. Ola bad efter vaktavlösningen om lov att träffa mig och vi satte oss på en bänk vid yttre borggården. Detta föranledde en del turister att komma fram och fotografera oss. Ola i sin modell Ä och jag i min 8,50:s hatt. Måntro vi var ett stiligt par av deras förtjusta miner att döma. Ja det var festligt rent ut sagt. Under tiden satt Olas andra kamrater på en bänk mitt emot och såg på spektaklet.

Tillg. Connie"

 
 

Hörby 11 aug -64

"Kära vår Connie.

Hjärtlig lyckönskan på din födelsedag, då våra tankar går till dig och vi önskar dig glädje och lycka av allt vårt hjärta. Så mycken tack också för ditt roliga intressanta brev, det är som om du själv kom emot en, glad och pigg. Ja, det var roligt, att du kunde vara hos oss så länge, jag tänker också på er sommarsemester hos oss med stor glädje."

"Då har du alltså nu börjat sångkursen. Spännande ska det bli att få nästa brev och höra om allt detta."

"Det gläder mig, att du ringde till din mor. Jag skall skriva till henne i nästa vecka och gratulera till Italienresan; säger att du skrivit därom. Den lilla, lilla kontakten som är möjlig, måste hållas öppen, vi är ju alla snälla människor, som vill göra det bästa av vår gemenskap.

Tillgivna Tant I"

 

En födelsedagshälsning från Mor:

 
Kristianstad 11/8 1964
Kära Connie!
Du gratuleras hjärtligt på födelsedagen av mor. Något paket att sända Dig har jag inte, men kanske jag kan finna något trevligt under resan. Om jag vet vart jag kan sända det.

Själv har jag fått inflammation i en tand, så reskassan blir betydligt reducerad. Lev väl! och god fortsättning på det nya året.

 
 
Lidingö 10/9 -64

"Kära Tant Ingegerd o Farbror Einar

Så har vi då äntligen fått en bostad och tusen tack för att vi fick låna till handpeng, annars hade vi troligen ej fått hyra stugan. Kontrakt skrevs igår och grosshandlaren berättade då att han kört iväg 2-3 personer, som säkert var mer pengastarka, men han ville som sagt ha kulturella hyresgäster och vi måtte ha gjort intryck, förmodligen genom vårt intresserade lyssnande till hans politiska och kulturella resonemang. Vi har bara kontrakt på ett år men grossh. säger att vi får bo kvar så länge vi vill."

"I tisdags var jag på prof. Brandels begravning och det var den vackraste och högtidligaste jag varit med om. Jag har tänkt så mycket på honom i sommar med mycken tacksamhet för allt stöd man fick fram till examen i våras." [Brandel var Connies pianolärare]

"Vidare måste jag berätta att jag begåvats med 19 rara ungar i en Kom. Musikskola [i Sundbyberg]. De inspirerar mig mycket, så lektionerna blir till en lek."

"Tyvärr har jag varit hes hela sommaren, så det har ju varit ett rent elände på kursen - men det går nog över. Jag kunde dock ej söka i sångklass i år, trots att jag kämpat ihärdigt. Sunnegårdh grälade kursen igenom men från andra fick jag en del uppmuntran, som värmde mig. Nu skall jag gå till doktorn igen för att bli kontrollerad och om allt är väl, sjunger jag privat för Sunnegårdh. Idag sa han åt mig att ej tappa modet och det var ju alltid en liten uppmuntran."

"P.S. Grosshandlaren kallar Ola för min gemål! Vidare flyger han upp ur stolen det första jag reser mig. Jag har aldrig varit utsatt för en sådan artighet."

 
 

Lidingö 19/9 -64

"Kära Mor!

Jag tycker det skulle vara roligt att hälsa på i höst men det skulle gå högst mellan en lördag och torsdag. Möjligen skulle jag kunna åka bort över fem dar en gång under höstterminen. Då skulle jag också göra en tripp till Hörby för att bese nya huset och åka till Malmö - Lund över en dag. Det skulle i så fall vara innan jag börjar min serie [övningsundervisning], alltså under oktober månad."

"Beträffande ekonomin är jag ytterst osäker ännu, så det är bäst, jag ej lovar för mycket. Jag vet ju ej något om bostadsbidraget ännu. jag har ännu ej bestämt med Sunnegårdh eftersom jag ej har pengar att gå till doktorn."

"Jag berättade ju om stugan i telefon. Den består alltså av ett lagom stort rum + kök med elspis, vatten och avlopp, liten förstuga och tvättrum (tvättställ + toalett) vidare halvtäckt veranda + källare. Stor härlig skogstomt på 2500 m2 och bara en kvarts resa till havet. Vi skall alltså här betala 350 + värme. Tel + el kommer ju till överallt, såvida man inte bor inneboende och då är här lugnt och skönt för studier och vi kan få bo där för längre tid också, om vi sköter oss. Det är ju inget vidare att flytta så ofta som vi varit tvungna att göra."

Många hälsningar
tillg. Connie"

 
 

Lidingö 22/9 -64

"Kära Mor!
Hela dagen igår ägnade jag åt att ringa runt till flyttningsbyråer för att få kostnadsförslag." [förmodligen för transport av flygeln till den nya bostaden]

"Nu känns det äntligen bra i halsen och idag ringde jag lejonet ute i Danderyd. Jag fick komma på lördag kl. 10.00 sa han. Jag fick min impuls att ringa när jag såg att lediga stipendier kungjordes i tidningen. Kanske jag skulle kunna söka något i höst om jag sätter igång bums. Sunnegårdh får förstås avgöra.

Nu är det så att om jag skall kunna resa dit på lördag måste jag be Dig vara så snäll att sända mig två tior i ett brev så att jag har dem senast fredag. Jag är fullständigt pank och får inget förrän senast på onsdag nästa vecka. Jag returnerar förstås den 15/10. SOS!"

Kära hälsningar
tillg. Connie"

 
 

Degeberga 24/9 -64

"Kära Connie!
Här får Du de båda tiorna Du bad om, men tillåt mig fråga. Tänker Du bete Dig lika dumt denna gång, som Du gjorde i samband med soffaffären, då betackar jag mig för att ha pengaaffärer med Dig. Själv går jag och väntar på att bli kallad till lasarettet för operation av benen, så jag behöver ha dem tillbaka. Det är inte lätt att ha ont om pengar, och Du vet, att jag hjälper när jag kan, men då skall det vara ärligt spel och inga mosiga svar och avlyft av mikrofonen utan att svara, när man har gjort sitt allra bästa för att ordna både pengar och resor till Dig.
Hj. hälsn. Mor"

 
 
 
Flygelflytt
 
Det var också dags att få vår flygel, som stått magasinerad i musikhögskolans källare över sommaren, förflyttad ut till stugan i Täljö. Flyttfirma kontaktades och det gick bra ända tills dom snubblade i den steniga trappan upp till stugan och tappade greppet. Flygeln damp i backen och fick en djup skada på ena sidan. Transport tillbaka till en firma i stan som kunde ta sig en reparationen och vi fick, om jag minns rätt, istället låna ett piano under tiden. Som tur var hade inga vitala delar skadats.
 
 
 

Vår sjunde bostad i Stockholm!

 
Alltså: ytterligare en stuga fick vi att bo i. Med adress Skogshem, Täljö, Åkers Runö. Inte långt från Åkersberga. Här kom vi att bo fr.o.m. oktober 1964 och ca fem år framåt.

Skogshem (bild från 1969)

 
 
Connie hade nu under denna termin fått sitt första jobb som pianopedagog ute i Sundbyberg. Av hennes studier på musikhögskolan återstod tentamen i musikhistoria, pedagogik, sannolikt även i harmonilära samt fullföljandet av undervisningsserierna ute på olika skolor och stadier. Troligtvis hade hon gjort sitt examensprov i sång på vårterminen.
 
 

En del av julhelgen kunde vi vara i Hörby i mitt föräldrahem.

 

Julporträtt 1964 i Hörby

 

 
   
 

NÄSTA SIDA - [På väg 1965]