Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  På väg 1965
 
   
   
   
 
De följande två åren kom att innehålla fem, för Connie, viktiga händelser. Två sommarvistelser i Italien, stipendium ur Christina Nilssons fond, sluttentamina med examensbetyg från KMH samt antagningen som elev i solosång och sångpedagogik på KMH.
 
 
"Hörby 28 jan. 65
Kära ni
/---/ Nu är allt inbäddat i snö, vitt och vackert runt omkring oss. Vi talar om er och undrar, hur det gick med vattenledningen. Den stora frågan var ju, om den höll för frosten, eller om den måste lagas. Och vi är glada att det inte är så kallt nu.
/---/ Serier och sång, skatt och exercis, vi försöker följa er i tankarna, så gott vi kan. Hur som helst, ljuset kommer åter, var eftermiddag ser vi, att dagen längs.
Kära hälsningar från oss
genom Tant I.
 
Så här låg det till: när vi kom tillbaka till stugan i Täljö, efter julfirandet i Skåne, så hade vattenledningen mellan hydroforen i pumphuset och stugan frusit. Inte så kul förstås men vi fick kontakt med någon som kopplade en elektrisk ström i båda ändarna och på så vis tinade upp isproppen.
 
 
Bilden t.v. visar "berget", där vår stuga låg längst upp till höger bakom träden.
 
 
Men i övrigt hade vi funnit oss väl till rätta i den nya miljön och Connie kände sig nog ganska trygg till en början trots att jag inte kunde vara hemma så mycket p.g.a. mitt "exercerande". Men denna känsla av trygghet skulle inte vara så länge. Connie beskriver själv vad som hände i månadsskiftet jan - feb i ett brev från den 7 februari:
 
 
prov och falsk blindtarm...
 
"Kära Tant Ingegerd och Farbror Einar!

/---/ Här har livet förflutet ganska lugnt tills för en vecka sedan och tur är det, så beroende som jag är av total koncentration före prov. Jag har läst mellan kl. 10 f.m. och kl. 2 på natten ända tills i fredags, då jag skrev [musikhistoria]. Det är nästan så man får cellskräck ibland. Skrivningen var mellan kl. 9 och 14. Sedan åkte jag ut till mina elever i Sundbyberg (15.00 - 19.00), varefter Ola och jag var ute och åt och hade trevligt tillsammans. Tyvärr fick vi avsluta det hela med att fara till Danderyds lasarett, där jag låg över natten. De trodde där, att det var blindtarmsinflammation under uppsegling, men det lugnade ner sig, så jag fick komma hem på lördagen.

/---/ Nästa onsdag har jag muntlig tentamen i musikhistoria. Tänk på mig. Det kan hända, att jag blir rejält förhörd. Det beror på, vad lektor Wallner anser om min skrivning. Det var i alla fall väldigt kul att skriva, som det är när det rinner till hela tiden."

 
 
en otrevlig historia...
 
"I tisdags var jag i Danderyd för min första sånglektion detta år. Efteråt var Ola och jag på en elevkonsert på Akademien. Halv 10 skiljdes vi åt vid tåget på Östra station. När jag sedan kommer fram till Täljö, är det bara en karl och jag, som stiger av. Jag tittade på honom och konstaterade, att han ej såg så farlig ut, så jag gick förbi honom på mörka vägen. Strax innan jag nådde grinden, såg jag mig om för att undersöka, om han tagit av åt vänster, men han gick efter mig. Jaha, tänkte jag, det är verkligen tur, att man slipper få sällskap in i skogen längre bort. Så började jag lugnt klättringen uppför berget. Då hör jag plötsligt ett knäpp i grinden. Jag ville emellertid ej vända mig om utan lyssnade i stället efter, att stegen fortsatte vägen framåt.

När jag sedan kommit in, dröjde det ej länge förrän jag hör steg i snön utanför fönstret och ett tafsande utmed fönstret. Jag trodde nästan inte mina öron men var glad, att jag ej gått ut i köket för att koka te. Då hade jag ej hört något. Jag gick bort och drog undan gardinen men såg bara mörker, eftersom jag släckt ytterlampan, då jag kom in. När jag tänt igen, gick jag åter bort och drog undan gardinen och frågade: Vad vill ni och vem är det, men ingen varken svarade eller visade sig.

Då ringde jag tant Margit, som efter en timmas ringande efter polis ringde Erik, som ringde polisen på nytt. Det kom två halv ett på natten och såg ytterst tama och sömniga ut. Så småningom fick jag lite fart på dem, så att vi kunde konstatera att stegen fortsatte över staketet till granntomten och vidare ut på avtagsvägen till vänster från stationen räknat. Sedan sa jag åt dem, att de fick lov att köra mig, för jag ämnade ej stanna där på natten. Polisen fick egentligen ej ta upp någon, ifall de skulle få en omkommendering, men de ringde till sin station och meddelade och så bar det av till Ekhagen.

Sedan har Ola fått permission några nätter t.v. för denna saks skull. I nästa vecka skall han vara ute på övning alla nätter, så då vet jag ej hur jag skall göra. Så kommer Olas treveckors långa fjällvistelse i mars. Emellertid har grannen sagt åt mig, att han kommer som ett skott bara jag ringer. Det är bara så dumt att jag kommer hem så sent varenda kväll i veckan så gott som."

 
 
Ja, detta var ju verkligen ingen trevlig historia. Det Connie inte nämner i brevet är att hon också kontaktade Svea Livgarde på kvällen och fick kontakt med mig via vakthavande befäl. Detta befäl blev så upprörd över hela historien att han t.o.m. erbjöd sig att skicka ut vaktstyrkan för att rädda Connie. Så blev förstås inte fallet men jag var naturligtvis otroligt orolig för Connies skull och hur detta skulle utveckla sig. Men i fortsättningen var det lugnt och så småningom återgick Connie till att även våga sova över ensam i stugan efter att under en vecka ungefär fått övernatta hos min moster i Ekhagen. Jag utnyttjade även alla möjligheter till nattpermission men någon permanent sådan beviljades inte.
 
 
Den 21 februari skrev jag till mina föräldrar bl.a. detta:
 
" Hej!
I dag är det söndag och jag är på sedvanligt besök hemma i stugan. Vädret har varit fantastiskt. Fram på eftermiddagen kröp temperaturen upp till +5 i skuggan och dagsmejan tog hårt på det 30 cm tjocka snötäcket.

/---/ Connie förbereder sina serielektioner och har bakom sig förutom skrivningen även den muntliga tentan i musikhistoria. Allt utfört förträffligt med ett AB som slutbetyg. Tilläggas bör kanske att för att få högre betyg i ämnet erfordras det en uppsats. /---/ Om 14 dagar bär det iväg till Tänndalen där vi skall vinterutbildas under tre veckor. Det enda försonande med den tanken är att man får uppleva fjällnaturen vintertid samt att det bör vara vår här när vi kommer tillbaka. Att lämna Connie ensam så lång tid tilltalar mig inte.

/---/ I natt sover jag hemma och i morgonbitti åker vi tillsammans in till stan med tåg härifrån klockan 06.00. Connie far därifrån vidare söderut för att klara av en serielektion med början kl. 08.00. Jag tar bussen mot Solna för att så småningom och före halv åtta passera grindarna till Svea Livgarde. Så har en ny arbetsvecka tagit sin början."
 
 

I djup koncentration

 
 
Tre långa veckor vistades jag i Tänndalen. För Connie innebar det säkert en ganska påfrestande period. Att klara sig helt på egen hand i denna miljö och med tanke på vad som hänt en månad tidigare var säkert ganska jobbigt. Men hon klarade det trots allt galant och utan störande incidenter. Så här beskriver hon själv sin inställning i ett brev inför min avresa:
 
"Ola åker ju nu till fjällen på 3 veckor. Hoppas att han får det härligt där uppe. Själv tycker han nog, att det skall bli mycket intressant. Jag ska under tiden försöka jobba på så mycket som möjligt."
 
 
Ja visst, det blev en mycket givande och intressant fjällvistelse och vi hade kontakt både via brev och telefon. Connie jobbade på med sina undervisningsserier och i det sista brevet före min återkomst till civilisationen berättar hon lite om sitt arbete med dessa.
 
"Tusen tack för brevet jag fick idag. Det läste jag på min morgonpromenad. Just nu är jag på väg till stan så min handstil blir väl oläslig. Jag vill i alla fall att några rader väntar för att pigga upp Dig efter fjällfärden.
 
Första serielektionen skall jag ha på måndag i Solberga alltså. Den serien kommer att kosta mig en hel del inte minst ekonomiskt. Ett band ca 20 kr. Jag har redan köpt färg för 20 kr och jag får köpa för minst lika mycket till. Men de grejorna kan man ha mycket kul med sen. Jag tror jag skall gå på en målarkurs i exv. akvarellmålning. Det är roligt att arbeta med färg. Sex stora planscher skall målas. Jag skall nämligen illustrera 6 danser ur Nötknäpparsviten - har snokat fram material på biblioteket. Spännande är just vad det är att se vad som kan bli av det hela.

I går hade jag sånglektion i Danderyd. Tänker ofta att jag inte ska öva sång nu. Men det går inte att låta bli. Varje morgon har jag en halvtimmes tunggymnastik. Det gör gott för hela dan. Gott ja, jag hoppas kunna bjuda dig på något festligt på söndag. Så skriver vi väl en modulation tillsammans hoppas jag. Oj vad vi skall gå på bio när Du kommer till storstan. Antonioni, Goddard."

 
 
Så småningom blev det sommar även detta år.
 
 
"13.6.65
Med den känsla av befrielse det skänker att vara ute ur skogen och möta fria horisonter slog vi oss ner i skogsbrynet med vårt termoskaffe allt under det att vi inspekterades av små grönskimrande miniatyrhelikoptrar. Så gick färden över betesmarker (vi valde avsiktligt sådana utan kor, eftersom jag fortfarande tycker de ser skräckinjagande ut) med en rikedom av vildblomster, mandelblom, förgätmigej, smörblommor och hav av vajande hundkex.

Östra Ryds kyrka

 
I Ryds kyrka, där Rune Per Olofsson är pastor, visades vi kring av en väldigt rar gammal farbror som hade en massa att berätta om kyrkans skatter i tavelsamlingar bl.a. originalporträtt av Luther och Melanchton, runstenar, ett utsökt handsmidat altarskåp från 1400-talet (tillv. av Johannes Snickare). Vi fick även se ett av de två existerande exemplaren av Gustav Vasas bibel. En hel del av dessa sevärdheter har skänkts av grevar Brahe och von Essen på Rydbyholms slott, som ligger alldeles i närheten. Kyrkan pryddes även av syrener, som vi beundrade och när vi så gav oss iväg fick vi bryta några kvistar riktiga gammaldags syrener i mannens trädgård som låg alldeles bredvid kyrkan. Det var väl rart.
Hälsningar Cie"
 
 
 
PERUGIA
 
 
I månadsskiftet juni - juli var det så dags för nästa stora äventyr - två månaders språkstudier i Perugia, Italien. Från denna tid finns många brev bevarade, där Connie på sitt vanliga livfulla sätt berättar om sina tankar och upplevelser. Jag har samlat delar av dessa på en egen sida: PERUGIA
 
 
Som avslutning på sommaren och början på höstterminen skrev jag bl.a. följande rader:
 
"Täljö den 31/8-65
Kära mamma!
/---/ Två saker är nu avslutade: militärtjänstgöringen och organistvikariatet i Edsberg. Gissa att det kändes skönt i fredags när man passerade ut genom I1-grindarna för sista gången och dessutom i civila kläder.
/---/ Jag har åtagit mig 16 timmars pianoundervisning på kommunala musikskolan i Sollentuna.
/---/ Någon musiklärarutbildning blir det inte i höst, därtill är jag alltför oförberedd. Däremot är det ju ingen nyhet att jag som påbyggnad tänkt avlägga piano- och teoripedagogiska examina. Nu inriktar jag mig först och främst på den förra. Inträdesproven är på måndag den 6/9 kl. 9-12. Håll tummarna. Jag har fått hjälp av min förra pianolärare och hoppas nu bara att det ska gå vägen.
/---/ Nu städar och fejar jag i stugan. Connie kommer hem på onsdag kväll. Undrar så om jag skall känna igen henne!
Hälsningar till er alla
Ola"
 
Visst kände jag igen henne. Vi möttes på centralstationen i Stockholm. Connie var trött men lycklig över att vara hemma igen och med sig hade hon många nya och viktiga erfarenheter i bagaget.
 
 
 
HÖSTTERMINEN
 
 
Höstterminens studier väntade. För Connie handlade det om att fortsätta med sin undervisningsserier som av någon anledning hade dragit på tiden samt med privatlektioner i solosång för Arne Sunnegårdh. Jag provade till den pianopedagogiska utbildningen på KMH och blev antagen. Dessutom undervisade vi båda på kommunal musikskola, Connie i Sundbyberg och jag i Sollentuna (+ diverse organistvikariat). Stugan i Täljö, kallad Skogshem, blev även fortsättningsvis vår fasta punkt i tillvaron. Det blev mycket resande hit och dit.
 
 
"Nu när arbete och studier har fått fast form ges det inte mycket plats för improvisation. Måndag t.o.m. fredag åker jag hemifrån kl. 06.50 och kommer sällan hem före kl. 19.00. Connie använder förmiddagarna åt sångstudier och resten av dagarna far och flänger även hon. Inte mycket vi ser av varandra - mest på lör- och söndagar."
 
Ovanstående hämtat från ett brev till mina föräldrar i slutet av oktober.
 
 
 
Christine Nilssons stipendium
 
 
En månad senare trillade följande brev ner i vår brevlåda:
 
 
 
Detta meddelande gladde naturligtvis Connie alldeles speciellt. Stipendiet var ju ett erkännande av att hennes envisa och uthålliga satsning på sången uppskattades, inte minst av alla dem på Musikaliska Akademien som hade att bedöma hennes framsteg.

Connies sjungande stördes tyvärr ganska ofta av irriterande hals- och stämbandsinfektioner vilka krävde upprepade läkarbesök.

I ett julbrev i december skriver hon bl.a. detta:

 
"Själv har jag sedan början av oktober gått med en infektion, som varit av det mest envisa slag. Efter flera läkarbesök och en periods penicillinätande börjar den nu ge med sig."

"Här är kallt som attan men grant ute i skogen. Massor med små vänner har jag fått som jag köper hampfrö och solrosfrö till. Fåglarna samsas fint med tre ekorrar som svansar kring stugan och är lustiga att se - klättrar utefter väggarna och är oblyga nog att kika in genom fönstren emellanåt. De knaprar med förtjusning i sig hampfrön även de. Hårt knäckebröd springer de emellertid och gömmer under snön."

"I dag har vi haft våra sista elever och både Ola och jag har fått blommor och konfekt av en del elever. Det blir man verkligen glad över."

"Är just på väg att gratulera Ola till hans lilla a i pianostämning. Det ska vi fira med att gå på moderna museet och se VanGoghutställningen som visas sista dagen i morgon."

"Vad mitt eget arbete beträffar har jag, bortsett från att infektionen hindrat mig en del beträffande sångövningarna, aldrig varit nöjdare. Å andra sidan har naturligtvis den förbenade åkomman varit klassundervisningen till godo. Jag har haft två gymnasieklasser på Lidingö för en serie och det har varit intressant och inspirerande."

"I dag är det verklig snöstorm här. Det är då för väl att vi fått in stora kaminen när det nu blivit sådan vargavinter."

 
 
Själv skrev jag under mellandagarna detta till mina föräldrar:
 
"Det står ett nytt år för dörren... /---/ Det hängde ju faktiskt på ett hår att vi fått vara med men vi kommer troligen att göra vårt intåg på söndag kväll eller måndag. Man får ju parera mellan plikterna här... /---/ På nyårsafton är det först nyårsbön kl. 17 och så småningom nyårsvaka kl. 23.30, så gröten får vi väl slopa. Kanske kan vi vara i Ekhagen ett par av mellantimmarna för det är ju inte roligt att trava på gatorna en helgafton. Hem hinner vi naturligtvis inte. Connie och jag hade repetition med kören i går och det var trevligt även om resurserna inte är överdådiga."
 
 
Så, vi kom alltså att fara ner till Hörby efter nyår för att koppla av några dagar. Dessa besök var efterlängtade. Här kände vi oss välkomna och kunde ladda batterierna inför det kommande året.
 

Julmys på Hillsgatan i Hörby

   
   
  NÄSTA SIDA - [Perugia 1965]