Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Perugia 1965
 
   
   
   
   
 
ITALIENSKA SPRÅKSTUDIER mm
 
 
På vilket sätt Connie fick idén att studera italienska i Perugia kan jag inte minnas och det har hittills inte framkommit några dokument som berättar om impulserna till detta. Men jag är övertygad om att det hade en klar anknytning till hennes sångstudier. Dessutom gjorde jag min s.k. värnplikt och mot den bakgrunden ansåg vi antagligen att Connie hade allt att vinna på en liten utflykt. Hon har alltid längtat söderut till ett varmare klimat, i såväl mänskligt som meteorologiskt hänseende.
 

Perugia - Universitá Italiana per Stranieri

Hur som helst - hon for iväg och det som först var planerat för en månads studier vid 'Universita Italiana per Stranieri' växte så småningom ut till två månader - juli och augusti 1965.
 
 
första brevet...första intrycken...
 
Perugia d.1.7.65
"Kära Ola!
Du förstår man vet inte vad man gett sig in på förrän man varit här en vecka minst. Resan gick fint men när jag väl kom fram insåg jag att det kanske ej var så lämpligt att bo ensam när man inte kan någon italienska alls. T.v. bor jag tillsammans med en trevlig flicka i en del av stan som motsvarar Gamla stan i Stockholm. Själva staden är fantastisk - ligger högt med utsikt över skogklädda kullar. Atmosfären här är mycket mjukare och lugnare än i någon annan stad jag varit.
Middag har jag ätit på studentrestaurang som hör till det gamla universitetet."
 
"När jag sedan skulle hem var jag ute på egen hand och gick då vilse. Det är mycket lätt att göra det här. Det är en massa backar upp och ner och trappor hit och dit och gatunamnen är inte alltid så lätta att hitta på husen. Till sist lyckades jag dock hitta hem. Det var mitt i siestan då hettan är som värst så jag var tämligen slut när jag kom hem. Nu skall jag ha min första lektion kl. 5 och därefter information kl. 18.30. Kl. 21.15 är det konsert med en cellist som spelar Bach och Dallapiccola."

"Nu har jag varit på första lektionen och det verkar bli lärorikt och jobbigt."

"Det är så mycket jag vill berätta men det mesta vill jag tala om när jag kommer hem. Jag är lite omtumlad f.n. av alla nya intryck.
Din Connie"

 
 
några brevcitat...
 

3.7.65

"Älskade Ola!

Hur har Du det? Nu far Du väl snart till Skåne?Här är fantastiskt men det kan vara svårt att välja i denna mångfald. Många är mest ute med killar och det nog ett bra sätt att lära sig tala men vad det måtte vara tröttsamt. Både min väninna och jag har varit och dansat en kväll men har kommit överens om att det ej är den behållning vi söker här. Jag har mycket ett berätta och tänker mycket på Dig. Jag måste nog be Dig skicka en del saker och pengar men jag skriver snart igen. Din Connie"

 
4.7.65

"Innan jag kan berätta för Dig mer ingående om hur jag har det måste jag lugna ner mig litet. Jag har väl ännu ej acklimatiserat mig riktigt efter bara 4 dar här."

"Min lärare är mycket temperamentsfull och bra pedagog, rolig dessutom. Det hela är mycket lustbetonat. Sedan började också idag föreläsningar om ital. opera. Jag blev eld och lågor..."

"Fantastiska inspelningar får jag också höra och adresser till sånglärare i Rom kan jag bestämt få av den här mannen..."

"Senare skall jag även gå på en del föreläsningar om etruskisk konst och italiensk litteratur."

"Min hatt har förstås väckt en förfärlig uppståndelse här. Säger de inte rent ut 'Che capello' (en sån hatt) när de möter mig så spärrar de vilt upp ögonen och vänder sig och bara tittar. En munk i Basilica di St.Pietro frågade också om vi hade sådana hattar i Sverige så jag tror jag ska låta den vara hemma ett tag."

 
12.7.65

"I går var jag med på en utflykt till en liten stad söder om Perugia som heter Todi. En konsthistoriker var med och förevisade arkitektur och även en del målningar och det var naturligtvis intressant även om jag inte helt kunde tillgodogöra mig allt på grund av språksvårigheter - men jag gör framsteg och tycker att jag klarar mig mycket bra."

"Kan du se mig just nu sitta och 'parlare italiano' med en manlig hårfrisörska. Det är ganska livat. Han är mycket rar och vänlig och tycker att jag talar bra. Sånt är väldigt uppmuntrande."

 
16.7.65

"Under rasterna kan vi som har lektioner högst upp i universitetet flanera eller prata på en stor solaltan varifrån man har en strålande utsikt över staden och campagnan."

 

 
"Efter konserterna brukar vi ofta gå ut och äta något. Jag är förstås alldeles galen i ost och frukt så jag tror att detta är orsaken till en sorts utslag jag fått och som jag förstås har lite svårt att låta bli. Det kan också bero på på den helt annorlunda kryddade maten här nere och jag är förstås enormt nyfiken och skall pröva det mesta."

"Härliga bakelser finns - mina kamrater köper i massor utan att bli tjocka men jag får allt låta bli. Jag förstår inte var de gör av allt de sätter i sig."
 
20.7.65

"Tusen tack för lexikon + brev. För mig har tiden rusat iväg något rent förskräckligt så jag har tänkt stanna kvar under augusti när jag nu ändå är här. Det är dumt att inte utnyttja möjligheten när det inte betyder någon större skillnad ekonomiskt. Det är inte dyrare att leva här än hemma."

"Jag klarar mig nu bra med språket så att det går att ta sig fram men jag har verkligen inte börjat konversera i stor stil och jag vill faktiskt gärna bygga vidare på den grund jag nu fått. Det känns så meningslöst annars och jag tror jag kan lära mig tala ganska bra under två månaders vistelse här."

"Det är bäst att Du skickar pengar så att jag kan betala mellanskillnaden i fall det nu går att stanna kvar. Men se till att de inte skriver Rom eller Milano på checken. Detta är ju idiotiskt! Det ska stå Perugia, att de inte begriper det i Stockholm. Min kamrat från Stockholm fick nästan spela som om hon inte kunde ett ord italienska för att få ut sin check. Jag har ännu inte haft samma svårighet. Jag försäkrade att jag ej var en bov!"

 
26.7.65

"Genom denna vackra portal går jag in för att lyssna på de konserter jag talat om.

Gatan utanför är stora ströget med massor av
trottoarserveringar och dylikt."

 

 
27.7.65

"Vet Du vad - jag sitter och skriver till ackompanjemang av musik från en jukebox. Italien är, om något land, jukeboxarnas förlovade land. Det är aldrig tyst omkring en, åtminstone inte där jag är. Underligt nog har jag kunnat vänja mig, men det beror förstås på att jag inte nu arbetar med musik. Däremot har jag stora chanser att sätta mig in i den moderna popmusiken, jazz etc. och jag är faktiskt väldigt intresserad för nu har jag upptäckt de stora kvalitativa skillnaderna i dessa genrer och det är ju något att komma med till mina elever. Det är alltid lämpligt ett ge en "sockerbit" då och då."

"Denna vecka skall jag besöka ett musikkonservatorium här - det är inte uteslutet att jag börjar sjunga här på försök. Jag får väl höra vad det kostar men oj så länge jag hållit upp med övandet. Vet Du att Tibaldi studerat i Perugia och så även andra stora stjärnor."

"På söndag är det utflykt till Assisi och jag tror jag följer med trots att jag hört att det är pinsamt mycket turister där."

"Idag har min rumskamrat och jag klivit ur sängen halv sex och legat i gräset på sluttningen utanför stan ett par timmar före dagens lektioner och i natt tänker vi ta våra filtar, stoppa bomull i öronen och lägga os att sova ute i det fria."

"Vi har inte sagt något till någon om vårt hemliga äventyr. Kl. 9 ger vi oss iväg innan det hunnit bli allt för mörkt. Hoppas nu bara att det inte drar ihop sig till oväder utan blir stjärnklart och fint och lagom svalt så man slipper kuta hem 'miss i nassen'. Hoppas också att det ej finns några farliga djur eller annat rackartyg här."

"Vi liftade hem mitt i natten efter att ha sett flera stjärnfall och en vandrande stjärna - en satellit. Idag åker min lilla vän och det känns tomt efter henne. Nu ligger jag här ensam - har lagt mig tidigt i kväll eftersom jag är bra trött och vill försöka orka med den jobbiga utflykten i morgon till Assisi."

 

Assisi - 2 mil söder om Perugia

 
30.7.65

"Har just kommit hem från Assisi och genast krupit i säng och det känns skönt efter att ha gått omkring i kyrkor hela dagen."

"Du anar inte sådan hemlängtan jag har idag. Vad anser Du egentligen om att jag stannar en månad till. Det borde på sätt och vis vara väldigt skönt för Dig när Du skall öva. Det är ju heller inte mycket vi hade kunnat ses om jag kommit hem utan jag hade mest måst vara ensam. Därför tycker jag att jag borde ha det trevligare här men det är klart att jag är en smula tveksam ännu så länge innan jag vet vilka lektioner jag skall gå på denna månad. Rätt vad det är känns det så fruktansvärt tomt att inte få syssla med musik. Jag måste faktiskt skärpa mig och ta reda på den där Favrini så jag vet om om jag har möjlighet studera här nere senare. Det är ju framför allt därför jag rest ner."

"I Assisi hade de inspelningar med katolsk kyrkomusik och även handbundna böcker med texter av Franciscus. Jag vågade ej ta mina sista pengar till detta. Viktigast är att kunna betala Favrini om det nu lyckas mig få kontakt med henne. Jag vill också mycket gärna se Rom och Florens. Capri ger jag på båten. Det är för långt den här gången. Dit reser vi tillsammans senare hoppas jag."

 
[här ett rop på tröst från en 'övergiven make']

"Älskade, jag bara gråter och gråter...
Denna helg som jag trodde skulle bli den lyckligaste av alla har vänts till nattsvart förtvivlan... varför, varför? /---/ Denna ensamhet, bara tomhet, ingen att prata med, jag står inte ut! Kom hem min kära..."

 
1.8.65

"Älskling
Jag bär jämt Ditt brev med mig och bara hoppas på ett nytt gladare. Innan dess får jag ingen ro. Om jag bara förstått innan hur ledsen Du skulle bli hade vi ju kunnat bestämma i god tid och då hade Du aldrig blivit så chockad som Du tydligen blivit. Det enda råd jag kan ge nu är att ta vara på ensamheten tills jag kommer. Jag vet, då jag här är bland så mycket människor, mer än någonsin hur nödvändig den är. Bara man ej är rädd för den. Då är den ej längre till nytta. Vi får försöka se det här som en prövning, ett prov på våra känslor och man får ej vara rädd att pröva dem. Om man är rädd för det, liksom när man är rädd för allting annat, blir utbytet av tillvaron klent och jag kan inte tåla ljumhet och feghet. Även om jag själv har mycket av den varan så måste jag kämpa mot för att ständigt utvecklas och inte låsa fast mig. Att detta också är en riskabel väg är jag medveten om men den känns trots allt riktigare för mig."

"Även jag har känt mig väldigt ensam när Du rest Din väg tidigare till Eksjö, till fjällen och hela den långa vintern.
Kram från Connie"

 
9.8.65

"Det är förfärligt. När man vill ha en lugn stund ska musiken skråla som värst. Sitter f.n. nere i universitetets bar för att så småningom gå på föreläsning i musikhistoria men det är nästan outhärdligt. Checken kom på e.m. samma dag som Ditt brev. Tack för att Du ordnade den saken så snabbt Du kunde. Jag får nu delta i de mest fantastiska lektioner. Vissa är verkliga höjdpunkter, särskilt när vi läser och analyserar italiensk lyrik. Ägnar en timme åt detta varje dag, en timme åt grammatik och timme läser vi en bok (en sagoberättelse som inte är alltför svår för oss att förstå). Detta är så intressant att jag gärna skulle vilja ägna mig åt detta hela dagarna men det är naturligtvis dumt att inte också passa på att se sig om lite."

 
"I går var jag i Assisi. Staden Assisi ligger på en bergssluttning med en vid utsikt över campagnan. När Franciskus skulle bedja och ville vara ensam vandrade han högt upp på detta berg till en plats där det nu finns ett kloster och även en knotig gammal ek som Franciskus en gång planterat. Säkert har Du någon gång sett någon avbildning av den målning där Franciskus predikar för fåglarna i trädet som Giotto målat."
" Det är för mig omöjligt att beskriva den skönhet och stillhet som mötte här trots att många turister nu finner väg hit. Det är ett oförglömligt minne att ha sett den natur som inspirerat till den vackra dikt som Du förmodligen får något senare och där Franciskus hyllar månen som sin syster, solen och vinden som sina bröder, jorden som sin moder etc."
   
11.8.65

"Är nu i Florens som Du ser. I går besökte jag den stora katedralen och var bl.a. uppe i kupolen för att se de berömda målningarna där som skildrar 'Inferno Purgatorio et Paradiso'."

 

   
11.8.65

"Sitter nu på tåget till Rom efter 2 dagar i Firenze. För att komma till Perugia måste jag byta tåg och jag vet inte när. Det är lite äventyrligt att ge sig ut på egen hand här. Jag fick vänta över en timme på stationen i Firenze - satte mig i en stor servering för att skriva kort och dylikt. Efter ett tag kom en gumma som såg ut som en otäck häxa och frågade om hon fick slå sig ned. Underligt tänkte jag eftersom det var fullt med andra bord lediga. Nåväl hon slog sig ned och jag satt ock skrev ett bra tag. Efter en god stund lutar hon hela överkroppen över bordet och en massa mynt faller ner på golvet. Hade det varit i vanliga fall hade jag rest mig för att hjälpa till att plocka upp men jag fortsatte att skriva som om inget hänt. Även hon brydde sig inte om att plocka upp alla. Efter ett tag närmade sig en karl som också såg otäck ut och utbytte några ord med gumman. Jag fäste mig ej först vid detta men så råkade jag titta upp och ser då att de båda fixerar mig med fientliga, lystna och farliga ögon. Min vana trogen reagerade jag blixtsnabbt, tog min väska och gick och när min tanke hunnit ifatt min känsla stod det klart för mig att den där gesten över bordet var en fint för att få mig att vända mig bort från min väska ett tag. När jag nu tänker tillbaka på denna episod har den på mig en dramatisk verkan som jag tidigare endast upplevt i italiensk dramatisk musik."

"Det är ofta mycket otrevligt detta att italienarna ägnar sådan uppmärksamhet åt främlingar och denna uppmärksamhet är oftast av det mindre trevliga slaget. Om man inte är ytterst uppmärksam blir man lurad i varje hörn, åtminstone i Firenze (än värre lär det vara i Rom). Det är inte fullt så galet i Perugia. Var man än går har man ögonen på sig och kan man inte koppla bort det och sätta näsan i vädret kan det vara fullständigt outhärdligt. Stundtals lider jag av det och svettas och känner mig olycklig men så rätt vad det är fångas ens uppmärksamhet av allt vackert som finns och så är man plötsligt helt lycklig, ja hänförd, ibland som idag då jag fick se Michelangelos skulpturer. Jag kom till museet endast en halvtimme före stängningsdags och blev så absorberad att vaktmästaren fick påminna mig om att jag måste lämna dessa härliga verk."

"Om man vill lära känna ett lands konst är det oerhört betydelsefullt att leva i det land där denna konst skapas. I episoden på stationen t.ex. upplevde jag en koncentration och en konkretion som man sällan gör i det verkliga livet. Samtidigt som jag visste att jag upplevt något av detta förut upplevde jag något genuint italienskt. Vid sådana tillfällen tjänar ju detta till att belysa konsten på ett utmärkt sätt. Det blir en mycket säregen växelverkan som aldrig stått klarare för mig och som är en av dessa livets otaliga paradoxer som pockar på att bli allt mer medvetandegjort. Det står för många klart att konsten öppnar människors ögon, att den lär oss se, Mera sällan hör man en uttalad mening om att det är det upplevda livet som avspeglas i konsten. 'Efter måttet av din renhet...' säger Ekelund bestämt någonstans."

"Ja, efter dessa funderingar har jag nu hunnit stiga av Romtåget och placerat mig på tåget till Perugia. I samma kupé som jag (på Romtåget) råkade befinna sig två andra som också skulle till Perugia och eftersom de var vänligt sinnade håller jag mig nu i närheten av dem. När jag sedan om en kvart är framme måste jag ta bussen för det är ganska långt mellan stationen och stadens centrum. Det skall verkligen kännas skönt att komma hem så pass tidigt som ca. tio efter allt promenerande i Firenze. Nu skönjer jag ljusen i Perugia och det är tid att plocka ihop mina prylar.

Kram från
Connie"

"P.S. Hoppas Du skickar mina matpengar den 15/8 så att det ej blir försenat genom Dina militära övningar. Jag fick brev igår, 2 st. Tack så mycket. Det svarta tyget jag köpt borde jag passa på att få sytt här nere. Det lär vara billigare men kanske har jag ej råd. Vad anser Du?"

 
12.8.65

"Kära Ola! Har just fått Ditt brev som gjorde mig så glad. Hoppas pengarna kommer i morgon. Min söndagsutflykt gick upp i rök men nästa vecka är det en utflykt till Rom på 3 dagar med operabesök och allt men ack så dyrt. Inte dyrt i och för sig men för mig. Fortfarande är det viktigaste för mig att få kontakt med Favini. Vad som fördröjer detta skulle föra för långt att här utreda. Min tolk har rest till Calabrien på carneval just nu när Favinis släkting kommer till stan.
Hälsningar och kram från Connie"

 

 
14.8.65

"I dag har jag varit och talat med den där advokaten äntligen och han har lovat ordna ett sammanträffande med Signorina Favini. Om jag ändå hade möjlighet att få något stipendium senare. Jag tror att italienska staten har stipendier för utlänningar som kan tala italienska och det har ju varit otänkbart för mig att få förut. Nu kan jag ju uppvisa intyg från universitetet här och kan även få någon annan rekommendation. Jag tänker också skriva in mig vid universitetet när jag kommer hem för att fortsätta läsa italienska."

"Det är för hemskt egentligen att jag inte tagit en ton på två och en halv månad men är glad att ha sluppit kursen i Danderyd. På tisdag skall jag på nytt träffa advokaten för att höra om jag får träffa Favini. Håll dina tummar och öva själv lugnt och noggrant. Inget hafs så går det bra."

"P.S. Du anar inte vad jag längtar efter att börja sjunga igen. Kanske Favini vill att jag tar några lektioner medan jag är här för att känna mig på pulsen litet. Hon bor på sitt sommarställe ca 13 km från Perugia bara."

 
20.8.65

"I dag har jag haft ett möte med Signorina Favini och sjungit upp för henne. Det avlöpte lyckligt tycker jag. Var lite skraj hela dagen - just när jag skulle sjunga var jag ej nervös. Hon verkade mycket kunnig och sympatisk och skall föresten sjunga i Stockholm i höst. Två gånger har jag besökt en advokat här för att ordna detta möte och då har jag haft tolk med, men idag gick jag ensam."

"I måndags liftade jag tillsammans med min rumskamrat till Adriatiska kusten. Tyvärr kom vi iväg allför sent på dagen. Klockan hann bli sex innan vi kom fram och då hade vi inte längre någon lust att bada. På natten kl. 12 tog vi tåget hem eftersom vi inte var särskilt pigga på att lifta även nästa dag. Under vägen hem blev den vagn vi placerat oss i bortkopplad så vi tillbringade natten på ett stillastående tåg i väntan på att nästa tåg skulle gå kl. 5 på morgonen. En gång i timman kom italienska järnvägstjänstemän störde vår nattro. Ena gången ville de att vi skulle flytta in i första klass för att där var bättre. Nästa gång kom de med tågtider prydligt uppskrivna och sista gången ville en att vi skulle följa med i bil för att se på stadens katedral som var 'belissima'. Du förstår att man kände sig ganska slak när vi anlände till Perugia vid 8.30-tiden. Jag hade till råga på allt stämt möte med min tolk halv tio och advokaten kl. tio. Jag hade för avsikt att utebli men när vi väl träffat på min tolk fick jag besked om att jag borde skynda på att gå hem och tvätta mig och klä om och därmed basta. Jag lät mig övertalas och lite över tio var vi således hos advokaten efter denna natt. Det hade jag inte drömt om att jag skulle kunna göra."

"Just nu sitter jag och min väninna på tåget till Rom. Vi hoppas få bo hos en tredje väninna och så har vi tänkt lifta hem eftersom pengarna är på upphällningen. Hoppas Du skickat i lördags så har jag förmodligen på tisdag."

"I förrgår var jag på en fantastisk konsert med Cathy Berberian. Hon sjöng bl.a. ur Bert Brechts Tolvskillingsopera ngt helt fantastiskt. Som extranummer sjöng hon några folkvisor, en av dem med ren bruststimme. Hon har en fenomenal teknik som hon utnyttjar med enastående artistisk gestaltningsförmåga och häpnadsväckande musikalitet. Aldrig har jag hört en sångartist som gjort ett starkare intryck på mig och jag tror hon är nydanande på samma sätt som Dieskau."
(
Här en länk till YouTube med Berberian och Brecht )
"Hoppas Du kan läsa mina kråkfötter. Det är inte lätt att skriva på tåg. Om en halvtimme är vi framme i Rom och jag är väldigt nyfiken.
Kram från tillgivna
Connie"
 
24.8.65

"Kära Ola!
Tack för sista brevet + 100kr. Om allt går väl åker jag hem den 31, alltså idag om en vecka - om jag har pengar att åka hem för. Det är sannerligen inte lätt att beräkna hur mycket jag kan behöva ytterligare."

"I söndags morse liftade vi hem från Rom så det var inte mycket jag hann se av Den eviga staden. På onsdag är jag bjuden att se Carmen på operan i Rom men jag har ej pengar till tågbiljett och vill varken bli hämtad i Perugia eller lifta. Jag hann i alla fall se lite teater i Rom och gå en sväng längs Via Veneto där vi blev bjudna på Café Cappuccino med vispgrädde. Det var inte illa! Tyvärr var det stängt på ambassaden så jag får väl skriva eller besöka Italienska institutet i Stockholm istället."

"Vad jag får att göra när jag kommer hem, det är nästan så man har lust att stanna kvar. Min examen måste bli klar nån gång och så måste jag läsa italienska och dansa och tjäna pengar. Hur ska det gå? Tänk om det hade räckt med att sjunga och dansa. Jag kommer att bli rent förstörd - för att använda ett av min väninnas favorituttryck.
Cari saluti a te
Connie"

 
28.8.65

"Kära Ola!
Tack för brevet igår. Kommer till Köpenhamn 14.25 på onsdag men vet ej när jag kommer till Stockholm. Känner nu bara att ett starkt behov av att komma igång i Stockholm för jag vet ju hur mycket som väntar. Måtte jag kunna koncentrera mig ordentligt nu. Kanske det går lättare nu efter detta miljöombyte, jag tror det. Jag skulle inte gärna vilja vara utan sommarens erfarenheter som jag hoppas har lärt mig mer än om jag gått i Sverige. Vi skulle behöva en vecka bara för att tala om detta tror jag. Jag kommer bestämt hem för sent till uppropet i Sundbyberg men det spelar väl inte någon större roll. Om Du skulle bli tvungen att ta hand om uppropet är det bara att samla alla i ett rum osh skriva upp den ene efter den andre var 20. minut. Jag kan alltid modifiera tiderna sedan."

"Kommer Du och möter mig? Hoppas att det går bra för Dig med Dina övningar. Jag har lite rampfeber som vanligt när jag skall ut och långresa."

"Tills vi ses - må så gott!
Kram från Connie"

 
Perugia d. 29/8 -65

"Käre Ola!
Nu har Du Dina 15 månader över. Vad det måste kännas skönt att åter få ta itu med det Du vill ägna Dig åt efter dessa långa månader men säkert har Du också blivit starkare av dem. Idag längtar jag mer än någonsin till vår lilla stuga. Hoppas Du söker i så många klasser som Du har möjlighet till för att veta vad proven innebär en annan gång. Jag koncentrerar mig på att hålla tummarna för Dig. Själv skulle jag gärna vilja söka i solosång. Känner mig väldigt pigg på det just nu. Men denna examen - jag får väl ta den först.
Hoppas få Ditt stöd i Harmoni!"

 

 
Addio Perugia!... detta årets utlandsäventyr slut!

Perugia 1965

 
   
   
  NÄSTA SIDA - [På väg 1966]