Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Wien 1975
 
   
   
  NYA PLANER
   
 
 

Passfoto från februari 1975

 
 
Av allt att döma var Connie hemma och undervisade i musikskolan under början av terminen.

I slutet av januari anländer ett brev från Wien med upplysningar om inträdesprov m.m. till musikutbildningar och om möjligheter till studielån. Avsändare var en god vän som även hon studerade sång i Wien under ett par år och som Connie haft god kontakt med. Brevet inleds med följande uppmuntrande rader: "Hej Connie! Tack för överraskande brev - med alla dina 'nya' planer! Bra!"

Connie hade ju hitintills studerat privat men nu gällde det om hon kunde få plats på en utbildning som  även skulle berättiga till statligt studielån för utlandsstudier och samtidigt utmynna i en examen som kunde utgöra en plattform för en fortsatt karriär som sångerska och pedagog.

 
 
 
Påssjuka 
 
Någon gång i februari, före avresan till Wien, insjuknade hon i påssjuka som vi till en början inte förstod vad det handlade om och därför blev det transport till Danderyds sjukhus där man först inte heller säkert visste vad det var. Efter kanske ett par dygn fick hon lämna sjukhuset men med en sjukskrivning i bagaget. Detta var säkert ett av skälen till att återvändandet till Wien fördröjdes med flera veckor. I månadsskiftet mars-april, efter att ha hunnit fira påskhelgen i Sverige, återvänder hon emellertid och skriver det första brevet hem den 3 april med bl.a. en festlig beskrivning av möten på tåget till Wien [LÄNK].
 

Sviterna efter påssjukan medförde emellertid att hon större delen av året var ytterligt känslig för luftvägsinfektioner vilket tvingade henne till ständiga läkarbesök med upprepade penicillinbehandlingar. Detta utgjorde naturligtvis ett stort hinder för hennes studier och man kan bara förvånas över hur hon lyckades kämpa vidare. Först fram emot hösten gav det hela med sig, kanske beroende på att hon fått kontakt med en naturmedicinskt inriktad läkare. I ett brev till en bekant i Sverige från den 27 september skriver hon om detta [LÄNK].

 
 
 
Konservatorium der Stadt Wien
 
Redan under föregående hösttermin hade hon studerat privat för en av lärarna på 'Konservatorium der Stadt Wien', Prof. Gottfried Marcus. Jag misstänker att Connie redan denna vårtermin började som elev vid Konservatoriet i 'Hauptfachklasse für Lied- und Oratoriumgesang' med Marcus som lärare i instudering. Det finns en elevlegitimation och ett studieintyg från Marcus som styrker detta [LÄNK]. Denna institution kom att utgöra en plattform för henne under de kommande två åren.
 
 

Ruthilde Boesch

Utanför skolan hade hon kontakt med två nya sångpedagoger - Luise Scheit (Prof. an der Hochschule für Musik in Wien)

och Kammersängerin Ruthilde Boesch.

De arbetade båda i huvudsak med hennes sångteknik.

Sin första lärare i Wien, Elisabeth Radó, och den som lockat henne dit, hade hon troligtvis lämnat under föregående termin.

I ett brev från den 6 juni ger hon en liten inblick i hur hennes tre pedagoger, Marcus, Scheidt och Boesch, arbetar [LÄNK].

 
 
 
Elevkonserter
 
Redan i slutet av juni medverkade hon i två konsertaftnar på skolan med elever till Prof. Marcus och några instrumentalister.
 
 
 
 
LÄNK till program för den andra konserten den 26 juni.
 
 
Så här berättar Connie själv om detta evenemang i ett brev från den 30 juni.

"Första konserten fick jag inleda och det var även meningen att jag skulle avsluta men jag tyckte att Gall från Operan borde göra det. Marcus hade beställt dit fotograf så Du får se kort sedan. Till andra konserten var jag utklädd till förförare då jag sjöng Mussorgskis 'Lieder und Tänze des Todes'. Eftersom jag där är dödens språkrör bl.a. och han håller serenad och förför. Alltså klev jag i mina remskor med gnisterstenar, nätstrumpor och svart långkjol med slits och min svarta kreationstopp du vet schal om halsen och röd ros på bröstet. Det gjorde djupt intryck på både Marcus och alla andra.

De beundrar enormt att jag är lång och slank och kan klä mig och det måste jag utnyttja till min fördel och rida lite på för att kompensera mina svagheter. Det är oerhört viktigt att få fram alla sina starka kort. Här lägger de kolossal vikt vid det yttre och anser att det spelar en enorm roll.

Alla jag hörde ansåg mig mycket musikalisk och vissa var mest fångade av uttrycksfullheten i Mussorski, andra av att jag gick i land med de vansinnigt svåra Schönberg och dessa hade vi bara repeterat 3 gånger och att sjunga dem utan Marcus är omöjligt. Alltså hade jag bara övat dem i tystnad i mitt inre, annars hade jag bara krånglat till det antagligen."

 
 
Här under två foton från den första konserten där Connie förmodligen inleder med en Bacharia med obligat violin.
 
 
 
 
Kulturstipendium
 
Redan föregående år (1974) hade Connie sökt Järfälla Kommuns kulturstipendium men inte fått det, vilket ju gjorde henne väldigt ledsen. Detta år gick det bättre och med tanke på hennes energi och dokumenterade framsteg så var det säkert ett gott val. Självklart stod glädjen högt i tak. Dagens Nyheter skrev om det hela den 20 november.
 
 
 
 
Lift hem
 
"Kära Bernt!

Det var väldigt roligt att hälsa på i somras. Det var så länge sen sist men vänner kan ju alltid knyta an där det slutade. Och Ni var ju också precis lika sen sist. Inga tidens härjningar bland musikens barn inte.

Jag skall försöka lifta till Sverige per bil med en med. student över Kiel - Göteborg. Måste hem och hämta ett kulturstipendium men tala inte om det för mor ännu. Man måste spara lite på godsakerna...

Tillgivna Connie"

[ur en brevskiss i december till Connies gode vän och orgellärare i Vittskövle]

 
 
Connie fick lift hem som planerat, ända till Enköping, och där hämtade jag henne med bil. Stipendiet blev säkert också avhämtat enligt planerna.

Det finns väldigt mycket mer intressant att berätta från detta år. T.ex. om möten med människor, tankar om livet, intryck från konserter och mycket annat som Connie så livfullt förmedlade i sina brev. Det är inte omöjligt att jag senare kommer att återge en del av allt detta här och i så fall kommer det att finnas under en särskild länk på denna plats.

 
   
  NÄSTA SIDA - [Wien 1976]