Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Wien 1977
 
   
   
  ETT BREV & ETT STUDIE-INTYG
 
 
 
 
Någon gång i december, före juluppehållet, bad Connie sin lärare vid Konservatoriet, Prof. Marcus, om ett studieintyg att bifogas hennes ansökan om ytterligare en termins studiemedel. Troligtvis låg hans svar och väntade på henne vid ankomsten till Wien i januari. Det finns inget bevarat brev som bekräftar detta, men så minns jag det.
 
Intyget som Marcus bifogade sitt brev och Connies egen ansökan till den statliga studiehjälpsnämnden i Sverige (en liten programförklaring) finns att läsa på denna LÄNK

Det framgår av Marcus brev och intyg att han var bekymrad över Connies möjligheter att, av ekonomiska skäl, ej kunna fullfölja och avsluta studierna på vårterminen. Dessutom beklagar han sig över sin sviktande hälsa och kanske även av det skälet ser det som angeläget att lotsa henne fram till avläggande av diplomexamen före sommaren.

Extra studiemedel beviljades även för denna termin trots att den övre gränsen för antalet terminer (16) troligtvis hade passerats.

 
 
 
EN TUFF START på 1977
 
Den 3/1, före avresan till Wien, skrev Connie ett fint brev till sin mor där hon bl.a. kommenterade två viktiga samtal och några tidningsurklipp hon fått sig tillsänt. Samtalen handlade om en kris vi genomgått under helgen och som vi efter bästa förmåga försökte komma igenom. LÄNK

Hur som helst, terminens arbete kom igång och skulle komma att bjuda på såväl svårigheter och motgångar som glädjeämnen och framgångar, vilket framgår av det följande.
 

Strax efter ankomsten till Wien fick Connie ett brev från mig med ett uppenbarligen dystert innehåll. Jag hade mina demoner att tampas med och vid denna tidpunkt, efter ännu ett farväl, kände jag mig nödsakad att söka hjälp. Vi hade ju en öppen dialog om våra glädjeämnen och svårigheter så jag tvekade ju inte att berätta. Mitt brev är försvunnet, bara kuvertet finns bevarat. Connie hade förvisso egna problem att bemästra men hennes omtanke var aldrig långt borta, vilket framgår av hennes svar från den 15/1. Inledningen här under.
 
 
I samma brev skriver hon följande:

"Du är så fin Ola. Du som jag men vad ska vi göra med våra avigsidor. Låt oss åtminstone söka hjälpas åt att förstå varann. Många har nog inte upplevt en så fin gemenskap som vi haft och har. Sköt väl om Dig och repa mod och vilja."

 
 
Ur några kommande brev har jag publicerat ett antal citat som ganska väl ger en bild av vår korrespondens och hur Connie levde sitt liv i stora drag. Bl.a. om finansiering av läkarvård via privata försäkringar, polemik med sin mor som ju ofta ifrågasatte det Connie ägnade sig åt, tankar om hur man kan möta svårigheter i livet, konsertbesök.
 

Goebels visitkort

Samt stödet från en viss Herr Goebel som uppenbarligen blivit något av en 'mecenat' i det han skänkte henne konsertbiljetter mm. Deras vänskap sträckte sig över flera år och var säkert ett gott stöd för Connie.
 
Dessutom ett brev från mig där jag bl.a. önskar henne all framgång som altsolist i ett framförande av Matteuspassionen den 20 mars. Här finns en LÄNK
 
 
 
"Oj! vad jag skall tänka på dig på söndag..."
 
-utropar jag i ett brev till Connie den 16 mars. Det jag syftade på var naturligtvis det ovannämnda framförandet av Matteuspassionen den 20 mars.
 
 
 
 
 
"Nu har jag gjort min första debut i Wien..."
 
Så inleder Connie ett brev till mig på morgonen den 21 mars, dagen efter konserten i Dorotheerkirche och fortsätter:
 
"...och det var verkligen en skärseld innan men jag var glad när jag sjöng så jag hoppas det gått bra. Jag fick så fint stöd av dirigenten och uppmuntran och så men före visste jag inte om det skulle komma några toner eller ej. Sång det är något märkvärdigt. Tänk efter hur det är att sjunga med alla dessa som har en 100% perfekt teknik och massor med rutin och Wiener Sängerknaben. PUH!!

Men oj vad jag lärt mig på detta. Goebel kom med 5 långa, sköna skära rosor före konserten och efteråt var vi alla och åt en bit mat och drack ett glas vin. Ska bli intressant om gaget täcker mat, taxi och kläder. Ännu vet jag ej vad jag får. De betalar ju inte så mycket här för såna saker, vad jag hört.

Kanske skall jag sjunga i ngn Mässa med Dr. Kramer i Påsk. Det var en Universitets prof. med fru där som satt vid vårt bord, vänner till Dr. Kramer, som sa att de skulle säga till Kramer att engagera mig även i fortsättningen.

Prof. Marcus hade jag inte inbjudit. Det är ju likt mig. Han är ant. förolämpad men jag orkade faktiskt inte tänka på honom med alla mina bekymmer. Ända in i det sista måste jag utexperimentera hur jag skulle lägga tungan och olika tekniska grejer.

I hast måndag morgon, dan efter dan som var en stor upplevelse för mig.
Kram från Connie"

 
Det finns bevarat en recension från den 22 mars i en Wientidning. Finns under denna LÄNK
 
 
 
Åter ett vägval
 
Samma dag skriver hon ett brev till sin mor och berättar ungefär detsamma men tillägger något väldigt viktigt och för framtiden avgörande:
 
"I veckan var jag så orolig så jag tog kontakt med Christa Ludwigs mamma. Har Du ngn föreställning om vad hon är för en gudinna i musikvärlden, Christa Ludwig alltså. Mamman är berömd pedagog men har upphört att undervisa men hon har lovat ta sig an mig för stämkontroll och så, tar 150 kr/lektion. Jag har ju inte tagit egentliga sånglektioner sen 1 1/2 år och hon och Dr. Kramer har sagt att en stämma måste hela tiden vårdas. Hon tyckte att jag hade en mycket vacker stämma och att allt fanns där beträffande omfång och så. Den behövde emellertid kultiveras, alltså finslipas om Du förstår."
 
Kontakten med Eugenie Ludwig (Christa Ludwigs mor) kom att vara fram till 1980 då Connie avslutade sitt Wienäventyr. I slutet av denna termin (VT 1977) avbröt hon kontakten med sin lärare på Konservatoriet, G. Marcus,  och fick i stället en ny lärare, Schilly, som hon förmodligen blivit blivit anvisad av skolans ledning. Detta och mycket annat kommer fram i de kvarvarande breven fram till juli månad. Vad det blev av planerna med det tänkta solistdiplomet framgår inte av breven. Tyvärr minns jag inte heller något av detta.

Till påsk hade vi planerat att Connie skulle komma hem och sjunga Stabat Mater i någon kyrka, men uppenbarligen kände jag ett stort behov av miljöbyte och att komma bort från Stockholm så det blev istället att jag flög ner till Wien för en veckas vistelse hos Connie. 

Det som (i bevarade brev) skrevs under tiden fram till att Connie åter kom hem till Sverige i början av juli finns att läsa under denna LÄNK

 
 
 
Sommar i Lund
 
Ett kortbrev från Lund till min mor i Vallentuna.

[8/7 1977]
"Hej, och de mest hjärtliga gratulationer på födelsedagen. Jag önskar dig en fin och trivsam dag. Mina dagar här i Lund är fyllda av div. aktiviteter (bl.a. byter jag skärmar på Folkes bil) och skön avkoppling. Vi har det fint tillsammans och i nästa vecka kommer också Connie.
Hälsningar Ola."
 
Under några veckor i juli/augusti vistades vi i Lund hos min morbror. Simning, utflykter och studier stod på programmet. I ytterligare två brev från mig till min mor i Vallentuna berättar jag lite om denna tid. Här några utdrag:
 
[22/7 1977]
" Här kommer en hälsning från det fagra Skånelandet men tyvärr ett något kyligt och solfattigt. /.../ Något bad i havet har det inte blivit för vår del ännu men väl här i Lundabassängen, varje dag för Connie och ungefär varannan för mig. I övrigt har vi det lungt och varvar en gnutta studier med läsning, prat och promenader. Connie har fått mölighet att sjunga i ett församlingshem på förmiddagarna. /.../ Vid något tillfälle nämnde så D att Karl-Erik Wellin skulle ha en orgelkonsert i Falsterbo kyrka samma kväll och resultatet blev att hon följde med oss dit. /.../ Hur som helst, Wellin var sig lik och lät sin konstnärliga sensibilitet komma till rikt uttryck. /.../ Idag har vi gjort en utflyckt till Häckeberga slott och sjö - hittade massor av söta skogshallon. /.../ Och solen tittade fram ibland och vi kände att det trots allt var sommar. Tyvärr har ju Connie inte kännt sig riktigt kry sen hon kom hit och det är ju lite tråkigt när allting annat är så positivt och idag har något influensaliknande tillstött så att hon i kväll fick gå och lägga sig med tydliga tecken på feber och med huvudvärk. Det är ju verkligen jobbigt för henne att förutom allt annat också ofta få kämpa med en sviktande kroppslig hälsa.
 
...och ett par veckor senare...
 
[5/8 1977]
"Vår kära Connie är fortfarande på sjukhuset. Den läkare som undersökte henne i förrgår gav ett halvt löfte om att hon skulle få komma ut idag, men så vid undersökningen idag på morgonen så hade hon ännu ganska svåra smärtor och då ville de att hon skulle stanna kvar över helgen. Man kan ju bara hoppas att den vård hon får skall leda till ett fullt tillfrisknande och att det inte är något allvarligare på gång. Hur som helst är det ju mest påfrestande för henne själv med detta påtvingade sängläge.../.../ Tills vidare, må så gott och jag hör av mig när Connie kommer ut och vi far härifrån. De bästa hälsningar. Ola
 
Hur som helst, Connie blev utskriven efter några dagar och vi tog kanske ut kursen mot vårt eget hem i Jakobsberg. Vilken åkomma hon hade drabbats av har jag bara ett diffust minne av men detta minne pekar på att det kan ha handlat om en misstänkt äggstocksinflammation.

Om det blev något besök hos Connies mor i Degeberga är oklart men inte alls osannolikt, trots att deras relation var komplicerad och präglad av viss brist på ömsesidig förståelse. Connie hade ju ett stort behov av stöd från sina närmaste och hennes mor satt fast i en något naiv föreställning om hur hennes dotter borde leva sitt liv. Att Connie var vuxen sina egna beslut var inte alltid självklart för hennes mor. Men kontakten bröts aldrig helt, om än periodvis.

 
 
 
Hösten 1977
 
Från denna period finns inga brev och inga dokument bevarade - med två undantag.

Följande är hämtat från 'SVENSK MEDIEDATABAS' och pekar på en radioutsändning i P2 1982-02-26.

'Requiem. Solister: Ileana Contrubas, sopran, Julia Hamari, alt, Veriano Luchetti, tenor och Bonaldo Gialotti, bas. Radiokören. Musikhögskolans elevkör och kammarkör. Körinstudering: Eric Ericson. Radiosymfonikerna. Dirigent: Riccardo Muti. Inspelning från evenemangskonsert i Stockholms Konserthus 1977.'

Det måste vara den konsert som gav Connie incitament att, på sitt frimodiga sätt, på tyska skriva ner följande (från en brevskiss):

 
Stockholm den 3/9 -77

"Sehr geehrte Frau Kammersängerin Ileana Contrubas!

Ich wünsche Ihnen herzlich willkommen nach Stockholm. Ich habe im Frühling Ihre Susanna bei der Staatsoper in Wien so sehr bewundert. Also möchte ich nun so irrsinnig gern das Konzert am Sonntag besuchen. Ich liebe dies Requiem so sehr und möchte Sie so gern in diesem Partie hören.

Leider bin ich gerade nach Stockholm gekommen und natürlich ist alles schon ausverkauft. Weh, oh weh! Was mache ich?

Da ich eine Schülerin (Mezzo-Altistin) bei prof. Ludwig in Wien bin und glaube dass Sie mich verstehen und mir verzeihen wenn ich mich den Mut nehme Sie gnädige Frau Kammersängerin zu fragen ob Sie möglicherweise zufällig eine extrakarte für eine grosse Bewunderin Ihrer Kunst hätten.

Wenn ich Glück habe - geben Sie bitte dan dem Portier eine Mitteilung so gehe ich zu ihm heute oder morgen abend.

Alles Gute wünsche ich Ihnen vom Herzen und viele Grüsse!

Ihre Bewunderin
Connie Hyllander"

 
Dessa rader är alltså bara hämtade från en brevskiss. Det finns inget som talar för att brevet inte överlämnades men det finns heller inga uppgifter om att Connie verkligen bevistade detta framförande av Verdis Requiem. Däremot ger uppgifter i brevet anledning till en del funderingar.

Bl.a. skriver hon att hon just anlänt till Stockholm. Det är inte troligt att hon återvänt från Wien vid denna tidpunkt utan förmodligen hade vi varit på en resa någonstans och just kommit hem för att starta undervisningen på musikskolan. Att hon vistades hemma hela terminen styrks av ett brev till hennes mor poststämplat i Stockholm där hon bl.a. tipsar om groddodling:

 
Onsdag 23/11 1977
"Kära Mor!
Jag var på groddgruppen igår och kunde då inhandla Bockhornsklöverfrö som Du kan odla. Läs i Hälsa nr.11 novembernumret hur Du skall göra. Dessutom tog jag med litet Alf-Alfa av mitt eget. Det är väldigt gott att kombinera Alfagroddar med råa champinjoner, t.ex. på smörgås, om man vill ha ngt lördagsgott eller till att bjuda. Ola äter färska Alfagroddar på filmjölk. /.../ Tror Du att man kunde få en liten ostbit av Svea-typ till jul?
Ha det bra.
Hälsningar Connie"
 
 
Ostbit av Svea-typ hade blivit lite av en tradition. En god vän i Huaröd ystade varje år till jul egna ostar som bekantskapskretsen uppskattade till fullo. Så även vi.

Alltså kom vi att fira den kommande julen tillsammans i Sverige och ännu ett spännande och händelserikt år övergick i ett med, ännu så länge, okänt innehåll.
1978 väntade runt hörnet...

   
   
  NÄSTA SIDA - [Wien 1978]