Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Wien 1978
 
   
  ETT FÖRSTA LIVSTECKEN
 
poststämplat den 22/8
 
"Kära Mor!

Sänder en vy från Wiens centrum. På det gula fältet är operapubliken ute och spatserar i pausen. Här är så mycket vackert att se så jag hoppas vi kan fara hit någon gång så kan jag vara ciceron.

Connie"

 

 
 
Det finns inget dokumenterat från årets sju första månader. Det är således oklart när Connie återvände till Wien, kanske redan efter vårterminen eller först till höstterminen. Skälet kan ha varit ett erbjudande om att få göra en uppsjungning för någon agent i oktober vilket också kom till stånd att döma av brevväxlingen.

Höstterminen kom att bli händelserik för oss båda. Jag ger här under en sammanfattning med korta brevcitat och till sist en länk till alla de bevarade brev som skrevs fram till nyår.

 
 
EN RÄKNING

En tandläkarräkning avseende en behandling under våren 1973 dök plötsligt upp i slutet av augusti. Kanske hade Connie haft anstånd med betalningen, fått en påminnelse, skrivit och svarat och till sist fått ett vänligt brev med krav på omedelbar betalning.

 
TJÄNSTLEDIGHET - ett ständigt bekymmer

Det verkar också som om Connie rest iväg utan att ha klart med sin tjänstledighet och att den till en början bara var tänkt att sträcka sig fram till den 15/10 då jag på Connies begäran fick den förlängd med, till en början, en vecka. Detta på grund av en planerad uppsjungning för en agentur, Dr. Raab, och som av allt att döma blivit framflyttad några gånger för att slutligen komma till stånd den 3/11. Tjänstledigheten kom att ytterligare förlängas att gälla hela terminen.

 
NYA BOSTÄDER
 
Vid ankomsten till Wien väntade uppenbarligen en ny tillfällig bostad. Den tidigare på Hetzendorferstrasse hyrdes inte längre ut.

 

"Jag har varit mycket spänd och nervig eftersom damen under mig trakasserat mig för övandet men i går var jag hos mina Yoga-vänner och mediterade och det kändes bra. /.../ Kanske flyttar jag i denna vecka."

 
 
Ganska snart fick hon flytta in hos en väninna som hon antagligen träffat på ett Yogacentrum.

"När jag i höstas inte hade någonstans att bo, för Bernt ville ju börja läsa (det har ändå inte blivit) så säger min väninna att jag får bo hos henne."

 

 
 
 
YOGAVÄNNER
 
Nu hade Connie också fått kontakt med ett annat Yogainstitut som låg närmare hennes dåvarande bostad.
 
"Mina Yogavänner är en stor inspiration. Jag känner mig hemma där och är med dem på kvällar, vi gör asanas, mediterar, sjunger mantras, spelar olika instrument som trumma, klangspel etc., dricker te och äter ngt litet vegetariskt. Där är en så fin och kärleksfull atmosfär där jag får styrka mitt i alla svårigheter."
 
 
 
SCHILLY - INSTUDERING
 
Sen tidigare studerade Connie repertoar för prof. Hans Peter Schilly vid Konservatoriet och det fortsätter hon med även denna termin.

 

"Schilly är fantastisk och kallade mig 'meine Liebe' sist men han är sträng också men alltid lugn och vänlig. Det är så värdefullt att det andra får man söka stå ut med."

 

 
 
 
EUGENIE LUDWIG
 

Prof. Eugenie Besalla-Ludwig, mor till den kända altsångerskan Christa Ludwig, och själv en känd mezzosopran som tyvärr fick avbryta sin karriär vid 40 års ålder då hennes röst inte längre orkade med. I stället etablerade hon sig som en mycket anlitad sångpedagog i Wien och Paris. 

Att Connie fick kontakt med henne kom att betyda mycket för hennes sångtekniska utveckling och även på det personliga planet fann de varandra. Connie underströk ständigt hur mycket denna kontakt betydde för henne. 

"Frau prof. Ludwig säger att 'alles fällt mir zu' bara jag fortsätter på den inslagna vägen vad min teknik beträffar och inte låter mig störas av nya idéer. Hon säger att jag måste sjunga upp och studera in de högsta dramatiska partierna för mezzo, att jag kan göra det med prof. Schilly exempelvis och så har hon inbjudit mig till Paris för kontroll av det som behövs. Hon ar t.o.m. sagt att har jag svårt med pengar får jag bo i något krypin på deras egendom 50 km utanför Paris, men lektionerna måste jag ju försöka betala. Hon har hela tiden arbetat med mig 2 timmar och jag har bara betalat för den ena."

 
 
 
RAAB - AGENTUR
 

['Die Wiener Künstleragentur Dr. Raab & Dr. Böhm, deren Aktionsradius von Dirigenten und Solisten bis hin zu Ensembles, Chören und Orchestern reicht, steht für eine sehr persönliche und kompetente Künstlervermittlung und -betreuung und genießt ebenso hohes Vertrauen seitens der Veranstalter.

Ursprünglich von Dr. Rudolf Raab im Jahr 1970 gegründet, etablierte sich die Künstleragentur rasch im Opern- und Konzertbereich. In Partnerschaft mit Dr. Horst Böhm, der dem Unternehmen seit 1973 angehört und dieses seit 1994 selbstständig führt, entwickelte sich die Künstleragentur Dr. Raab & Dr. Böhm zu einer der führenden Agenturen Europas.']

Hämtat från http://www.rbartists.at/de/


 
 

Den 3 november 1978 sjunger Connie upp för denne Dr. Raab med Schilly vid flygeln och troligtvis på hans initiativ. Prof. Ludwig ansåg att hon borde vänta och att de behövde mer tid. Men...

"På kvällen ringde jag prof Schilly och frågade om vi kunde arbeta en timme på fred. eftermiddag eftersom jag hade tid hos Dr. Raab kl. 17.15. 'Nej jag sitter hos Raab från kl. 14.00', sa han. Så det var bara att hoppa direkt i spat. Jag jobbade koncentrerat hela dagen, bl.a. med andningsövn. som jag lärt i bergen av en Swami från Canada. Hans råd och fru Ludwigs omsorger gjorde att jag kände kraft och tillit. Så jag tog en taxi till Dr Raab för att inte utsätta mig för negativa vibrationer och rå luft och gjorde min entré hos denne exklusive Dr. Raab.

Första arian får man själv välja. Den andra väljer Dr. Raab. Jag valde Delila och Dr. Raab Carmen.

Efteråt sa Dr. Raab att de högsta mezzopartierna Eboli etc. kommer ju inte på fråga eftersom jag inte sjöng upp dessa saker. Det vore då rena altfacket och han visste för ögonblicket inte om ngt operahus behövde en sån."

 

Alltså: en erfarenhet rikare och naturligtvis mycket att fundera över. Men Connie vore inte Connie om detta besked skulle hindra hennes entusiasm. Tvärtom, det utgjorde bara ytterligare en kunskap att ta med sig och sporrade henne till fortsatta ansträngningar. I ett julbrev till sin mor lät det så här:

"Vad jag har att göra konkret är att göra ytterligare uppsjungning hos Dr. Raab med höga mezzopartier och även för kyrkomusik och konsert, förbereda radiouppsjungning och program för Stockholm och konsert på Waldemarsudde. Det är ett hårt arbete med mina krav och jag kan inte presentera ngt jag inte moraliskt kan stå för kvalitetsmässigt sett i så viktiga sammanhang. Jag får emellertid ta en dag i taget. Livet är som ett konstverk, det största av alla. Allt har sin väl avvägda plats, ljus och skugga, det klara och det dunkla..."

 
 
 
MOR - DOTTER
 

I många brev mellan Connie och hennes mor kom avståndet dem emellan i öppen dager. Emy försökte hjälpa Connie ekonomiskt men hade liten eller ingen förståelse för den väg hon valt.

"Jag skall om möjligt försöka få iväg ytterligare 1000 kr. om jag får något tillbaka på skatten endera dagen. Har Du ingen tjänst nu att falla tillbaka på? Jag förstår inte hur Du orkar leva det liv Du gör vid Din ålder. Gör man sig beroende av andra människor blir det tråkigheter förr eller senare och man blir behandlad därefter. Tänk så bra Ola och Du kunde haft om Ni arbetat båda. Du hade ju ändå en utbildning, ordinarie tjänst och en man som älskar Dig. Ni kunde haft egen villa och ordnad ekonomi. Är det liv Du lever nu bättre? Jag kan inte hjälpa att jag är så bekymrad för Din framtid. Jag vill inte göra Dig ledsen, bara bringa Dig till eftertanke."

Och Connie försökte förvisso få sin mor att förstå men misströstade nog många gånger. Samtidigt som hennes innersta önskan var att med sin sång bringa ljus till sina medmänniskor visade hon även stor förståelse och medkänsla över sin mors oro.

"Det är tidigt på morgonen och det känns inte särskilt inspirerande att skriva och veta vad man ska välja ut så att Du inte river upp himmel och jord och skaffar Dig onödiga bekymmer.

Jag måste alltså ta chansen i flykten och arbeta vidare efter min förmåga och lämna allt övrigt i Guds hand.

Även om min fysiska kropp kan bli trött och min psykiska, så är min själ odödlig. Jag måste göra det som är min uppgift och uppoffra ett bekvämt liv för att få ljus i min själ för har man inte det, hur skall man då kunna skänka ljus och glädje till andra. Allt det materiella är ju gott och väl om man har ljus och frid i sitt inre och inte är dess slav och tror att allt på denna jord rör sig om pensioner och förmåner.

Men jag vill säga Dig att om Du inte alltid har så lätt att förstå vad som driver mig så vill jag försöka förstå Dig och Din oro men jag hoppas även Du ska nå en inre förtröstan och tillit i svåra stunder."

 
 
 
BEETHOVEN - PÅ HEMMAPLAN
 

Samtidigt som Connie arbetade på sina uppgifter så kämpade jag med mina - med pianoelever och som solist i Beethovens första pianokonsert. Visst hade jag önskat ytterligare ett skärpt öra i publiken men...

"Jag skulle väldigt gärna velat vara med på lördag men jag är ju i alla fall där med alla tankar, känslor och tummar, det vet Du och tänk på att det hela är en övning och satsning som ger Dig värdefulla kunskaper och erfarenheter för nästa uppgift och inte bara för musikaliska uppgifter utan att varje satsning och koncentrationsuppgift också för oss vidare som människor och att det är en glädje att ge av sig själv med de medel som står var och en till buds."

"Tack kära Connie för ditt rara brev och för att du med dina tankar var med mig i lördags, det kändes skönt. Konserten gick mycket bättre än vad jag någonsin vågade hoppas. Och att sedan få höra alla positiva omdömen i stil med 'en stor framgång, ett framförande av klass' mm från dirigent, orkester, kollegor, elever och många andra är naturligtvis mycket roligt och en bekräftelse på att allt slit under dessa fyra månader gett det önskade resultatet. Livet har sina ljuspunkter..."

 
 
 
STÅPLATS - LÄDERLAPPEN
 

Connie berättade att hon önskade se Läderlappen på nyår och faktiskt slumpade det sig så att vi tillsammans fick uppleva denna föreställning i Wien, stående längst bak, längst upp. En minnesvärd afton.

"På nyårsafton ger man Läderlappen här på operan så jag måste försöka få en biljett på ngt sätt. Det blir inte lätt för det är abbonerat från hela världen. Jag har aldrig sett Läderlappen och det går ju inte att sjunga upp ngt som man inte själv sett och bildat sig en uppfattning om."

"Ola hittade plötsligt en billig resa hit så han har varit och firat nyår här och vi sänder våra varmaste hälsningar. Ola var med på Läderlappen. Vi lyckades köa för en ståplats. Det är fruktansvärt kyligt här så vi har inte varit mycket ute."

 

Så började ett nytt år - 1979 - det sista av drygt fem studieår i Wien. Mer om detta i nästa inlägg.

Alla  citat på den här sidan är hämtade från de brev som skrevs under hösten. De finns i sin helhet samlade under denna LÄNK

   
   
  NÄSTA SIDA - [Wien 1979]