Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Wien 1979
 
   
   
 
TILLBAKA I SVERIGE
 
 
- ett brev från Mor den 11/1 1979
"Kära Connie.

Jag sitter här och mediterar vid vacker musik av Rangström och funderar över hur Du skall kunna komma fram med sången. Krukset är nog en del att Du inte har någon scenisk skolning. Den där Bösch eller vad den första läraren hette nämnde ju att Raab eller vad han heter inte tog några nybörjare. Var det inte en holländare hon nämnde? Men finns det inte agenter även i Sverige eller Danmark? Du får väl försöka få en pianist, som kan hjälpa Dig fram med en lämplig skiva och så får Du träna på höjden. Den är ju så vacker hos Dig."

 

 
Det är högst sannolikt att dessa rader är skickade till vår adress i Järfälla. Om jag minns rätt återvände Connie till Sverige strax efter nyår för att åter få ihop ett sparkapital för fortsatta studier. Helt säker är jag inte men det finns inte heller någon korrespondens bevarad under vårterminen. De kommande breven under året finns samlade längst ner på denna sida under en gemensam länk.
 
 
 
ÅTER I WIEN
 
Det första livstecknet från Wien är från den 12 juni då Connie dels skickar ett kort till sin mor och dels ett långt brev till mig.
 
"Kära Mor! Så här ser det ut på vägen ut till Klosterneuburg. Hade min tredje lektion igår. Då var det TV-inspelning i villan så vi hade lektion i en villa bredvid. Prof. Ludwig tycker att det går 'Ausgezeichnet'. Vi arbetar med dramatisk koloratur. Die Christa går ibland utanför och lyssnar. Sen får jag höra vad hon sagt nästa gång. Tillg. Connie"
 
Här bekräftar ju Connie att hon i juni påbörjat en ny period med de första tre lektionerna.
 
 
 
Wiener Festwochen
 

I brevet till mig berättar hon bland mycket annat om ett besök på Wienoperan den 12/6 med Birgit Nilsson och Christa Ludwig samt med Horst Stein som dirigent i R. Strauss 'Elektra'. Och så naturligtvis om de inspirerande lektionerna för Eugenie Ludwig.

Den 17 juni bevistade hon troligtvis en konsert med alten Yvonne Minton och dirigenten Horst Stein i bl.a. Brahms Altrhapsodie, ett av hennes mest älskade verk. Härom finns dock inga kommentarer från henne, bara program och biljett.

 
 
 
"Har just kommit hem från lektion. Sjöng bl.a. Altrapsodin. Hon [Frau Ludwig] sa att jag skulle tala om för vederbörande intresserade att hon hade gett sitt ord på att jag måste sjunga den. Jag skulle vilja arbeta lite med Lied von der Erde. Noterna ligger hemma. Frågade efter biljett i dag men det finns bara för 300-500 S. Samtidigt är det ovärderligt för mig att få höra det eftersom det är skrivet för mig också. Giulini dirigerar."

Ovanstående skrev Connie till mig den 19/6.

Jag fick ihop följande några dagar senare:

//"Roligt att Frau Ludwig är så positiv och uppmuntrande och man kan ju inte annat än att av hela sitt hjärta önska och hoppas och tro att du ska få chansen att stå på scenen snart. Men det är ju så mycket som ska klaffa, både praktiskt och mänskligt!"//

...och fortsatte...

//"Att både du och jag behöver ett ansenligt mått av lugn och ro för att kunna fungera bra i arbete och gemenskap står väl utom allt tvivel och att skapa förutsättningar för harmoni i såväl inre som yttre bemärkelse är kanske den viktigaste uppgiften just nu.

Vad mig själv beträffar är det förvisso så att inget annat kan få gå före detta, för annars ---- ja, de sista årens fatala utveckling är ju avskräckande nog."//

 
 
 
Juli & Augusti - en annorlunda sommar
 
"Jag uppfattar inte av Ditt brev när Ni kommer. Ni kan väl inte bo alla tre i min lägenhet. Silvia får kanske bo på Signes rum. Jag vill gärna veta när Ni kommer så jag kan ha sängkläder i ordning. När jag arbetar kan Ni väl själva laga mat. Jag hoppas verkligen att Du behåller Din tjänst i dessa tider."

Dessa rader från Connies mor i början av juli pekar på en av anledningarna till att dessa månader kom att utvecklas i en något komplicerad riktning. Silvia var den väninna som Connie hade bott hos hösten 1979 och troligtvis gjorde även denna sommar. Däremot kom Silvia till Stockholm efter midsommar och arbetade som sjuksköterskebiträde på Södersjukhuset fram till september. Connie föreslog att jag skulle vara hennes guide och sällskap under denna tid vilket jag väl försökte till en del. Planerna på att vi alla tre skulle vistas en vecka i Degeberga blev, i vilket fall som helst, aldrig av. Eftersom många brev från denna period måste ha försvunnit så är det svårt att så här långt i efterhand minnas alla detaljer.

Något gjorde emellertid att jag, i början av augusti, upplevde min situation som ohållbar och tog min tillflykt till min syster i Borås, vilket ett bevarat brev är ett nog så tydligt bevis på. Ett brev som jag emellertid förmodligen aldrig skickade iväg, (hoppas jag åtminstone). Här några citat ur detta långa brev...

 
 
Borås 3/8 -79

"Kära Connie! Här är jag sedan igår kväll, torsdag, en tillflyktsort hos min kära syster när Stockholmsmiljön blev allt för jobbig. Men om allt detta är svårt att prata, det ligger för nära i tiden. Jag stannade alltså kvar några dagar för att sedan inse att jag inte hade något annat val än att åka."

"Vad vet man om framtiden? En sak vet jag, att ett behov av att kasta mig ut i det totalt okända växer sig allt starkare. För att kunna leva vidare måste något helt nytt tillkomma, vad som helst, bara jag förmådde komma ur alla mina fastlåsta positioner. Under tio är har mitt liv stelnat till något ofruktbart med idel återvändsgränder i sikte. Vad göra?"

"Just nu ser jag ingen klar lösning, allt är mest kaotiskt och min instinkt har mest bara handlat om att fly långt, långt bort! Hur mycket får man lyssna till sitt innersta och hur mycket ska man kompromissa med yttre livsbetingelser?"

"Ja, så här löper mina tankar på Domusrestaurangen i Borås en fredag eftermiddag i augusti 1979. Kanske förstår du detta, du som är en sådan klok och erfaren människa som jag verkligen högaktar och respekterar."

"Kära Du, ring om du vill till Vallentuna och tala om dina planer och var jag kan nå dig. Själv kan jag befinna mig var som helst, så som det känns nu. Men via den kanalen kan jag få veta något om Dig och dina planer.
Hej så länge och allt gott!"

"Ola
Hoppas vi ses snart!!"

 
Efter en vecka eller så återvände jag till Stockholm och lägenheten i Jakobsberg. I övrigt har jag för tillfället inga minnen från den här tiden. Hur mycket Connie blev informerad om mina piruetter är okänt. Inga brev finns kvarlämnade som belyser detta.
 
 
 
Ett lejons morrande...
 
"Det är litet synd att Du inte har perspektiv och erfarenhet nog att överblicka situationen. Inte heller tycks Du ha någon tillit till livet och min goda vilja. Det har varit en svår belastning för mitt självförtroende och min arbetsro att Du under min uppväxttid så litet uppmuntrat mig eller frågat efter mina tankar och känslor. Det har väl bidragit till att jag ständigt måste inta försvarsattityd visavi Dig om jag skulle orka överleva."

Dessa rader återfinns i ett brev från Connie till hennes mor där hon ger uttryck för all den frustration och vrede som hon, likt en sårat lejon, känner inför en, till synes, oförstående mor, som bara tycks se problem med dotterns förehavanden. Detta brev är daterat den 10 juli och finns att läsa i sin helhet även under denna LÄNK

 
 
 
En mors tankar...
 
Emy skrev, under perioden aug-dec, sex bevarade brev till Connie där hon bl.a., i bekymrade ordalag, antyder att vi skulle haft planer på skilsmässa, vilket jag inte har något minne av. I övrigt idel förmaningar och varningar. Det måste känts otroligt jobbigt för Connie att få ta del av en del av dessa brev. Här under några citat från vart och ett av dem.
 
...så här den 17 augusti...

"Fick Ditt brev just nu vilket gjorde mig nästan förlamad. Har Du verkligen slutat Din anställning? Du kunde väl skaffat Dig en egen liten lägenhet."

 
...och så här den 4 september...

"Hur har Du det? Har Du några pengar? Jag får försöka hjälpa Dig med det lilla jag kan. Jag har svårt att återhämta mig från chocken jag fick. Nätterna är oftast sömnlösa och hjärtat är inte riktigt bra. Har Ni gjort upp om skilsmässa?"

 
...och den 25 september...

"Varför skriver Du inte till mig? Du får förlåta mig om jag blev hetsig, men det verkar tokigt att släppa en ordinarie tjänst som är guld värd i dagens läge. Jag förstår att det inte kan vara roligt för Dig att vara kvar i Järfälla men Du kunde ju begärt förflyttning. Det är väl inte konstigt om Ola blev trött på att gå ensam..."

...och längre fram i samma brev...

"Jag skulle vilja veta om Du är kvar i Wien. /.../ Du är välkommen att fira jul med oss."

 
...och den 8 december...

"Här kommer ett litet julbrev från Din mor. Vad menar Du med att inte kontakta mig? Jag har väl ställt upp i alla sammanhang, så länge jag kunde. Vi skall väl hursom reda up våra mellanhavanden medan tid är. /.../ Jag såg plötsligt Din fars liv passera revy och jag tänkte att jag till varje pris måste väcka Dig till besinning, så Du inte hamnar i samma elände. /.../ Så undrar jag om Du vill ha någon julklapp? I så fall vill jag skicka den i tid. Mina kamrater och mina vänner verkar ha så trevligt tillsammans med sina barn. Jag förstår inte varför inte vi skall kunna förstå varandra."

 
...och den 17 december...

"Snällt att Du tänker på Din mor när Du behöver hjälp. Jag har skrivit till Stockholm under Olas adress. Breven och paketet jag skickade till Österrike i höst, vart har de hamnat? Du handlar verkligen egendomligt. Har Du läst fjärde budet?"

 
...och till sist på Nyårsafton...

"Nu stå vi inför ett nytt år, ett nytt decennium, vad nu detta skall föra med sig. Jag önskar Dig all lycka och välgång och framför allt en god hälsa som ger krafter när motgångar kommer. /.../ Kritiken mot Dig, som Du kallar det, är inte riktad i vrede, den vill bara få Dig att besinna en mors situation. Om Du får tillfälle göra uppehåll i Kristianstad, så är Du välkommen hit, men meddela då, så jag kan ta en semesterdag. Blir det för besvärligt för Dig så hoppas jag Du kommer till min födelsedag. /.../ Jag har köpt en rostfri gryta, som jag tänkte skänka Dig. /.../ Skulle gärna vilja veta hur Ni har det?"

 
Dessa sex brev finns i sin helhet på en gemensam länk längst ner på denna sida (inkl. alla övriga brev från detta år).
 
 
Connie återvände hem efter sommaren, troligtvis i månadsskiftet augusti/september och tog sig åter an sina elever i musikskolan.
 
Naturligtvis musicerade vi mycket tillsammans när tillfälle gavs. Från denna höst finns ett program bevarat från en Helgsmålsbön i S:t Lukas kyrka, Kallhäll, där vi ganska ofta var gäster. Tyvärr finns ingen ljudupptagning bevarad från detta tillfälle.
 
 
 
Efter höstterminens slut gick färden åter till Wien för sista gången och till hennes älskade sångpedagog, Eugenie Ludwig. Några dagar in på det nya året återvände hon för sista gången till Sverige och därmed var detta Wienäventyr ett avslutat kapitel.
 
 
 
Sista brevet från Wien
 
Klosterneuburg 9/12 -79

"Käre Ola!
Hoppas att allt är bra hemma. Här går spekulanterna ut och in. Nu ska det visst äntligen bli köp av. Det känns vemodigt."

 

   
Prof. Ludwigs villa skulle säljas och så skedde också. Sedan flyttade hon till Paris och därmed avslutades Connies mångåriga studietid i Wien. Brevet i sin helhet finns under länken nedan
 
 
 
Sista brevet från Järfälla
 
Torsdag 27/12 -79

"Kära Du!

Sitter här denna kväll i min ensamhet och längtar så mycket efter ditt sällskap. Jag vet ju att du är hemma igen om en dryg vecka, men tiden till dess verkar ändå så lång. Hoppas också att det är sista gången på länge som vi måste fira julen på var sitt håll. Hur du har haft kan jag väl bara ana i stora drag. Hoppas och tror att du haft det lugnt och fridfullt. /.../ Nog verkar livet, trots alla svårigheter, ändå vara en fantastisk spännande upptäcktsresa.

Tusen kramar från Ola."

 
 
Jag har samlat alla brev från detta sista år i sin helhet under denna LÄNK
 
Och sedan: ett nytt decennium låg och väntade runt hörnet > 80-talet
   
   
  NÄSTA SIDA - [1980-1985]