Connie Hyllander

       stolt som träden & fri som fågeln
       levde hon sitt liv

 

 
 

 

  Wien höstterminen 1973
 
   
   
 
 
 
 
En utmaning
 
 
 
 
Ovanstående intyg från Prof. Elisabeth Radó erhöll Connie efter att ha deltagit i en sångkurs i Stockholm tiden före midsommar 1973. Där studerade hon för denna välkända pedagog från Wien. Kursen var anordnad av Svenska Sång- och Talpedagogförbundet. Vad jag minns så var det Elisabeth Radó som erbjöd Connie att komma ner till Wien en period under kommande höst för att fortsätta finslipningen av hennes sångteknik. Den hade sina brister men även stora möjligheter att utvecklas till en röst med utomordentligt fina kvaliteter. Musikaliteten fanns redan i rikt mått. Det handlade om att utveckla och förfina verktygen.

Connie beslöt sig för att anta erbjudandet. I månadsskiftet sept/okt 1973 anlände hon till Wien för första gången och det som från början endast var tänkt som en uppföljning av kursen i Stockholm kom att i omgångar sträcka sig fram till början av januari 1980 då hon lämnade Wientiden bakom sig. Hon gav sig in i detta äventyr av egen fri vilja och endast buren av sina egna inre drivkrafter men även uppmuntrad av sin omgivning.

Ekonomin var förstås, som alltid, ett problem att fajtas med. Visst fanns det ett litet sparkapital men sökande efter andra finansieringsmöjligheter var ju ständigt aktuell, framför allt stipendier men även hjälp från privatpersoner. Ingetdera gav något större klirr i kassan. Framför allt fick det hela bygga på den inkomst hon fick från sitt arbete som musiklärare under de perioder hon vistades hemma i Järfälla. Hon ansökte även om och fick beviljat statligt studielån för studier i utlandet under en period.

Denna sida beskriver i stora drag vad som tilldrog sig under denna första termin. Hennes egna många bevarade brev och dokument är självklart den viktigaste källan och som alltid skildrar hon sina upplevelser i en omedelbar och spontan nästan stenografisk stil. Informationen blir viktigare än den språkliga utformningen. Det ger också en större omedelbarhet och charm åt berättandet.

 
 
I ett första brev (brev nr.1), skrivet på tåget genom Östtyskland och Tjeckoslovakien samt vid ankomsten till Wien, ger Connie en målande skildring av sina intryck.
 

Franz Joseph Bahnhof, Wien
Hit anlände Connie för första gången
en kväll i månadsskiftet sep/okt 1973
efter 1 1/2 dygn på tåg från Stockholm

 
 
 
Två veckors sökande efter en permanent bostad...
 
De första veckorna efter ankomsten fick Connie nästan helt ägna åt bostadsfrågan. Att detta inte var ordnat före avresan kan så här i efterhand förefalla lite märkligt, men så var det.
 
I sitt andra brev från den 2 oktober (brev nr.2) beskriver hon hur hon for kors och tvärs genom stan för att hitta något varaktigt och samtidigt billigt och där hon kunde öva ostört. Utmattad av allt detta funderar hon vid ett tillfälle över om hon måste avbryta det hela och återvända hem.
 
I det tredje brevet från den 4 oktober (brev nr.3) låter Connie mer förtröstansfull och menar att hon nog kan stanna kvar trots att bostadsfrågan lång ifrån är löst ännu.
 
På fredag den 5 oktober (brev nr.4) skriver hon nästa brev där hon som avslutning listar det aktuella resultatet av sitt bostadssökande.
 
Den första veckan närmade sig sitt slut och uppgifterna tornade upp sig. I brevet från den 7 oktober (brev nr.5) berättar hon vidare om sina bekymmer. Avslutar även här med en katalog över uppgifter som väntar henne på måndagen. Dessutom konstaterar hon att stödet från vännen Eivor har betytt mycket. Troligtvis en kursdeltagare i tyska från Stockholm, en kurs som jag tror att Connie också deltog i före avresan till Wien.
 
Man kan bara så här långt efteråt konstatera med vilken energi och beslutsamhet Connie tog sig an det hon hade föresatt sig, vilket ju även bekräftas i de kommande, nästan dagliga, breven. Nästa är från måndagen den 8 oktober (brev nr.6).
 
 
Den kommande veckan fortsätter på samma sätt. Dessa brev är länkade här under.
 
tisdagen den 9 oktober (brev nr.7)

onsdagen den 10 oktober (brev nr.8)

fredagen den 12 oktober (brev nr.9)

 
 
 
Äntligen en bostad och start med sånglektionerna...
 
måndagen den 15 oktober (brev nr.10)
 
Efter två veckors möda har Connie nu funnit den adress som hon skulle komma att bo på under de kommande årens vistelser i Wien. Fortfarande sökte hon efter alternativ eftersom standarden i denna våning var minst sagt låg, vilket mer än väl framgår av hennes egen beskrivning. Men här kommer hon trots allt att stanna kvar.
 
torsdagen den 18 oktober (brev nr.11)
 
I nästa brev (nr.12) låter det på slutet så här:

"Jag har snart så mycket våningar att jag kan starta byrå för svenskar och ta provision."

"Tänk att det bara finns i hela Wien ett eget litet hus åt mig. Tänk om man kunde fullfölja studierna här och sen sjunga upp för engagemang! Det vore livat. Jag sa till Rado häromdan att jag lärt mer på 3 lekt. hos henne än flera år i Sverige. Emellan som hon ryter över mina tekn. fel säger hon 'Sie können wirklich singen'."

 
tisdagen den 23 oktober (brev nr.12)
 
Vi hade uppenbarligen planerat att jag skulle resa ner till Connie i Wien i december vilket hon bl.a. resonerar lite kring i det sista brevet från den första månaden i denna hennes drömmars stad...
 
fredagen den 26 oktober (brev nr.13)
 
I nästa brev (nr.14) nämner hon, bland mycket annat, ett intyg från Joel Berglund som hon bett om och fått sig tillskickat.
 
Fredagen den 2 november (brev nr.14)
 
   
   
  I slutet av oktober får Connie ett brev från min mor, som nu lämnat villan i Hörby och flyttat till en lägenhet i Vallentuna norr om Stockholm.
   
 
Vallentuna 25 oktober 73

"Kära Connie
Tänk att man skriver brev till Österrike och att du är i Wien. Ola berättar från dina brev och det hör väl till modellen, att det är besvärligheter att övervinna, det viktiga är ju i alla fall, att du kommit ut och att du känner att det är riktigt för dig."

 

   
  Brevet avslutas med följande välkomnande ord:
"Emellertid har jag själv fått en stor gåva, när jag fick detta nya trivsamma hem. Här är du alltid, alltid mycket välkommen.
Tillgivna Tant I"
   
  Lördagen den 3 november (brev nr.15) svarar Connie på detta brev och gör på ett sätt en sammanfattning av den första månaden och hennes nuvarande situation.
   
   
  Att Connie nu kommit igång med sångstudierna på allvar med tre lektioner i veckan gladde förstås henne själv allra mest men även oss som på avstånd fick följa hennes förehavanden. Det skulle dröja ett par veckor in i november innan hon slutligen hade bestämt sig i bostadsfrågan. Som jag tidigare antytt kom hon att för lång tid framöver stanna kvar i denna omoderna lägenhet på Hetzendorferstrasse.
   
   
  Härunder citerar jag valda delar ur hennes brev fram till höstterminens slut.
   
   
  Sonntag 4.11.73

"I dag ligger jag ordentligt förkyld. Dock måste jag ner på gården för att hämta koks.

Om jag stannar längre än till mitten av febr. vore det bäst att ta våningen hos Prof. Om jag åker hem till nyår den där jag är ensam. Vad tycker Du? Härifrån bör jag flytta även om det blir med saknad när det gäller flera saker.

Nu har den här farbron jag bor granne med kommit tillbaka. Tyvärr har han oftast hela kvällen radio el. TV högt påskruvad. Då har jag gatan på ena sidan och honom på den andra. Det enda jag kan göra nu är att gå och lägga mig. Jag har faktiskt hittat aspirintabletter. De kan man väl ta eller hur?

Medicinaren som hyrt ut rummet åt mig har ringt. Han är så skämtsam. Full av upptåg och man blir som sagt uppiggad. Jag antydde också för honom att jag har planer på att flytta.

Kl. är 10.30 och jag erinrar mig att jag måste meditera och sköta om kaminen för natten. Upptäckte just att kaminen slocknat. Nu får det vara till i morgon och jag får klara mig med elektriska elementet. Jag försöker ta ut aska och tänder med lite papper och precis när jag gett upp har det tagit sig i kaminen. Det var säkert för att den ännu var varm. Jag vet inte var man får ljus i trappan men jag famlade mig ner med askan på gården och känner mig nästan stolt om jag kan handskas med en kamin.

P.S. Kl. är snart 12 och jag har fått avvakta kaminen. Lägga i mera kol så att den klarar sig till 6 i morgon och successivt sänka spjället."

   
   
  Dienstag 6.11.73

"I dag är tredje dagen jag ligger. I går gick förkylningen ner i luftrören trots honung, citron, C-vitamin och antibakt. halstabl. Jag har fått hem en burk vickkräm och det har jag andats in 2 ggr i dag ur en panna med kokande vatten och handduk över huvudet. Det kändes skönt.

På lördag är det premiär på Eugen Onegin med Dieskau bl.a.. Det vore underbart att höra men jag vet naturligtvis ej om jag kan få biljett eller är kry nog att köa.

Snart bör jag väl börja med min långa kappa men eg. ser det inte klokt ut med skor därtill. Jag vet inte om jag kan hitta ett par stövlar här och ej heller om jag har råd. Hur långt i förväg måste jag be om pengar för att inte bli utan? Tar det 4 dar till Sverige och 4 hit?

P.S. Ta reda på bl.a. Axelsson Johnsson stip."

   
   
  Mittwoch 7.11.73

"I går kunde jag plötsligt knappast tala och var fast besluten kontakta läkare i dag men så ringde jag Oxenstierna för att höra om han visste någon och han tyckta att jag skulle hålla mig varm bara tills det löste sig i luftrören. Han berättade att klimatet här är väldigt svårt och det har jag förstått.

Om Du tar en charterresa så försök med Reso och hotell Wandl. Det är bra. Eivor hade en sådan resa. Du kan ju ändå vara hos mig och med mig den mesta tiden självklart! Det är klart att under de 14 dar Du förmodl. är här varit trevligt att kört runt litet och kommit utanför stan men det blir kanske för jobbigt för Dig. I och för sig skall Du inte vara rädd för tågresa heller.

Hoppas att Du inte går ensam hemma utan är ute och träffar folk som Du trivs med. Du vet annars att jag påverkar Dig alldeles för mycket i detta avseende. Det är inte alltid Du trivs så bra med folk som jag trivs med. Man blir för mycket beroende av varandra trots att vi är så olika. Jag menar bara att jag tycker att vi båda under den här tiden söker hitta oss själva och vara så självständiga som möjligt.

Man måste försöka ta livet som det möter en och inte leva i det förflutna och i framtiden för då lever man aldrig. Jag läser i 'The Wisdom of Insecurity' ibland. Den borde Du läsa kanske!? Läser lite Hemingway på tyska i dessa dagar. Han skriver förledande genom att han får ointresserade människor att bli intressanta.

På torsdag skulle jag hört Anton Heiler på orgel men det går naturligtvis inte tyvärr!"

   
   
  Donnerstag 8.11.73

"Jag är fortfarande hemma men bättre. Har räknat mina pengar. Jag måste alltså ut med 3000 S i nästa veckoskifte. Jag säger som Gunilla man grips av panik när pengar rullar iväg. Ändå tycker jag inte jag ger ut i onödan. Hyra, mat, toalettsaker, resor, lektioner + konsertbiljetter är utgiftspunkterna. Det enda jag slösat med är honung, varmare byxor har jag måst köpa.

I går kom kläderna. Jag fick betala 15 S till budet. Jag vet inte för vad!

Vad beträffar Din resa låter det ju bra men Du skriver inget om bolag eller Hotell och vad som ingår etc. Om Du skriver Hotellnamn kan jag ta reda på vart det ligger.

I går fick jag en elstöt när jag skulle tända min lampa. Själva eltråden låg bar på en bit och jag råkade ta just där. Det var inget vidare.

Du har inte skrivit vad Du tycker om mina bostadsalternativ. Här har jag en ostämd (fasansfull!) flygel men det är alltid ngt. Jag har inte tagit hit mitt beställda piano, 1800 S, eftersom jag inte visste om jag skulle bo här. Jag är lite orolig att jag inte har råd hyra piano men å andra sidan är det svårt att öva utan. Det är också svårt att gå hem till folk och öva för antingen är de själva hemma och så tar resorna tid och det blir extra snack och så.

Tror Du att det skulle vara ide för mig att arbeta januari + februari hemma och sedan åka hit igen. På det sättet skulle jag inte missa decemberlönen. Det gör jag kanske annars!? Vad tror Du? Kan man få 2 tjänstledigheter på ett år och arbeta en mellanperiod. Dec Jan Febr. t.ex. Jag fick just idén. På det sättet skulle jag själv sätta igång varje termin.

Vad det skall bli kul att se Dig här."

   
   
  Montag d.12.11.73

"I dag kom 2 brev ett brunt express + ett flygpost. Tusen tack! Jag har bara hastigt läst igenom eftersom jag just skulle till Rado när det kom.

Sedan har jag varit hos Professorin och avhandlat rummet. Vi beslöt att avvakta. Jag kunde där bara öva mellan 10 - 12 och det hade hon inte gjort klart för mig förut så jag flyttar inte dit nu men kan ev. kontakta henne framöver. Jag funderade ett tag på att hyra det rummet att sova i och öva i mitt gamla men i det längsta försöker jag ju hålla utgifterna nere. Våningen där Sonja bor tar jag väl inte eftersom den är ledig till 15 febr. bara. Sedan har man inget. Dessutom får jag inte där ett piano gratis som flickan först trodde gick att ordna. Så är det man vet aldrig! Alltså bor jag kvar t.v. Trafiken kommer kanske också att minska med bensinbristen.

Det som smärtar mig är den förlorade Decemberlönen. Därför kunde jag tänka mig arbeta jan. febr. i Sverige och sedan resa till första mars. Jag skulle då gå miste om 5 veckor som allt hos Rado men tjänat 3 månadslöner. Därav gå naturligtvis resa bort. Har man tur skriver man en lapp på universitetet och ordnar lift!

Sedan skall jag även be Dig undersöka hur långt innan man skall ta kolera- och smittkoppsvac. innan man reser till andra världsdelar och om man blir dålig av dessa sprutor. Rent allmänt alltså.

I kväll var jag på teosoferna och hörde ett underbart föredrag. Jag fick med mig manuskriptet och skall vidarebefordra det till TS Stockholm sedan jag först noggrant översatt det hela.

Klockan är halv tolv och jag måste säga jag blivit litet nattmänniska här.

I lördags var jag på Eugen Onegin premiären. Stod i kö redan kl. 4. Övade konversation under tiden. Först. hade några jättefin sångare men Tj. är då ingen dramatiker. Man blir lite uttråkad emellanåt. Men sköna höjdpunkter gavs dock.

I dag övade jag pianissimo hos Rado. Det bör jag göra minst en kvart varje dag sa hon för att kunna få svällton. Nyttiga lärdomar.

Vad teosoferna betyder mycket för mig. Det är ett stöd att ha kontakt med likasinnade.

Skriv snarast vad Du anser om mitt förslag att spara pengar."

   
   
  Mittwoch 14/11 -73

" Jag är på benen och arbetar med pianissimo. Fick brev och paket i dag. Jag gick genast efter min lektion för att ordna ett hotellrum till Dig på hotell Wandl. Om Du vill ha det får Du säga besked för jag måste ge hotellet besked före 5 dec och om Du ska ha det måste jag då betala för första natten.

Måste jag verkligen ha ett intyg från Rado nu igen. Kunde man inte spara det till nästa gång det blir aktuellt. Skämt åsido. Dessa halvtimmar går så fort och i dag var hon en halvtimme försenad så jag pratade inte med henne om det i dag.

I morgon har jag lekt. 11 och skall till Gunilla kl. 12. Sen kanske Fidelio med Karl Böhm på kvällen.

Sedan skall Du gå till Turistbyrån och höra efter konsertprogram för dec.

Vi skulle alltså åka taxi för ca 500 kr. Festligt! Hur får Du i så fall ut de pengarna. I kuponger? Ingår matkuponger i Din resa? Du svarar inte på alla frågor har jag en känsla av.

Torsd. Skulle postat brevet i dag men det får bli i morgon då jag var hela e.m. hos Gunilla + en annan svenska som läser tyska här. Jag fick bl.a. veta att Werba inte tar privatelever men sjunga upp kan man väl alltid be om. Dessutom skall jag gå och lyssna på lekt.

Gunilla har kommit in i Lied- och Oratorieklass och skall ev. stanna 2-3 år. Det är ju toppen för henne. Men över 35 år får man inte vara för att komma in där påstod hon."

   
   
  Ansökan om tjänstledigehet...
   
  Jag skrev och skickade ett första utkast till tjänstledighetsansökan för Connie som hon skrev under. Det kom dock säkert att modifieras på en del punkter innan det lämnades vidare.
   
 
   
   
  Måndag 19/11 -73

"Fick några rader i dag där Du bl.a. skrev om Järfällakonserten. Men blir verkligen arg på sånt men Du vet hur det var på Operastudion i våras. Nu vet Du det till nästa gång.

Eg. har jag inget nytt att berätta utan väntar på svar från Dig i en massa angelägenheter. Nu har mitt halsband totalt kappsejsat. Kan Du köpa ett så fort som möjl. och skicka i ett brev. Och vill Du besvara allt jag skriver om. Jag har en känsla av att Du bara svarar på hälften. Jobba inte för mycket utan tag en heldag eller både lördag och söndag ledigt så när som på högmässan och gör något helt annat.

Jag vet inte om Du skulle ringa upp Kulturnämnden och fråga hur det går och när det skall beslutas o.s.v. Vad tycker Du? Det är bra att veta så fort som möjligt.

I dag gick det inte särskilt bra hos Radó. Det är konstigt ibland är man som en främling för sig själv. Men jag skall spotta upp mig till nästa gång. Ibland blir jag lite deppig också men det är nog naturligt när den första nyhetens behag lagt sig och det hela lugnar ner sig ngt.

I går kom brev 7. I dag sex. Det har tagit en hel vecka. Det är inte klokt. Du skrev att jag nog inte kunde få full lön för dec. Det är väl självklart om jag jobbar jan feb. Om nu det skulle gå för sig. Det är ju bara för okt nov jag begärt tjänstledigt. Då kan de inte dra lön från mig i dec om jag skulle arbeta jan febr. Sedan är det en annan sak om de vill spalta upp det så. Det kan man ju från deras håll se både som fördel och nackdel. Som fördel för eleverna ser jag det att jag lägger upp undervisningen och kollar att allt funkar och så. Om Du förstår vad jag menar. Jag tror inte ett intyg från Radó har ngn betydelse i detta fall. I så fall får det kompletteras senare när jag vet bättre hur jag skall göra. Jag skickar emellertid i dag tillbaka ansökan så får Du väl ändra på datum om det blir nödvändigt.

Lön för sommaren måtte jag väl få trots att jag varit tjänstledig!? Drar man ut konsekvenserna av Ditt resonemang så skulle det också vara tveksamt. Och det hade jag verkligen inte tänkt mig. Vill Du ge mig bankens adr. på nytt!"

   
  Ja, detta var ju på ett sätt ett lite deppigt brev från Connie som tappert kämpade med en oviss framtid. Det var väl alla gånger inte så lätt att vara insatt i alla turer med beräkning av lön och annat. Att systemet med uppehållslön skulle få dessa konsekvenser hade vi väl inte satt oss in i så noga från början.
   
   
  Ett sorgligt besked...
   
  Jag citerar här ur ett brev jag skrev till Connie den 19 nov. Inte gjorde det henne gladare precis...

"Nu tycks Du inte fått något kulturstipendium i år heller. Pengarna gick inte till någon musiker utan till en teatergrupp i Barkarby, en människa som sysslar med invandrarfrågor och en författarinna och en konstnär. De fick 4.750 kr var.

Älskade min, bli nu inte ledsen över detta besked. Vi måste ha klart för oss att väldigt många söker dessa stip. och det nog trots allt väldigt mycket är slumpen som avgör vem som blir mottagare. Kulturnämnden kan ju ej göra en helt rättvis bedömning med de uppgifter man kan lämna skriftligt. Nu får inte detta bli ett hinder för dina fortsatta studier utan vi måste på annat sätt klara det hela. Det finns alltid utvägar och som sagt också andra stipendier.

   
   
  I följande brev reagerar hon förstås med stor besvikelse på detta besked.
   
   
  Wien d. 22/11 torsd. -73

"I dag har jag suttit på Werbas interpretationstimmar. Först frågade jag honom om jag fick höra på. Nä sa han 'Es ist nur für Männer heute' men i morgon kunde jag komma. Jag blev ju lite snopen och talade om det för en Japan som jag pratat med tidigare och som också skulle lyssna. Men han sa att Werba säkert bara sagt så för min skull och inte för sin egen och erbjöd sig fråga en gång till även för mig. Så jag tågade frankt in och Werba såg verkligen snopen ut och frågade om jag kom i alla fall. Jag sa då att om det finns plats så kom jag och att jag var från Sverige och stud. för Radó. Sen satte jag mig bakom hans rygg. Werba skämtade och vitsade hela tiden med en sagolik charm. Det blev tid över och då fick japanen stega fram och sjunga helt improviserat. HU!!

Sedan gick jag hem och sjöng styrkt i min själ och jobbade. Det var precis vad jag behövde. Det går inte bara tänka tonbildning. Det visste vi ju förut. Man låser sig bara.

Sista lektionen åhörde en armeniska. Radó sa till henne att jag hade en 'einmalige Stimme'.

Fredag. Dessa rader kom inte iväg i dag för jag har kommit hem först i kväll. Hade Radó kl. 10 och gick sedan och köpte ett par stövlar i någorlunda pris sedan gick jag och åt för att därefter höra Werba. Han bad mig hälsa till Radó.

När jag kom hem fick jag ett blått och ett rött brev. Det där med stipendiet var ju ett slag i ansiktet. Varför får alla andra sångare + en annan musiklärare på skolan och inte jag som denna gång hade så fina intyg + att jag kunde visa att jag var utomlands för studier. Tror Du det beror på musikrektorernas hållning eller vad? Man skulle ringa upp och fråga. Dessutom var det 2. gången jag sökte och det borde väl betyda något. Vad ledsen jag blev. Gunilla hade också sökt i Boden och det gick till Birgit Nordin på operan. Vad ska de etablerade ha för?

Lördag. I dag är det alldeles ljumt i luften här.

Måndag. Ev. blir Radó borta sista veckan i feb. + 1 vecka i mars. Då kunde ju tjänstledigheten börja 15 mars officiellt och från den 11 kunde jag ha vikarie och resa den 2 mars. Fiffigt. (Ev. skulle Radó ha sina 14 dar från den 18 feb.). Det vet man aldrig när det blir bestämt. För dagarna 11-15 har väl Anders alltid rätt sätta in vikarie. Kunde det lösas så kunde jag kanske komma hem till jul. Men det får Du avgöra."

   
   
  En vecka senare kommer ett betydligt gladare brev som nästan sprudlar av glädje. Man faktiskt undrar vad som hänt! Och det låter som om hon fortfarande räknar med ett julfirande i Wien tillsammans med mig.
   
   
  Wien onsdag 28/11 -73

"Vad var det nu för mycket jag skulle skriva om. Den ende som svarat på mina kort och brev härifrån är en gammal vän från Degeberga som nu är officer i Boden. De andra är slöa. Jo det var så sant flickan från Tyskkursen får jag inte glömma.

Det är ett mysko system här. Man betalar förra årets ström för 2 mån. i taget. Sedan får ngn annan betala min ström.

I går var jag och klippta mig hos Bundy en motsvarighet till Axen och det blev enkelt och bra. Hu vad kallt det var i går man fryser in i märgen.

Vilken härlig Indienresa de arrangerat i tidn. Hälsa. Du kan väl börja skaffa prenumeranter så fortsätter jag sen. Bara om Du har lust förstås!

I kväll skall jag höra Werbas elitklass vid en konsert. Skall då träffa Gunilla. Kl. är snart 4 och jag far om en timme. Slafsar som bäst i mig honungsmintte. Härligt!

Du måste ta med kameran och film hit. Ett par färgrullar. Det är inte säkert de har här till vår kamera. Ta även med badbyxor. Vi kanske kan simma när jag inte har lektioner!

Jag har nu sagt till Rado att jag fortsätter till våren. Hon frågade nämligen själv.

En sångare som var där förra gången hörde mig sjunga Wolf och förklarade sig vara 'ganz begeistert'. Men oj vad det är besvärligt få ryggmuskulaturen att arbeta.

Hur och var bestämmer jag hemresa om jag nu skall resa hem efter jul. Alltid får man väl någon plats. Kanske far jag andra vägen över bergen.

Hej och Kram
i hast Connie"

   
   
  Lördag 1.12.73

"Kul att Du ringde.

Björn Lilliekvist Du minns från Vadstena går privat för Kolo som har hand om operaeleverna här. Han sa att det var självklart att jag fick komma när jag var Rados elev, Kolo alltså. Honom vill jag gå för. Får tänka ut litet att sjunga upp. Jag blev så lycklig av att vara där en timme och se honom arbeta så jag sjöng många gånger bättre när jag kom hem - inbillar jag mig åtminstone men det är klart att glädjen betyder mycket.

Jag behöver en rik beskyddare för ett par tre år framåt t.ex. en indisk maharadja. Vad säger Du!

Kan nog inte undersöka hemresa förrän tisdag eftersom jag skall till både Rado och Kolo i morgon.

Dessa båda månader har ju faktiskt gått åt för att enbart orientera sig här. Förutom att jag kommit igång med teknikjobbet. Alla sjunger skickligt och rätt här men här är många röster som vad materialet beträffar inte är så märkvärdiga.

Werba säger: 'Es ist typisch' wenn ich komme zu seiner Männerstunde. Hilfe!

Kan Du i ett brev skicka mig Cliniques feta stift A Different red läppstift. Det har jag inte sett här. Mitt är alldeles slut.

Kram
Connie"

   
   
  Måndag 3/12 -73

"Käre Ola!

Jag ringde till en resebyrå i dag och det finns säkert möjlighet att komma med ett tåg den 22.

Men det är vissa saker jag är skeptisk till. Det är kanske så kallt i huset att man inte står ut och inget varmvatten och sedan tar det ju hela dagen att arbeta om vi ska åka buss och tåg.

Du har inget sagt om våra restskatter. Får jag uppskov med lånet även om jag arbetar jan febr. Annars är det ju ingen nytta med det.

Vet ännu ej hur jag måste göra med hyran här från 15 dec - 1 mars om det nu blir så. Om jag inte betalar hyra här måste jag kanske ta allt mitt bagage tillbaka. Det vore ju rätt förskräckligt men å andra sidan vet man kanske inte vad som händer med det här. I så fall borde man ställa det hos någon solid person.

Jag kan säkert få biljett i slutet på veckan när jag fått pengar. Skulle det inte gå får Du bo hos mig. Så hotellet skippar vi. Du vet själv bäst när Du måste avbeställa flyget. Kom just brev om kakelugnen. Det låter ju hoppfullt. Hur är det med vattnet...

'Hier ist noch ein Insel der Seligen' vad arbete beträffar. Jag har inte Fasters papper. Allt har jag skickat tillbaka.

Kram Connie"

   
   
  Mittwoch 5/12 -73

"Käre Ola!

I dag kom halsband och annat. Tusen tack men det var en förskräcklig cirkus med det här i Bengtsfors.

Nu börjar jag verkligen fatta litet hos Rado. Det är bara inte klokt vad här finns att lära och så ska man snart fara hem.

I går sa Werba 'Haben sie etwas mit'. Det hade jag förstås inte och i dag var jag också där och hade 'etwas mit' men då var det inte aktuellt.

Rado donar och har sig. Hon kan skrämma livet av en med sitt temperament. Hennes hund får också sin beskärda del men så är den också ett vilddjur.

I dag blev jag tagen av en kontrollör för att jag åkte gratis på 'Schaffnerlos Spårwagen'. Då får man betala 100 S extra. Fräckt va! Det är dyrt med spårvagn här.

På måndag skall jag ta kontakt med en pianist. Jag har fått tips om ett par men alla är väldigt upptagna. I går var det jobbigt då satt jag hela eft.m. på Werba och sedan körde mig en flicka i Lied och Oratorieklassen till operan där jag hade ståplats. Trubaduren med fin Acuzena.

Det hade ju varit väldigt kul att vandra runt i Wien på allt men jag vet ju att Du blir rätt trött på att vandra runt i städer och även för mig är det kanske vilsammare att komma hem men jag skulle ju allt bra gärna velat vara här och sätta igång igen när lektionerna börjar men vi får väl se.

Skriv snart

Kram Connie

   
  Och så ett sista bevarat brev från denna första termin i 'musikens huvudstad'.
   
   
  Wien Samstag 8.12.73

"Käre Ola!

Tänk nu är det bara 14 dar till jul. Har gått och varit lite vankelmodig när det gällt vårt julfirande men i fredags var jag och beställde plats till den 22. Tåget går kl. 5 härifrån och jag måste då ha 2 sovvagnsbilj. Hoppas tåget är i tid i Östberlin annars får man gå där till kl. 23. Julaftons morgon skulle jag då vara hemma. Kanske försöker jag ändra resa till 21/12.

Vet ej hur jag gör med stora väskan och allt. Det verkar idiotiskt släpa med allt till Sverige för 2 månader. Men det är klart. Det är inte lätt att veta vad man behöver i Sverige. Inte har jag frågat värden om det går att reservera här och om jag måste betala för hela tiden.

Det är ju inte klokt när man tänker på att jag bara har 1 1/2 veckas studier kvar här. 2 månader är ju ingenting. Varför ska tiden rinna iväg så. Jag önskar jag vore åtminstone 27 år i st. för 37. Men det är ju ingen mening att tänka så men ibland blir jag lätt desillusionerad men det går över hoppas jag.

Måndag.

I dag har jag varit och beställt tid hos en Chorrepetitör på Hochschule. Skall dit på torsdag kl. 4.

Gunilla Niska skall sjunga på en Liederabend i kväll så jag får skippa teosoferna. Lika tokigt på torsdag då det är Don Carlos på operan och Werba har Liederabend. Det är inte lätt att välja.

I dag kom både brev från Dig med kort och brev från tant I. Hur kan jag ha fått över 1000 i restskatt. Jag har ju betalt in skatt varje månad i Järfälla och inte tjänat så mycket extra.

Vad roligt att höra att det gått bra för Dig med arbetet. Tack för Dina söta brev.

Connie"

   
   
  Följande intyg från Elisabeth Rado får utgöra en sammanfattning av denna första studieperiod i Wien.
   
 
   
   
  Jag har tyvärr inget minne av vårt julfirande hemma i Sverige. Det första brevet från nästa termin i Wien är daterat redan i början av februari vilket alltså betyder att Connie startat studierna där en månad tidigare än vad som först var planerat. Orsaken till detta är också höjt i dunkel men att hon längtade tillbaka står ju helt klart. Fortsättning följer...
   
   
  NÄSTA SIDA - [Wien 1974]